NST - Nordvästra Skånes Tidningar - hade hösten -99 en insändardebatt kring bidragssystem och invandring.
Debatten startades av Rose-Marie Tofte, som i ett inlägg den 18/10 hävdade att svenska familjer måste kvalificera sig för att få föräldrapenning och kunna stanna hemma med barnen. Motsvarande gäller inte, menade Tofte, för invandrarfamiljer - med en barnaskara på 6-8 barn kan de få "hundratusentals kronor".
Hon bemöttes den 20/10 av Anita Skoglund, informationschef på Försäkringskassan i Skåne. Hon upplyste om att samma regler gäller för alla, svenskar som invandrare: har man ingen inkomst utgår garantibeloppet på 60 kr per dag, i max 450 dagar. Föräldrapenning därutöver grundas på sjukpenninggrundande inkomst, dvs man måste ha haft inkomst under minst 240 dagar före barnets födelse.
Skoglund hävdade också att "ingen får 'hundratusentals kronor' i föräldrapenning utan att ha haft motsvarande inkomst".
Tofte återkom den 29/10:
"...men min räknemaskin räknar fram att för åtta barn erhåller en invandrarfamilj 216.000 kronor i föräldrapenning utan att ha haft en motsvarande inkomst."
Nästa bemötande kom den 2/11, från signaturen Vladislav. Han kritiserade Tofte för att komma med fiktiva exempel, och ironiserade: "Det finns ingenting som hindrar er att räkna med sexton barn eller kanske rentav tjugo..."
"Vad fru Tofte inte tänker på är att de barn som föds i Sverige är svenska medborgare och att under åtta år hinner invandrarfamiljen bli svenska medborgare och medlemmar av det svenska samhället.
Inte vill väl fru Tofte då att dessa åtta svenska barn ska ha sämre ekonomiska förutsättningar än andra svenska barn?"
Rose-Marie Tofte, i sitt svar den 18/11:
"Visst kan jag ta fler exempel, och då inte fiktiva sådana.
En 34-årig somalisk kvinna uppehåller sig i Sverige med sina 12 barn. Om hon bott i Landskrona hade familjen, förutom betald hyra/hyror, erhållit 24.840 kronor i månaden till familjens försörjning. Tillkommer barnbidrag med 15.800 kronor, vilket blir 40.640 kronor i månaden.
Nu har hon anmält att maken har avvikit från hemmet och att hon inte vet var han är. I det läget är hon berättigad till bidragsförskott å 1.370 kronor per barn. Då får hon 2.030 kronor mindre till försörjningen men i stället ett tillskott på 16.440 kronor i månaden. Summan blir då kr 55.050 kronor i mån.
Tillkommer också de 60 kronor per dag och barn vi tidigare talat om..."
"Samtidigt som denna frikostighet pågår har en nyligen gjord studie visat att 70 procent av våra åldringar som vistas på institutioner är undernärda.... Detta efter ett långt arbetsliv med inbetalning av höga skatter och avgifter för att säkerställa en värdig ålderdom vid sjukdom eller annan svaghet."
Nästa svar kom från Mikael Schvili, den 24/11. Han menade att Tofte framställer det "som om denne bidragstagare skulle vara representativ för för gruppen invandrare, eller som om annorlunda regler skulle gälla för ensamma svenska mammor."
Tofte, den 29/11:
"Jag hävdar att det anförda exemplet är representativt för invandrarfamiljer, vilka ofta har stora barnkullar samt att jag aldrig hävdat att annorlunda regler gäller för svenskar.
Det svenska försäkringssystemen är baserade på svenska förhållanden, det vill säga två föräldrar, vilka båda förvärvsarbetar (dessutom har svenska familjer sällan fler än två till tre barn).
När en förälder avviker från hemmet så försvinner familjens halva inkomst, vilket är grunden till att bidragsförskottet skall utgå till den som har hand om barnen därefter.
Då en socialbidragsförsörjd familjs ena förälder flyttar från kvarstår fortfarande försörjningen från socialkontoret, men barnen är då enligt reglerna berättigade till bidragsförskott, trots att deras ekonomiska situation inte har ändrats.
Detta gör att barnen i det fallet får ett tillskott på kr 1.370 per månad för sitt uppehålle.
Reglerna säger också att om en svensk man gifter sig utomlands med en kvinna som redan har barn, så är även dessa barn berättigade till bidragsförskott från allmänna medel fastän deras fäder kan befinna sig på andra sidan av jordklotet."
"Anklagelsen är riktad mot systemet, inte mot invandrarna. Jag finner det helt oanständigt att kasta ut sin egen åldrande familj på bakgården för att ha råd att bjuda in främmande människor!"
Blågul kommentar: Man kan inte säga att invandrarfamiljer generellt har stora barnkullar, däremot är det nog vanligt bland nyligen invandrade, särskilt från vissa u-länder.
Toftes sifferuppgifter har vi inte kunnat exakt kontrollera, men redan efter socialstyrelsens normer kommer en 12-barnsfamilj upp i höga belopp.
Tofte har hursomhelst en poäng i att systemet är utformat för ett samhälle där båda föräldrarna förvärvsarbetar och där antalet barn inte är stort.
Bidragsförsörjda familjer med stora barnaskaror kan få stora belopp. Det betyder inte bara orättvisor. Med många sådana familjer blir följden också stora kostnader för samhället - kostnader som på något sätt måste täckas.
När pengarna inte räcker är det lätt hänt, att det blir svaga grupper som kommer i kläm. Grupper som redan har det svårt, men som inte kan göra sig gällande politiskt.