Ur FRI INFORMATION:

I samband med dels valet i Frankrike och dels mordet på holländaren Pim Fortuyn har massmedierna fullkomligt frossat i orden "högerextremism" och "högerpopulism". Men vad menas egentligen? Då man  som högerextremism betecknar både en revolutionär vänsterrörelse som nationalsocialismen och nyliberalerna, måste man fråga sig om högern - likväl som bofinken - kan se ut hur f-n som helst!
Vid Sovjetunionens sammanbrott kallades Gorbatjov och reformisterna (marknadskrafterna) för vänstern, medan den ortodoxa kommunismen nu blev "höger"! Detta fick dåvarande chefredaktören i Södermanlands Nyheter att 90-01-20 skriva: "För att döva samvetet kallar de (massmedievänstern) allt som är dåligt för höger och allt som är bra för vänster. Men detta kan inte dölja faktum. Frihetsprocessen i östblocket innebär en politisk kursändring - högerriktning. Det är dags att den svenska journalistkåren upptäcker detta."

En högerextrem rörelse erkännes alltså vara frihetlig, extremt frihetlig. Men var nationalsocialismen det? Ingalunda. I polemik mot en centerpartist skrev Svenska Dagbladet i slutet av 80-talet på ledarplats, att den som beklagar att socialdemokraterna övergett planekonomin inte gärna kan kalla sig borgerlig. Eftersom nazismen var planekonomisk och antikapitalistisk erkänns härmed att den inte ens var borgerlig! Göran Albinsson-Bruhner skrev i samma tidning en gång att Miljöpartiet var interventionistiskt och "därmed starkt vänstervridet". Nationalsocialismen med sitt grepp om hela samhället var därmed, mycket riktigt, starkt vänstervridet!

Vad är egentligen "nynazism"? Länge trodde jag begreppet vara ett massmedialt trick att med ordet "rasism" som förebild utvidga nazismbegreppet för att göra det mera användbart som invektiv mot motståndare som måste tystas. Men svar gavs oväntat av redaktör Folke Schimanski i SvD 98-11-09: "Faktum är att termen ´nynazism´ skapades under våren 1945, och med det menades en renad, radikal och antiborgerlig nazism, som till och med riktade sig mot det nazistiska bossväldet, vilket Göbbels ställde sig öppet kritisk till." En antiborgerlig höger - vad är det? För mig lika substantiell som en bladlös kniv utan skaft!

De ledande nazisterna var till största delen enkla, "halvbildade" män som inte förmådde bära sin upphöjelse utan snabbt lade sig till med överklassfasoner - skaffade sig datjor (ofta beslagtagen judisk egendom) och dyrbara representativa "förpliktelser". Frånsett datjorna har vi sett tendenser i den riktningen här i Sverige under de senaste 25 åren i förbund som Sjöfolk, Transport och Hyresgästerna och i kommuner som Motala, Gävle och Stockholm. Inte har det där varit fråga om några högerkretsar!

Folke Bernadotte, som i början av 1945 förhandlade med koryféer som utrikesminister Ribbentrop och SS-ledaren Himmler, skrev i boken Slutet från 1945 att Ribbentrop utrett grundskillnaden mellan nazism och bolsjevism sålunda: "Enligt hans (Ribbentrops) mening hade Hitler lyckats övertyga den tyske arbetaren om nödvändigheten av att behålla de övre samhällsklasserna, vilka dock skulle anpassas efter de nazistiska tankegångarna. Bolsjevismen däremot hade lärt den ryske arbetaren att de ledande klasserna måste likvideras."

Hitler hade klart för sig att han måste ha en militärapparat att hota med, och att tiden arbetade emot honom. Man börjar inte forcerad militär upprustning med att socialisera näringslivet.Därför måste Krupp, Thyssen, Heinkel, Messerschmitt m fl få leva för att undvika kaos i industrin. Att nazismen var egalitär visas bl.a. av att de tyska KdF- fartygen (Wilhelm Gustloff, Robert Ley etc) saknade klassindelning. Mot slutet av kriget hade Hitler gjort sig av med flertalet fältmarskalkar "von" och ersatt dem med män av småborgerlig härkomst som Rommel, Model, Schörner som han inte hade komplex för.

Att industrimän ekonomiskt understödde nationalsocialisterna är inte märkligt. Som Hayek skrev i början av 40-talet i Vägen till träldom hade Hitler lyckats lura både vänstern och högern om sin rätta karaktär (ett tillstånd som tydligen ännu råder!) Företagarna visste vad bolsjevism innebar, och som nazismen verbalt var starkt antikommunistisk trodde de efterhand att Hitler var den ende som skulle kunna hejda kommunismen. Dock har Kay Glans i SvD visat att de högernationella fick mycket mera än nazisterna. Professor Lars "Texas" Gustafsson skrev en essä betitlad De totalitära rörelsernas gemensamma rötter, publicerad dels i SvD under strecket 86-10-27 och dels i boken Problemformuleringsprivilegiet. Denna essä borde läsas av alla som vill sätta sig in i vad nationalsocialism och fascism var.

Att massmedievänstern fortsätter odla myten om nazismen som "extrem högerrörelse" är begripligt - man river inte gärna ner det man själv har byggt upp - men att journalister i massmedier som kallar sig borgerliga, och, än värre, politiker på den verkliga högerkanten, gör det, är oursäktligt! Göra en politisk motståndare tjänsten att använda hans nyspråkliga terminologi....

Är det "höger" att vara emot asylmissbruk? (Enligt min nu rätt långa erfarenhet av diskussioner med såväl utlänningar som svenskar och invandrare i Sverige gäller "främlingsfientligheten" inte arbetskraftsinvandare, adopterade, ingifta eller politiska flyktingar utan snyltarna, de ekonomiska migranterna, som redan i mitten av 80-talet enligt FN:s flyktingkommissariat utgjorde 95%  av asylsökarna! 60% av asylanterna är dessutom anhöriginvandrare. Att journalister och politiker inte kan finna ett mera adekvat ord för denna negativism än "främlingsfientlighet" är beklämmande!)

För tio år sedan eller mera, då man tordes göra opinionsundersökningar om asylmissbruket, visade det sig att 75% av de socialdemokratiska väljarna var emot (sannolikt för låg siffra - en del skämdes nog för att erkänna sig vara "rasister"!). Detta vänsterparti skulle alltså innehålla en förfärlig mängd högerextremister. (Folkpartiet var, som vanligt, kluvet. Bara 50% var negativa. Varför är de kvar i ett parti som tycker så fundamentalt olika i en så viktig fråga??? Själv lämnade jag Moderaterna 1988 då jag insåg att partiet, av ren journalistskräck, distanserade sig från medlemsopinionen).

Chiracs seger har ansetts vara en seger för demokratin. Som alla vet har asylmissbrukspolitiken överallt förts över huvudet på väljarna - en besynnerlig form av demokrati, fullt värdig som glosa i det Orwellska nyspråket: "Demokrati är att hålla väljarna utanför i viktiga frågor". En företrädare för Folkpartiet i Nyköping skrev 01-10-30 i lokalavisan: "Ett politiskt system, som tillåter en maktelit att sitta i slutna rum och ta beslut över huvudet på även de folkvalda tycker jag är avskyvärt." Att göra det över huvudet på väljarna är däremot OK, kanske rent av "liberalt"?

Magnus Cappelin