Ur FRI INFORMATION:

Tumskruvarna dras åt

Den 3 juni 2003 beslutade riksdagen bifalla regeringens proposition 2002/2003: 65, Ett utvidgat skydd mot diskriminering. Den nya lagen bygger på tvingande EU-direktiv. Regering och riksdag går dock i flera avseende längre än vad EU krävt, varför lagen innebär en väsentlig skärpning jämfört med vad som hittills gällt.

Den nya lagen om förbud mot diskriminering börjar gälla redan den 1 juli 2003 och gäller för diskrimineringsgrunderna etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning och funktionshinder i fråga om

- arbetsmarknadspolitisk verksamhet,

- start och bedrivande av näringsverksamhet,

- yrkesutövning,

- medlemskap, medverkan och medlemsförmåner i arbetstagarorganisationer, arbetsgivarorganisationer eller yrkesorganisationer, och

- varor, tjänster och bostäder.

Därutöver införs diskrimineringsförbud som gäller etnisk tillhörighet och religion eller annan trosuppfattning i fråga om

- socialtjänsten m.m.,

- socialförsäkringen och anslutande bidragssystem,

- arbetslöshetsförsäkringen, och

- hälso- och sjukvård och annan medicinsk verksamhet.

Jämfört med vad som gällt hittills inriktar sig den nya lagen även på arbetsmarknadspolitiska åtgärder, stöd till enskilda företag, medlemskap i vissa organisationer, näringsidkares tillhandahållande av varor och tjänster samt yrkesmässig förmedling av bostäder. Här räknas samtliga diskrimineringsgrunder in.

När det gäller socialtjänst, socialförsäkringsförmåner, arbetslöshetsförsäkring liksom hälso- och sjukvård samt tandvård kan endast påstått etniskt och religiöst diskriminerade anmäla kränkningar.

Trosuppfattning

Nytt är "eller annan trosuppfattning". Här förklarar regeringen att man avser livsåskådningar närstående religioner såsom agnosticism, ateism och buddism ­ tydligen räknar man inte buddismen till religion. Däremot kan inte politisk åskådning räknas till trosuppfattning. Det kommer följaktligen även i framtiden vara tillåtet att diskriminera exempelvis sverigedemokrater genom yrkesförbud, vägran hyra ut lokaler och dylikt.

Nyspråk om likabehandling

Upprepade gånger återkommer ordet likabehandling i propositionstexten. Människor skall behandlas lika oavsett ras, nationalitet, religion, trosuppfattning, sexuell läggning och eventuellt funktionshinder. Däremot omfattas märkligt nog inte kön, d v s jämställdheten får vika för etnicitet, religion, homo- och bisexualitet samt funktionshinder. Regeringen flaggar dock för att även jämställdheten skall beakta i nu sittande diskrimineringskommittés överväganden. Dessutom kräver EU att medlemsländerna senast 2006 förbjuder åldersdiskriminering.

Allt tal om likabehandling till trots: den nya diskrimineringslagen medger i många fall positiv särbehandling av minoriteter. Exempelvis får gymnasieutbildning även i fortsättningen betraktas som arbetsmarknadsutbildning och berättiga till lön, s k aktivitetsstöd, men enbart när det gäller långtidsarbetslösa invandrare. Icke invandrade svenska långtidsarbetslösa kan inte få samma förmån. Den som ordnar praktikplatser kan få finansieringsbidrag för invandrade men däremot ej för svenska praktikanter.

Majoriteten kan aldrig missgynnas!

Ovan relaterade "främjandebestämmelser" strider uppenbart mot den påstådda likabehandlingen. Det förklarar regeringen genom sin tolkning av Regeringsformen kap 2, § 15: "Lag eller annan föreskrift får ej innebära att någon medborgare missgynnas därför att han med hänsyn till ras, hudfärg eller etniskt ursprung tillhör minoritet."  Tolkningen innebär att det endast är minoriteten som inte får missgynnas, det är alltid tillåtet att missgynna majoriteten. Vidare är det tillåtet att gynna en minoritet utan att gynna andra minoriteter. Regeringen drar slutsatsen: "Eftersom en majoritet inte kan missgynnas i regeringsformens mening finns det däremot inget behov av skydd eller särskilda åtgärder för majoriteten."

Friad och dömd för samma brottsanmälan?

Anmälningar om diskriminering i arbetslivet och på högskolorna skall gå till någon av diskrimineringsombudsmännen eller facklig organisation och prövas i Arbetsdomstolen. Diskriminering när det gäller tillhandahållande av varor, tjänster och bostäder skall däremot handläggas av de vanliga domstolarna. Visserligen är det enligt brottsbalken redan straffbart att vägra någon varor eller tjänster på grund av diskriminering. Tingsrätten kan döma till böter eller fängelse. Från 1 juli kommer dessa diskrimineringsbrott att även handläggas som civilmål. En diskriminerande näringsidkare kan följaktligen frikännas i brottmålet men dömas i civilmålet. På sikt planerar regeringen att göra alla diskrimineringsmål till civilmål. Det finns två högst påtagliga orsaker till denna förändring.

