Ur FRI INFORMATION:

De som aktivt arbetar för att omvandla Västeuropa till ett mångetniskt kaos och ersätta den västerländska kulturen med en mångkulturell förslumning finner ständigt anledning att uppfostra europeerna. Allt fler oönskade attityder, s k fördomar, måste elimineras. På senare år har det blivit allt vanligare att påtala islamofobi, ängslan för islams utbredning globalt. Vi skall lära oss att islam är en fredlig, kulturellt högtstående religion, vars utbredning i västvärlden garanterat kommer att berika kristendomen och den västerländska kulturen.

Motargument fördöms som främlingsskräck, intolerans, trångsynthet, ovilja till integration och samexistens (d v s  hos majoritetsbefolkningen), kort sagt islamofobi. Och vem vill etiketteras som fobisk?

Vad islam inte är

Eftersom propagandisterna onekligen har svårt att övertyga om fördelarna med en islamisering, inriktas budskapet i huvudsak på vad islam inte är. Visserligen finns det ingen demokratisk stat där muslimerna är i majoritet, men det beror inte på islam utan på lokala politiska förhållanden, tredje världen-problem med globala orättvisor, tidigare kolonialt förtryck etc. Att den islamistiska gerillan i Algeriet skär halsen av sina offer och att den algeriska regeringen möjligen gör detsamma mot oppositionen, beror inte på islam. Självmordsbombare från palestinska Hamas och Hizbollah agerar inte enligt islamsk lära utan provoceras av det israeliska förtrycket. Könsstympningen av kvinnor i det muslimska Afrika är en kulturell tradition och har ingenting med islam att skaffa. Hedersmorden på kvinnor i Mellanöstern är en följd av den s k  skamkulturen och drabbar även kristna kvinnor och beror därför inte på islam. Det religiösa förtrycket i ayatollornas Iran beror på prästerskapets maktkamp och inte på islam. Shariatillämpningen i vissa muslimska länder t ex Saudiarabien med stening av kvinnor, amputationer av tjuvar m fl barbariska straff får inte lastas islam, även om sharia påbjuds i Koranen. Talibanernas skräckvälde i Afghanistan beror på fattigdom, isolering och låg bildningsnivå och har inget att göra med islam. De närmast anarkistiska klansamhällena i exempelvis Albanien och Somalia med blodiga uppgörelser mellan olika klaner kan inte skyllas på islam utan på traditionen av stark sammanhållning inom familj och släkt kombinerad med misstro mot staten. Den indonesiska statens terror mot de kristna östtimorianerna har ingen grund i islam. Abu Sayafgerillans kidnappingar och avrättningar av kristna filippiner och utländska turister beror inte alls på att gerillan är muslimer. Och så kan uppräkningen fortsätta.

Att nästan alla pågående konflikter (Nordirland undantaget) av karaktär inbördeskrig utkämpas i muslimska områden (inklusive Tjetjenien där islamska ledare proklamerat Jihad, heligt krig) kan på intet sätt lastas islam, vill man lära oss. Eller för att citera vice statsminister Lena Hjelm-Wallén: "Den moderna rasismen är minst lika mycket en kulturell rasism. Den säger att vissa kulturer eller religioner är överlägsna andra ­ att kristendom är överlägsen  islam till exempel", (vid ett seminarium i Västerås om främlingsfientlighet och rasism anordnat av Nordiska Rådet i september 2000). Statsrådet Mona Sahlin instämmer: "Det behövs fler moskéer i Sverige" (TT-intervju efter sammanträde med Sveriges muslimska råd och besök i Stockholmsmoskén).

