Ur FRI INFORMATION:

Fri Information har under åren vid flera tillfällen haft anledning skriva om Amir Heidari, iransk kurd, som anlände till Sverige i slutet av 1970-talet som påstådd flykting från ayatollaväldet. Sedan 1980 har Heidari, enligt vad han själv påstår, smugglat in mer än 30 000 iranier till Sverige med hjälp av falska dokument. Heidari klarade sig länge från juridiska påföljder. En särskild lag mot människosmuggling godkändes av riksdagen, kallad Lex Heidari, men den gick sällan att tillämpa, eftersom människosmuggling är straffbar endast om åklagaren lyckas bevisa att smugglingen skett i vinstsyfte. Det är nästan omöjligt, eftersom de insmugglade asylmissbrukarna oftast är mer lojala mot smugglaren än mot det nya hemlandet.

Under nittiotalets senare år hann rättvisan dock ifatt Heidari. Han hamnade i fängelse flera gånger, dömd för urkundsförfalskning. Han lät sig emellertid inte hejdas utan fortsatte sin kriminella verksamhet från fängelset. Han blev också dömd till utvisning efter avtjänade fängelsestraff, men regeringen lät uppskjuta utvisningen sedan Heidari vänt sig till Europakommissionen för mänskliga rättigheter. Heidari påstod bl  a  att han i Iran gett ut en bok med hädelser mot islam, vilket skulle rendera honom ett säkert dödsstraff. Och så har det fortsatt. Sedan Heidari hösten 2000 senast släpptes ut ur fängelset har han fortsatt sin tidigare verksamhet. Utvisningen är uppskjuten på obestämd tid.

Naturlig följd av hårdare asylprövning?

Även om Heidari varit svår att överbevisa om vinstgivande verksamhet, är det ställt utom allt tvivel att han hanterar förfalskningar av pass och andra dokument, vilket strider mot svensk lag. Det är därför motbjudande att iaktta hur media på senare tid idoliserat Heidari och gjort honom till något slags ideellt arbetande hjälte. Från medialt håll hörs allt oftare att människosmuggling är en naturlig följd av stängda gränser, visumkrav och skärpta asylregler. Det påstås följaktligen vara EU-ländernas ansvar att människosmugglarna tjänar förmögenheter på sin olagliga verksamhet. Under det senaste året har Heidari vid flera tillfällen offentligt anslutit sig till denna uppfattning och fått kommentera och försköna sitt agerande.

Moses´ och Wallenbergs like!

I Sydsvenska Dagbladet intervjuades Heidari den 25 maj 2000 av Olle Lönnaeus och Erik Magnusson, som inte presterade en enda kritisk fråga. De lät Heidari utnämna sig till Moses´ och Raoul Wallenbergs efterföljare och beskrev beundrande hans verksamhet:

"han arbetar med utgångspunkt i alla människors lika värde. Om en svensk har ett pass som ger honom frihet att resa över hela världen måste alla andra människor ha samma rätt. Därför förser Amir Heidari iranska flyktingar med resedokument - ofta i form av falska pass och flygbiljetter i felaktiga namn. Det är enda chansen för personer från tredje världen att ta sig till de länder som tar emot deras asylansökningar".

Vidare:

"Trots att Amir Heidari säger sig arbeta helt ideellt sympatiserar han med de brottssyndikat och smuggelligor som för hutlösa avgifter smugglar flyktingar till Västeuropa på lastbilsflak, i tågvagnar, i ranka fartyg och i bagageutrymmen på bilar och bussar.

- Det är mer hedersamt att smuggla människor än vapen. De här ligornas verksamhet är renare än vapenhandlarens. Därför stödjer jag dem fullt ut. Till etthundra procent!"

Enligt Sydsvenskans intervju bryr sig Heidare inte om huruvida det är flyktingar eller välståndssökare han hjälper. Det får mottagarlandet bedöma:

"Det är inte min sak att avgöra deras flyktingstatus. Ringer någon mig och säger att hans liv är i fara hemma i Iran är det mitt ansvar att hjälpa honom till en gräns. Därefter är det upp till det land vars port han knackar på att avgöra hans ärende. Under senare år har allt färre av dem som knackat på Sveriges dörr fått status som flyktingar. Sveriges flyktingpolitik har hårdnat. Den utvecklingen upprör Amir Heidari. Han talar fortare och allt mer indignerat när han beskriver hur Sveriges en gång så generösa flyktingpolitik blivit ett kaos.