Delad bevisbörda är närmast omvänd bevisbörda

I brottmål åligger bevisbördan åklagaren som har att visa att brott begåtts och att den åtalade är skyldig. I civilmål av typen diskriminering gäller delad bevisbörda. Den påstått diskriminerade skall visa att han missgynnats (t ex inte fått den sökta anställningen, inte fått hyra den lediga bostaden) och göra det troligt att detta berott på någon av de godkända diskrimineringsgrunderna. Därefter ligger hela bevisbördan på den anmälde arbetsgivaren eller näringsidkaren som själv ­ utan rättshjälp ­ har att bevisa sig oskyldig. I brottmål kan den skyldige dömas till skadestånd, ofta löjligt låga belopp även för grova brott som misshandel, rån, våldtäkt. I civila diskrimineringsmål rör man sig i en helt annan division med skadestånd på fem- eller sexsiffriga belopp.

Rättegångskostnaderna utsätts för positiv särbehandling

I vanliga civila tvistemål tvingas den förlorande parten med mycket få undantag betala både den egna och motpartens rättegångskostnader, vilket ofta får katastrofala följder. Exempelvis kan en trafikskadad som stämmer sitt försäkringsbolag för utebliven ersättning få betala hundratusentals kronor, sedan försäkringsbolaget låtit sig företrädas av svindyra experter och advokater. I diskrimineringsmålen får en fälld arbetsgivare/näringsidkare betala motsvarande. Däremot behöver en påstått diskriminerad inte betala den friade arbetsgivarens/ näringsidkarens rättegångskostnader. Följaktligen kan en diskrimineringsanmälan ­ hur osaklig den än är ­ stå en arbetsgivare/ näringsidkare mycket dyrt trots frikännande. "Det är regeringens bedömning att rättstillämpningen borde leda till högre skadeståndsnivåer i diskrimineringsmål än vad som är vanligt i andra arbetsrättsliga tvister."

En laglig form av utpressning

I likhet med tidigare diskrimineringsutredningar, -propositioner, -betänkanden, -lagar finns i denna proposition ingen som helst diskussion kring möjligheten att bestämmelserna kan missbrukas som hämnd eller för snöd vinnings skull. Det är som bekant ett allmänmänskligt beteende att vilja skylla egna individuella och kollektiva motgångar på annan/andra. Mina dåliga betyg beror på orättvisa lärare, jag fick inte jobbet, därför att personalchefen i hemlighet lovat det till någon annan, laget förlorade därför att domaren höll på motståndarna o s v. Lika vanliga som sådana bortförklaringar är hos svenskar är de rimligen hos invandrare. Den avgörande skillnaden är emellertid att kristna, heterosexuella, ej funktionshindrade, etniskt svenskar tvingas svälja förtreten och ta nya tag. Invandrare och andra som gynnas av diskrimineringslagarnas särbestämmelser kan emellertid försöka mjölka ut pengar från myndigheten/ arbetsgivaren/ näringsidkaren. De flesta diskrimineringsanklagade väljer att göra upp i godo ­ hur oberättigad anmälan än är ­ i stället för att dra på sig ytterligare arbete och kostnader för att bevisa sig oskyldig. En ny födkrok har skapats ­ utpressning med lagens hjälp.

Fallet Mohsen Hakim

Ingenjören Mohsen Hakim är ett åskådligt exempel på hur diskrimineringslagstiftningen kunde utnyttjas redan innan skärpningen den 1 juli 2003.

Hakim uppmärksammades första gången 1998, då han lät sig intervjuas upprepade gånger angående "Ingenjören i världen", en kurs ledd av Hakim på Mälardalens Högskola i Eskilstuna. Kursinnehållet beskrevs bl a som kvalitetsteknik och kulturell kompetens och syftade till att göra tekniker mer mångkulturellt inriktade. Hakim började skriva debattinlägg i olika tidningar. Inläggen handlade alltid om mångkultur, rasism, integration kontra segregation, massinvandringens berikning av Sverige och närliggande teman, d v s  de höll sig inom en snäv ram. Hakims ståndpunkt var alltid densamma: svenskarna är mer eller mindre främlingsfientliga, rasistiska motståndare till integration. Han skrädde inte orden i sina omdömen om högskoleledningen och regeringen.

Hösten 1998 beslutade sig Hakim för att ordna en debatt på högskolan om invandraren som belastning eller resurs. Han meddelade massmedia att han tänkte bjuda in vad han omväxlande kallade nazister och rasister att delta i debatten. Hakim kritiserades hårt av högskolerektor Odenö, utbildningsminister Carl Tham m fl men lyssnade inte på kritiken utan genomdrev debatten. Invandringskritikerna, d v s de som av Hakim definierades som rasister och nazister, representerades av BlåGula Frågor. Debatten kom till ingen del att handla om det utannonserade temat utan styrdes av den som alltid mycket självcentrerade Hakim till att handla om huruvida de påstådda rasisterna ville kasta ut Hakim själv ur landet.

