Ur FRI INFORMATION:

USA:s vägran att acceptera Schori som Kosovochef beror sannolikt inte enbart på Schoris negativa omdömen om USA under Palmeeran, inte heller på hans beundran för Fidel Castro. Förmodligen finns allvarligare misstankar mot Schori, sådana som skulle ha intresserat den framlidne kommunistjägaren Joseph McCarthy som nu är föremål för omvärdering

I en intervju i tidskriften New Yorker nyligen beskyller Sveriges FN-ambassadör, Pierre Schori, den amerikanska regeringen för "McCarthyism". Detta efter det att regeringen motsatt sig att Schori utnämns till FN-chef i Kosovo. Sällan har väl en anklagelse skorrat så falskt som i detta fall.

Vi invandringskritiker minns mycket väl hans deklaration i riksdagens talarstol i maj 1997 att "främlingsfientligheten skall kriminaliseras och jagas". Från samma tid härstammar ett uttalande fällt i en replikväxling med riksdagsman Sten Andersson i samband med en fråga om en brand i en flyktingförläggning i Alvesta den 9 april nämnda år. Schori hade i media antytt att det låg främlingsovilja bakom attentatet. Polisutredningen pekade mot en utlänning som nekats asyl. Efter att efter bästa förmåga försökt blanda bort korten avslutade Schori med att i pompösa ordalag deklarera det betydelsefulla i att "ta avstånd från krafter som vill isolera och stänga ute". På Anderssons fråga om vilka krafter som avsågs svarade Schori att han syftade på Folkviljan och massinvandringen. "Den består av en rad organisationer med ett litet antal människor men med mycket obskyra och, som jag ser det, odemokratiska åsikter ". Schori påstod sig ha en lista på "vilka som ingår i den här typen av nätverk som de vill skapa. Och där finns allehanda figurer" (Fri Information nr 3/97).

Var det inte så här senatorn från Wisconsin arbetade? I själva verket är likheten närmast komisk! Förmodligen är det så att USA:s regering genom sina underrättelseorgan, sitter inne med information som gör att de anser att Pierre Schori är olämplig för Kosovo-uppdraget och många andra uppdrag därtill.

Allvarliga avslöjanden om Schori

I en intervju med den avhoppade KGB-översten Oleg Gordievsky gjord av Bertil Wedin i tidskriften Contra nr 2/99 (en sammanfattning finns på Contras hemsida www.contra. nu, red anm) säger han om FN-ambassadören: "Pierre Schori var KGB:s viktigaste informationskälla i Sverige". Längre fram säger han: "Schori hörde till den krets av inflytelserika svenskar som var så sovjetvänliga att Moskva vanligen knappast behövde be dem om specifika tjänster ". Contra erbjöd Pierre Schori att kommentera artikeln. Han avstod från möjligheten att göra det.

I intervjun i New Yorker bedyrar Schori att han är proamerikansk. Att denna proamerikanism även omfattar Kuba och Castro bekräftar följande uttalande i Skånska Dagbladet den 20 juli 1986: "Han är en av de största i nutidshistorien. Någon har sagt att han är för stor för sin ö. Castro ser allt i ett mycket långt perspektiv, han är en encyklopedist och har närmast en renässansfurstes drag."

Rehabilitering av McCarthy

Joseph McCarthy har på senare år börjat omvärderas. NKVD :s arkiv visar att Sovjet hade 21 agenter i den amerikanska regeringen, och GRU hade förmodligen ett lika stort antal i Försvarsdepartementet. Den avkodade trafiken mellan KGB, GRU och dess agenter i USA, the Venona tapes, visar att McCarthy hade fullständigt rätt angående den omfattande sovjetiska infiltrationen i State Department och amerikanska regeringen. Han hade rätt i att USA :s kommunistiska parti var en del av den sovjetiska underrättelseapparaten och att Sovjet såg USA som sin huvudfiende. Bägge dessa påståenden förlöjligades på sin tid av media och togs som bevis för att McCarthy var en galning. Hans liberala kritiker inom den akademiska världen och i media förnekade att det överhuvudtaget förekom någon kommunistisk subversion.

Ett exempel: Owen Lattimore på State Department var den man som McCarthy riktade de allvarligaste anklagelserna mot. McCarthy gick så långt att han satte sitt rykte i pant i frågan om Lattimore var en kommunistagent. Idag har vi vattentäta bevis på att McCarthy hade rätt. Det är sant att en del oskyldiga drabbades i det upphetsade klimat som rådde i femtitalets början. Men det har ju ältats i decennier i allt från spelfilmer till debattartiklar, Men man undrar varför inte ett enda fall av verkliga förrädare avslöjade av McCarthy lyfts fram i t ex en film. Tyder inte det på en viss styrning av media och debatt? För att formulera sig milt!

Så småningom kommer andra arkiv att öppnas som kommer att leda till omvärderingar av många personer inklusive Pierre Schori. Vad beträffar denne person, som var en flitig DDR-besökare, så är jag inte helt övertygad om att det, som i fallet McCarthy, kommer att leda till en omvärdering i positiv riktning. Tvärtom, så är det mycket som talar för att det kommer att gå i den andra riktningen. Den som lever får se!

Tomas Johansson