Mona Sahlin i muslimsk storm

Mona Sahlin har för övrigt haft svårt att trots sin kända anpasslighet bli godkänd av muslimerna ­ det kan väl inte bero på att hon är kvinna? När hedersmorden och annan kvinnomisshandel grundad på värderingar från Mellanöstern på allvar började diskuteras var Mona Sahlin liksom andra feminister angelägen att i varje sammanhang påpeka att svenska män verkligen inte var bättre än muslimska. Varje dag misshandlas minsann många svenska kvinnor runt om i Sverige av svenska män. Sent omsider tog hon till sig det naturliga motargumentet att i svensk kultur, till skillnad från Mellanöstern, förekommer aldrig någonsin att släkt och vänner uppmanar en man att misshandla eller rent av mörda sin fru, syster eller dotter. Tvärtom den svenske kvinnomisshandlaren blir utfrusen socialt oavsett det juridiska utfallet. När då Mona Sahlin offentligt krävde att även invandrare skall ställa upp på vissa grundläggande svenska värderingar t ex att flickor och pojkar har lika rättigheter och att flickor får gifta sig med vem de vill, blev upprördheten stor hos många muslimer. Sahlin ifrågasatte vidare föräldrars rätt att tvinga småflickor bära slöja (Dagens Nyheter 010608). Den i media flitigt framträdande högskolelektorn Mohsen Hakim lyckades få in en debattartikel i ett flertal tidningar, senast Aftonbladet den 18 augusti, i vilken han beskyllde Sahlin för tvetydiga och ogenomtänkta uttalanden, för att bryta mot FNs konvention om mänskliga rättigheter, för att vilja tvinga på invandrarna svensk syn på jämställdhet och frihet och försöka "återinföra den förkastliga och bevisligen misslyckade assimilationspolitiken, alltså att invandrare skall bete sig svenskt för att bli accepterade". Hakim vände sig mot Sahlins ifrågasättande av små flickors slöjbärande och påstod att han aldrig ifrågasatt svenska flickors rätt att "visa trosorna", röka och berusa sig. Hur Sahlin än vänder sig får hon alltså kritik. Det är föga förvånande. Hon har själv med liv och lust uppmanat redan krävande invandrare att ständigt kräva mer.    

Sverige på väg bli muslimtätast i EU?

Vi har vant oss vid att förutom Balkan (Kosovo, Albanien, Bosnien-Hercegovina) placera större muslimska befolkningar i Europa i de forna kolonialländerna, främst Frankrike och Storbritannien samt i gästarbetarnas Tyskland. Den snabba ökningen av muslimer i Sverige har blivit en överraskning för de flesta. Enligt ambassadör Ingmar Karlsson i Islam och Europa ­ samlevnad eller konfrontation (Wahlström & Widstrand, 1994) fanns i Sverige omkring 500 muslimer 1953, c:a 1 000 1966. 1977 uppgick antalet muslimer i Sverige till 10 000 enligt Ingmar Karlsson, som beräknade att det år 2000 skulle finnas 200 000. Han underskattade emellertid ökningstakten. Idag anses antalet muslimer i Sverige vara fler än 300 000. Inget annat europeiskt land har haft så snabb ökning. Siffrorna är dock något osäkra och kan variera beroende bl a på om man räknar alla invandrare från muslimska länder eller enbart medlemmar i muslimska församlingar.

Av bifogad tabell kan utläsas att Sverige snabbt närmar sig muslimtoppen av EU- och EES-länder räknat i procent muslimer av befolkningen. Fortfarande leder Frankrike, men Sverige kommer sannolikt snart att leda ligan beroende på ökande strömmar asylsökande nästan enbart från muslimska områden (kurder från Turkiet, Iran och framför allt Irak, övriga irakier och iranier, somalier, albaner/kosovoalbaner, bosnier). Kurder och övriga irakier får uppehållstillstånd så gott som automatiskt. Flertalet av de övriga får också ja, om än efter prövning.

