Ur FRI INFORMATION:

John Järvenpääs i april 2002 publicerade bok Invandring och Demokrati ­ Om Politisk Korrekthet i Sverige 1988 ­ 2001 är en imponerande och fruktansvärt viktig redogörelse för massinvandringens och mångkulturens Sverige. Invandringen och dess konsekvenser prövas systematiskt gentemot sedvanliga demokratiska principer d v s  politisk legitimitet, yttrandefrihet, likhet inför lagen o s v. John Järvenpää ställer två parter mot varandra, förespråkarna, som bejakar massinvandring ­ i vissa fall t o m  fri invandring ­ och mångkulturalisering av det svenska samhället, respektive kritikerna, som pekar på negativa konsekvenser av en alltför stor invandring från främmande kulturer.

Invandring och Demokrati ­ Om Politisk Korrekthet i Sverige 1988 ­ 2001 är indelad i fem avsnitt utöver en omfattande inledning i vilken arbetssättet presenteras och för boken centrala begrepp definieras.

För den med sociologiskt språkbruk inte förtrogne kan möjligen inledningen uppfattas som något tung, även om begrepp som deklarativ, denotativ m fl förklaras och de demokratiska grundprinciperna definieras. Läsaren gör emellertid klokt i att läsa även den 25-sidiga inledningen före de fem huvudavsnitten, som bjuder på betydligt mer lättillgängligt språk och en mängd referensen till för de flesta välkända företeelser.

Avsnitt I handlar om solidaritet i vid bemärkelse och belyser problem som asylmissbruk, rasism ­ även riktad mot majoritetsbefolkningen - och diskriminering ­ även riktad mot svenskar. Järvenpää skriver om eliternas svek mot majoriteten av det svenska folket, om censur av forskningsresultat, om den sociala utfrysningen av invandringskritiker som i vissa fall drabbats av yrkesförbud, avstängning från pågående utbildning och svartlistning från den moraliska eliten ­ inte minst i massmedia. Avsnittet avslutas liksom de följande med en utmärkt sammanfattning.

Avsnitt II behandlar laglydighet och inleds med en genomgång av grundlagens bestämmelser om yttrande- och tryckfrihet samt de pressetiska reglerna. I detta avsnitt skriver John Järvenpää även om s k  civil olydnad främst diverse aktioner från Antifascistisk Aktion och dess sympatisörer men även om s k  flyktinggömmare. Författaren erinrar om de många brott mot mötesfriheten som diverse påstått antifascistiska och antirasistiska element riktade mot Sverigedemokraternas och Det Nya Partiets valrörelser 1998, medan de etablerade partierna och massmedia teg. I avsnittet behandlas också den svenska diskussionskulturen kontra vissa invandrade kulturers benägenhet att tillgripa våld.

Järvenpää ägnar betydande utrymme i Avsnitt II åt att belysa det massmediala undertryckandet av allsidig information och anför som främsta exempel kretsen kring tidskriften Expo, som får en uttömmande beskrivning. I detta sammanhang skriver författaren också om avhumaniseringen och demoniseringen av invandringspolitikens kritiker och erinrar helt berättigat om den tyska trettiotals-propagandans beskrivning av judarna. Även i detta avsnitt påminner författaren om utfrysning av kritikerna från gängse debattfora.

Avsnitt III ger en kortfattad men utomordentligt intressant genomgång av vad författaren kallar kollektiviserande skuldbeläggning. John Järvenpää erinrar om den ständiga skuldbeläggningen av dagens tyskar för brott begångna under nazitiden för mer än 60 år sedan. Han påminner om de ideliga vädjandena om förlåtelse inte bara från tyskarna utan från påven och den katolska kyrkan (för brott och underlåtenhetssynder mot judarna) och från australiska  staten för förtryckande av arboriginerna. Även svenskarna låter skuldbelägga sig för rasbiologisk forskning, tvångssterilisering och för passivitet gentemot tyskarnas judeutrotning (jämför naziguldet). Med hjälp av ett flertal konkreta exempel drar John Järvenpää slutsatsen att kollektivisering, som det här är fråga om, inte är något annat än ren och skär rasism.

Avsnitt IV är likaså ytterst intressant och behandlar mångkulturen. Författaren börjar med 1975 års riksdagsbeslut genom vilket Sverige (enhälligt) förklarades vara pluralistiskt. Den tidigare assimilationspolitiken förkastades till förmån för integration. Begreppet kulturell rasism granskas. Författaren konkluderar att de s k  förespråkarna driver integrationslinjen medan kritikerna liksom många invandrare förespråkar assimilation som enda sättet att undvika en fortgående fraktionering av det svenska samhället. Därefter kommer Järvenpää in på nationalstatens urholkning, etniska dimensioner och globalisering.

Avsnitt V kan ses som en sammanfattning, en resultatredovisning av de fyra föregående avsnitten och rubriceras Demokratiska ideal visavi faktiska handlingsmönster. John Järvenpää går igenom olika kriterier för demokrati och finner inte oväntat att flertalet negligerats av invandringsförespråkarna på vägen mot ett mångkulturellt samhälle. Han gör en mycket intressant genomgång av begreppet socialisering av tankar och finner att man lyckats övertyga människor om att tanke- och yttrandefrihet utmärker det svenska samhället, när i verkligheten just motsatsen råder, främst vad rör den för Sverige så kulturellt, socialt och ekonomiskt viktiga invandringspolitiken, Han konstaterar att mångkulturalismen blivit en ny överideologi som genomsyrar allt större del av samhället utan att den underställts folket i val.

Som Järvenpää visar i sin bok har förespråkarna för massinvandring och mångkultur skapat ett politiskt korrekt debatt- och handlingsmönster, där nyspråk är frekvent förekommande. Tidigare definierade begrepp, främst rasism, får av de politiskt korrekta ny och vidgad innebörd. Meningsmotståndare fryses ut från den offentliga debatten och kategoriseras med invektiv som rasister och främlingsfientliga. Genom guilt by association stämplas invandringskritiker som näst intill fascister och nazister. Även om Järvenpää avstår från att skriva det rent ut, blir det för läsaren alltmer uppenbart att det mångkulturella samhälle förespråkarna strävar mot är oförenligt med demokrati. Den nya överideologin, mångkulturalismen, kväver demokratin. Vi får ett tystare samhälle med allt mer osäkra och otrygga medborgare på väg mot etniska konflikter i en döende västerländsk civilisation.

John Järvenpääs Invandring och Demokrati ­ Om Politisk Korrekthet i Sverige 1988 - 2001 är ett skrämmande dokument om avsvenskningen, om den tvångsvisa omvandlingen av den svenska nationen till en mångkulturell region. Den bör läsas av alla svenskar som intresserar sig för vårt lands framtid.

Eva Bergqvist

Invandring och Demokrati ­ Om Politisk Korrekthet i Sverige 1988 ­ 2001 av John Järvenpää beställes från Reson Produktion genom att 170 kr (185 kr för beställare utanför Sverige) sätts in på postgiro 4156197-8.

Besök förlagets hemsida på Internet www.resonproduktion.com