Ur FRI INFORMATION:

Den  av marxister och marxistiskt influerade postmodernistiska teoretiker formulerade tesen att nationell och etnisk sammanhållning skulle vara något föråldrat som inte hör hemma i ett modernt samhälle, har vunnit anklang i våra medier men även fått en resonansbotten hos socialdemokratiska, liberala samt nyliberala politiker och skriftställare. Denna med tiden allmänt spridda föreställning bemöts av Hugh Seton-Watson med följande ord, som hämtats på sidorna 129 och 130 i Nationens röst - texter om nationalismens teori och praktik, och är ett utdrag ur kapitlet "Det mänskliga samhället" (som ursprungligen hämtats från Nations and States: An Enquiry into the Origins of Nations and the Politics of Nationalism). I Nationens röst presenteras olika tankar om den nationella gemenskapen i ett urval av Sverker Sörlin, professor i idé och lärdomshistoria. Boken är utgiven på SNS Förlag år 2001:

"Somliga skulle svara att nationell medvetenhet är ett utslag av vidskeplighet, en kvarleva från det utnötta och misskrediterade förflutna som man kan och bör göra sig kvitt så fort som möjligt. Om det är sant att människorna fortfarande är offer för nationalistiska lidelser nästan över allt i världen, är det ett ännu större skäl till att människor vilkas samhällen och kulturer har gjort störst framsteg bör avsvära sig sin nationalitet, ta avstånd från "patriotismen" och kasta på "historiens skräphög" hela den kostsamma apparaten för "nationens försvar", vars många förgreningar genomtränger och förgiftar samhället. De som gör detta blir, hävdar entusiasterna, en förebild i civiliserat uppträdande som andra sedan imiterat tills en fredlig och bättre värld är skapad. Tyvärr tyder det ofullständiga bevismaterialet, från både historien och studiet av vår moderna värld, på att en regering som gör detta inte skulle bidra till att åstadkomma en fredlig och bättre värld. Resultatet skulle bara bli att dess nation förtrampas av härskarna över andra stater, som kan tvinga sina egna folk att lyda order och hugga för sig av resurserna tillhöriga dem som inte är villiga att försvara sig. Likgiltighet för det nationella arvet och en vägran att försvara nationen är ett tecken, inte på framåtskridande utan på förfall, inte på hälsa hos en stat utan på en livshotande sjukdom. Sjukdomen angriper både huvud och lemmar, både ledarna och massan. Ledarna är osäkra på sin rätt att leda, förtärda av sociala och politiska samvetskval, alltför trötta för att låta sin fantasi arbeta och samtidigt cyniskt beslutna att njuta maktens frukter De har ingenting annat att erbjuda än rå hedonism, inget annat mål för sina anhängare än omedelbar materiell tillfredställelse. Sådana ledare kan inte inge massan något annat än förakt. Ur stånd att respektera sina ledare kräver medborgarna mer och mer för egen räkning. De kan inte identifiera sig med nationens ledning, de har förletts tro att nationen är något fiktivt och klänger sig passionerat fast vid de separata lojaliteter som betyder något preciserat för dem. Sprickorna i samhället blir allt fler och allt djupare."

Det författaren beskriver ovan utgör påtagliga kännetecken för ett dekadent samhälle. De personer som dominerar medierna brukar vanligen beskriva de nordiska ländernas framtid som om denna kommer att utvecklas rätlinjigt ur våra nuvarande samhällen, utan några avgörande trendbrott. Tidsandan skapare tycks exempelvis mena att sådant som synen på jämlikhet och solidaritet mellan människor av olika social bakgrund, förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, synen på kvinnans ställning, familj och barnuppfostran, såväl som en mängd andra sociala konventioner kommer att fortleva och utvecklas på samma sätt även i ett framtida Norden. Oavsett att detta kommer att domineras av invandrare från Afrika och Asien, till stor del sannolikt muslimer. Det uppenbart orimliga i ett sådant synsätt är påtagligt för alla som vågar ge tankarna större rörelsefrihet. Slutresultatet av den förvittringsprocess de västerländska samhällena genomgår, leder enligt Seton-Watson till en genomgripande omvandling:

"Om processen går för långt kan den vändas endast när en makthungrig ny elit, inhemsk eller utländsk, tilltvingar sig makten med våld", skriver han i "Det mänskliga samhället".

Vad vi kan förvänta oss av framtiden är således enligt Seton-Watson antingen en våldsam motreaktion från svenskar och andra unga européer som motsätter sig en orientalisering och islamisering av Europa. Om en sådan motreaktion uteblir, kan vi se fram emot att en främmande elit tar makten. Ett tänkbart tredje alternativ skulle dessutom kunna vara att samhället helt enkelt upplöses och slutligen faller sönder utan att någonstridbar ny elit gör entré på scenen.

Med tanke på den förlust av självförtroende som Europas historia under 1900-talet skapat, förefaller framväxt av en ny inhemsk elit föga trolig. Det är istället den omfattande invandringen som i kombination med främlingarnas höga födelsetal blir en vägvisare mot framtiden. Följderna av den demografiska förskjutningen förstärks dessutom av den makthavande elitens starka strävanden att bereda plats för de koloniserande folken, som vanligen brukar förses med förskönande omskrivningar som "nya svenskar" eller "nya danskar". Följden av detta blir att maktförhållandena dramatiskt förändras till de nordiska och övriga europeiska ursprungsbefolkningarnas nackdel.

Om Hugh Seton-Watsons farhågor besannas,  förefaller det därför troligast att Norden i framtiden kommer att styras av en utländsk elit. För kommande generationer nordbor innebär detta tvånget att leva i den ofrihet som är förbunden med det samhällsskick som i dag är vanligt i afrikanska och asiatiska diktaturer under starkt inflytande av muslimska traditioner och
förhållningssätt.

Orientaliseringen kommer emellertid inte att vara begränsad till hur samhällets styrs, praktiskt taget alla delar av samhället kommer att beröras. Unga och medelålders västerlänningar har i narcissistiskt självförverkligande inte trott sig behöva sätta några barn till världen, vilket utnyttjas av en propaganda som påstår att deras framtida pensioner är beroende av en fortsatt immigration. Hur obarmhärtigt kommer inte denna illusion att avslöjas, den dag när de sociala förmåner de vant sig vid att betrakta som självklara, ska tillhandahållas av människor från en kultur där familj och släkt står för den sociala tryggheten. Den barnlösa nordbo som i framtiden vänder sig till landets nya makthavare med förhoppningen att den givmildhet som en gång visades när dessa var nyanlända immigranter, ska inte låta sig förvånas över följande svar: - Pension, socialbidrag, sjukvård, skola? Det står våra familjer för. Du får vända dig till egen familj!

Avslutningsvis kan Hugh Seton-Watsons ord utgöra en fyrbåk för ett hotat västerland:

"Att förkasta den nationella medvetenheten och det nationella arvet är inte bara ett tecken på sjukdom, utan är i sig en handling riktad mot civilisation"

Per Olof Rizell