- Sverige isolerar flyktingar och tvingar in dem i depression och självmord. Först när självmordet är ett faktum har de rätt till asyl, säger Heidari. Amir Heidari menar att svenska myndigheter regelmässigt misstror de asylsökande. Han hävdar att Sverige inte längre tänker på vem som söker asyl utan på hur många som söker. Sverige har därmed distanserat sig från FN:s flyktingkonvention.

- Många flyktingar luras till Sverige. De tror att Sverige lever upp till konventionen."

Fler hjälteporträtt

Sydsvenskans idolporträtt av Heidari visar sig inte vara en isolerad företeelse. I juni 2001 fick Heidari framträda i Sveriges Radios internationella sändning i P6. Samma månad ägnades han fyra helsidor i den socialdemokratiska idétidskriften Arena, nr 3/01.

Inte heller i Arena får Heidari några kritiska frågor. I stället får han fritt motivera sitt handlande. Heidari beskriver som "professionell flyktingsmugglare i en organisation eller ett nätverk, som enligt hans egna uppgifter har ytterligare ett tjugotal heltidsförsörjda aktivister i olika delar av Europa".

Heidari jämför sig med Robin Hood och säger sig ha starkt folkligt stöd: "jag vill bli erkänd för det jag gör. Det är ett ideellt arbete som jag försörjer mig på. Det är inte annorlunda arbetsvillkor än de har som jobbar för Röda Korset eller Amnesty".

Arenas ansvarige utgivare, Per Wirtén, uttrycker sin sympati för Heidaris verksamhet: "jag har svårt att se Heidaris röst som något annat än ett viktigt korrektiv till en dominerande politisk och medial uppfattning där flyktingsmuggling som sådan demoniseras, en mycket komplicerad fråga förenklas och även de flyktingar som tvingas välja 'olagliga' vägar till friheten är på god väg att kriminaliseras av regeringarna i Västeuropa".

Den socialdemokratiska tidskriften Arena framställer Heidari som en berömvärd person, ett slags hjälte, trots att han uttryckligen och upprepat visat att han struntar i svensk lag. Den som till slut får betala för Heidaris verksamhet, den svenske skattebetalaren, tycks Arena vara helt ointresserad av.

Lågintensivt gerillakrig

Intervjun i Arena är intressant av flera skäl. Man mår visserligen illa av Heidaris hyckleri och förljugenhet. Å andra sidan har han onekligen skrämmande och tyvärr troligen realistiska synpunkter på flyktingströmmarna till Europa:

"Men ingen kan stoppa människor som är på väg. Det är omöjligt. Med en mer restriktiv asylpolitik, som nu, får man bara fler illegala invandrare. Om för mycket rikedom samlas på ett ställe, så hotas den alltid. De som inte har vill ha del av välståndet. Genom historien har hotet kommit som revolutioner och krig, men nu i form av flyktingar."

Heidari fortsätter:

"Varje flykting som kommer till Arlanda och begär politisk asyl är en demonstration, ett nålstick i de rikas välmåga. Det är ett slags lågintensivt gerillakrig mot orättvisor. Jag ser mig själv som revolutionär och därför uppträder jag helt öppet. Det finns ingen politisk makt som kan föra revolutionärt krig mot de rika länderna längre. Men man kan säga att flyktingarna med sina rättigheter är en ny sorts militär som attackerar den rika världen."

Sveriges regering och riksdag har som bekant svarat på det allt intensivare asyltrycket genom att försvaga polis, tull och kustbevakning och genom att ersätta vårt invasionsförsvar med ett s k  insatsförsvar avsett för internationella insatser mer eller mindre fjärran från Sverige. Föga talar för att svenska politiker någonsin kommer att erkänna den hela tiden pågående invasionen av vårt land. Det är hög tid att västvärldens länder upphäver ratificeringen av de flyktingkonventioner som tillkom efter andra världskriget och som för länge sedan blivit inaktuella. Heidaris lågintensiva gerillakrig och attacker mot den s k rika världen kan inte bemötas genom asylprövning.