Enligt tidningen Dagen den 22 augusti i år är det lättare för muslimer än för kristna att få uppehållstillstånd i Sverige efter asylprövning. Av de asylsökande år 2 000 var knappt 80 procent muslimer och endast 10 procent kristna. Av muslimerna fick 75 procent ja, av de kristna endast 40 procent. Dagen intervjuade den kristne prästen Rienzie Perera, forskningschef på Liv & Fredinstitutet i Uppsala, som ansåg sig se ett mönster i Sveriges agerande: "Redan för tre år sedan skrev Utrikesdepartementet att Sverige skulle visa en öppenhet mot arabvärlden av diverse långtgående strategiska ekonomiska skäl. Jag tror att den svenska flyktingpolitiken påverkas av detta".

Ökningstakten i den muslimska omvandlingen av Sveriges påverkas alltså av att flertalet asylsökande är muslimer och att dessa har lättare få uppehållstillstånd än kristna. Därtill kommer anhöriginvandringen som på senare år ju varit större än asylinvandringen och den traditionellt höga barnalstringstraditionen hos muslimer, inte minst kosovoalbaner och somalier. Det är ju sedan länge känt att till Israels ständiga problem hör att palestinierna skaffar sig många barn som led i sitt Jihad.

Ständigt ökade krav

Det snabbt ökande antalet muslimer i Sverige märks inte bara genom de många beslöjade flickorna och kvinnorna på gatorna, i skolorna, i sjukvårdens väntrum och på vissa arbetsplatser. Ideligen kommer krav på särbehandling av muslimer (omskärelse, halalslakt, friskolor, undantag från skolans läroplaner, hänsyn till bönetider, fler moskéer, mer pengar från skattebetalarna). Antalet islamska Internetsidor på svenska ökar ständigt. Flera av dessa hemsidor har tidvis framfört långtgående, närmast hotfulla krav på svenskarna, vilket refererats i bl a  Fri Information nr 4, 1999 om http://www.islamiska.org/s/sverige.htm, Bland senare Internetaktörer märks Svenska Islamiska Akademin som bl a  vill starta en islamsk högskola i Sverige, http://www.svenskaislamiska.org./. I akademins tidskrift Minaret presenterar imam Abd Al Haqq (tidigare namn Leif Kielan) islams nuvarande situation i Sverige och förhoppningar om framtiden. Av hans resonemang framgår att flertalet muslimer i Sverige är ekonomiska migranter och inte flyktingar undan religiöst eller politiskt förtryck, vilket brukar hävdas: "Muslimer som inte klarat sig politiskt eller ekonomiskt i sina hemländer har kommit till Sverige för att få försörjning, skydd och säkerhet här. De har trots god vilja inte kunnat introducera autentisk islam i någon större utsträckning." Vidare: "De muslimer som kommit hit har mer eller mindre ofrivilligt invandrat som flyktingar eller har migrerat hit för att vinna en bättre ekonomisk situation än de kunnat uppnå i sina hemländer."

Enligt imamen krävs: "avsiktliga utvandrare för islams skull. En handfull religiöst motiverade och djupt lärda muslimer måste bjudas hit från islams kärnområden för Allahs och Hans sändebuds skull för att vända utvecklingen." Risken är annars att muslimska invandrarungdomar sekulariseras och uppgår i majoritetssamhället eller för använda imamens ord: "Vi tvingas därtill bevittna den muslimska ungdomens massflykt från religionen och upplever en assimilering in i den förhärskande sekularismen som är unik i Islams historia. De nya muslimerna har inte kunnat få tillgång till utbildning för att nå högre nivåer av islamisk lärdom. Vi konstaterar att etableringen av islam i Sverige hittills har brottats med stora svårigheter."  

Assimilering måste bekämpas enligt imam Abd Al Haqq. "Vi vet att minoriteter under en viss storlek tenderar att uppslukas av majoritetssamhället. Muslimerna i Sverige ligger i riskzonen". Han vill att muslimerna i Sverige fortsätter tidigare muslimska traditioner att sprida islam i sina nya hemländer: "syftet med islamisk verksamhet är att bygga upp en livskraftig islamisk befolkningsgrupp här i landet, med en kulturform som kan överleva, blomstra, trygga muslimernas framtid, och inte minst berika majoritetssamhället med islams etik och andra välsignelser". Klarspråk, som synes!