Sedan 1998 har Hakim framträtt ideligen i massmedia, "hållit en hög offentlig profil", som Vestmanlands Läns Tidning karakteriserat honom. Bl a har han kastat sig in i debatten om hedersmord och anklagat Mona Sahlin för att vilja tvinga på invandrarna svenska värderingar (Aftonbladet 010818). Som argument för att muslimska kvinnor bör få vara beslöjade i skolan och på arbetsplatsen påstod Hakim att "i Sverige har flickor friheten att klä sig utmanande och visa trosorna om de så önskar".

Våren 2001 utnämndes Mohsen Hakim till lektor i kvalitetsteknik vid Mälardalens Högskola utan att ha de formella meriterna. Våren 2002 sades han upp från högskolan. Uppsägningen motiverades med bristande kompetens och arbetsbrist. Genom omläggning av ingenjörsutbildningen kunde personalen minskas med tre personer, varvid LAS-bestämmelserna om sist in ­ först ut tillämpades. Detta accepterades givetvis inte av Hakim som anmälde högskolan till DO för grov etnisk diskriminering. Flera tidningars ledarsidor har uttryckt sin sympati för Hakim liksom medialt aktiva invandrare som Juan Fonseca. Under det gångna året har Hakim framträtt i en mängd intervjuer och skrivit ett antal debattartiklar som alla handlat om högskolans skändliga beteende mot honom. Den 15 maj i år startade förhandlingarna i Eskilstuna tingsrätt. Tidningen Folket skrev: "Jag är inte intresserad av pengarna som en förlikning skulle ge mig, säger Mohsen Hakim. Min arbetsgivare har höjt budet under resans gång. Han vill i stället ta fajten om etnisk diskriminering för att få saken prövad och förhoppningsvis få ett prejudikat för framtiden.

- Våldtagna kvinnor hade mycket svårt i den rättsliga processen för inte så länge sedan. Men några modiga kvinnor vågade gå före och kämpa för offrets rätt. De lyckades och fick en ändrad syn på de frågorna, säger han.

- Nu är det dags för etniska diskriminering. De av oss som orkar måste göra samma sak".

Mindre än en månad  senare hade Hakim ändrat sig. Han accepterade 500 000 kr i ersättning och drog tillbaka stämningen. Mer pengar var lösningen. I intervjuer och debattartikel efter "segern" återkom han till den absurda liknelsen med våldtagna kvinnor. I Aftonbladet skrev han den 14 juni: "Grov diskriminering är på många sätt jämförbar med våldtäkt. Den drabbade måste samla mod och kraft för att anmäla våldsutövaren. Sedan ska man om och om igen riva i gamla sår och berätta om den kränkning och förnedring som man har varit utsatt för. Man måste vara oerhört stark för att klara av rättegången helskinnad.

Har man otur, bedöms beviset vara otillräckligt. Då måste man vara beredd att resten av sitt liv leva med en dubbel kränkning. Men, om allting går väl vinner man rättegången. De som inte trodde på en får veta att man har minsann verkligen blivit behandlad som skit."

Högskolan fortsatte förneka diskriminering: "Vi har handlat korrekt i hanteringen av uppsägningen av Mohsen Hakim, säger Eva Björck-Åkesson, tillförordnad rektor för Högskolan. De 500000 kronorna är enligt Högskolan 16 månadslöner som man bedömer det vara värt för att få arbetsro.

- Det handlar om att människor måste få koncentrera sig på sitt jobb, det är också en kostnad, säger Eva Björck-Åkesson" (Tidningen Folket 030613).

Naturligtvis har högskolan rätt. Ingen har rimligen missgynnat Hakim på grund av hans iranska ursprung. I stället har man försökt använda de möjligheter den arbetsrättsliga lagstiftningen ger för att bli av med en kronisk gnällspik som ständigt riktat kränkande och orättvisa beskyllningar mot sin arbetsgivare och därigenom förgiftat miljön på arbetsplatsen. Det finns som bekant ett antal kverulerande invandrardebattörer som ständig framträder med beskyllningar mot svenskarna för diskriminering, främlingsfientlighet, rasism etc, exempelvis Kurdo Baksi, Alexandra Pascalidou, Juan Fonseca, José Alberto Díaz, Jabar Amin m fl. Diskrimineringslagstiftningen passar dem som hand i handske. Eftersom arbetsgivaren alltid förlorar på en domstolsprocess, oavsett frikännande, väljer man i flertalet fall förlikning, vilket är mycket lönande för den som på lösa grunder påstått sig vara diskriminerad.