Danska politiker behövs i Sverige

Nu är det emellertid så att svenskar i allmänhet och även många invandrade kristna, t ex syrianer, motsätter sig en ytterligare expansion av islam i Sverige. Man vill att de muslimer som valt att bosätta sig i ett visserligen sekulariserat men dock kristet samhälla får anpassa sig till kristna traditioner och värderingar, även om man behåller sin egen religion. Som bekant har ledande danska politiker krävt motsvarande av muslimer bosatta i Danmark. Som vanligt gör svenska politiker, inte minst kyrkopolitiker en diametralt motsatt bedömning. I Sverige gäller att underlätta för muslimer att praktisera och om möjligt sprida sin tro.

Svenskan kyrkan vill öka samarbetet med islam

På uppdrag av Kyrkomötet har Svenska kyrkan under några år drivit ett s k  islamprojekt syftande till att öka kunskapen om och förståelsen för islam. Man har vidare publicerat ett par böcker om samarbete mellan kristna och muslimer, t ex Tro tillsammans och Muslimska grannar. Till senaste kyrkomötet förelåg två motioner om utökat samarbete mellan Svenska kyrkan och islam. Svenska kyrkan är därför knappast något värn mot islam. Ibland undrar man om Svenska kyrkan alls står fast i den kristna tron. Exempelvis annonserar man ut tjänster som stiftstjänstemän utan att kräva medlemskap i Svenska kyrkan eller ens kristna värderingar.

Sverigedemokraterna ställer upp i årets kyrkoval

I två avseenden skiljer sig årets kyrkoval från tidigare. Det är första gången som Svenska kyrkan och inte staten arrangerar valen vilket innebär en del förändringar, bl a  direktval till kyrkomötet. Något större allmänt intresse för nyordningen har dock inte förmärkts.

Den andra skillnaden är att Sverigedemokraterna för första gången ställer upp i kyrkovalet, vilket har väckt ont blod hos massmedia, företrädare för den svenska kyrkan och politiker från andra partier. Det var visserligen inte oväntat men ändå egentligen obegripligt. Det enda viktiga måste ju vara att deltagande partier kan förväntas arbeta för den kristna tron och de kristna värderingarna samt slå vakt om den kristna kulturen i såväl andlig som materiell (exempelvis kyrkobyggnader) bemärkelse. Det har ingen sagt sig tvivla på. Däremot hävdar man att Sverigedemokraterna är ett rasistiskt och invandrarfientligt parti. Det är för det första fel, och för det andra skall kyrkan inte syssla med invandringspolitik, som är statens ansvar. Ärkebiskop Hammar liksom moderatledaren Bo Lundgren, som båda manar till mobilisering mot Sverigedemokraterna i kyrkovalet,  har däremot inte haft några synpunkter på att det erkänt ateistiska vänsterpartiet deltar i kyrkovalet och inte heller vänsterpartiets förflutna godkännande av kommunistdiktaturers avrättningar och annan förföljelse av kristna.

Valet viktigt - rösta!

Det allmänna intresset för kyrkovalet tycks som vanligt vara svagt. Det är ytterst beklagligt, därför att valet är viktigt även för alla kyrkligt ointresserade. Den medlem i Svenska kyrkan som avstår från att rösta eller väljer något annat parti än Sverigedemokraterna lämnar ett direkt stöd för fortsatt passivitet eller till och med samarbete inför islams expansion i Sverige. Ingen kan rimligen tro att Sverigedemokraterna kommer att i praktiken kunna påverka särskilt mycket inom kyrkan, därtill är antalet nominerade kandidater för få¨. Däremot har Sverigedemokraterna en ytterst viktig funktion som symbol för svenskarnas motstånd mot islamiseringen av Sverige. Valsedlar, kyrkligt program och annat material kan rekvireras direkt från Sverigedemokraterna, Box 20085, 10460 Stockholm, tel 08/641 20 11.

Mona-meny