Ur boken "Lasermannen" av Gellert Tamas, sidan 360:

"De första månaderna efter hemkomsten från sjukhuset var medlemmar från föreningen Hasans vänner hemma hos Hasan Zatara vid flera tillfällen. De hjälpte till med praktiska bestyr som att handla och sköta kontakter med myndigheter, eller kom förbi bara för att ta en kopp kaffe.

Det gick bra för föreningen. Dess medlemsantal växte. De syntes allt oftare på gator och torg. I demonstration efter demonstration mot våld och rasism gick representanter från Hasans vänner längst fram i tåget under banderoller med organisationens namn.

Samtidigt började medlemmarna tillbringa allt mindre tid med Hasan.

'Rasism är inte bara ett problem för Hasan utan för hela samhället så därför har vi utvidgat vår verksamhet och släppt den nära kontakten med Hasan', förklarade Jannis Konstantis, en av de medlemmar som varit med sedan starten, i en intervju i Dagens Nyheter 1996.

Tio år efter skotten på Hägerstensåsen blir Hasan upprörd när han hör om föreningen som bär hans namn. Han kan inte tala, men visar tydligt sin ilska med minspel och gester. Hans näst äldste son Mahmod, som sedan några månader är anställd av kommunen för att sköta sin far, blir också arg:

'Ingen av dem har varit här på nästan tio år, de har inte ens hört av sig på telefon. Det är skitsnack att heta Hasans vänner när de inte ens orkar, eller vill, träffa honom'.

Mahmod Zatara har sin uppfattning klar: Han tycker att det är bra att opponera sig mot våld och rasism på gator och torg, men mitt i den ädla kampen med alla vackra ord och fraser verkar medlemmarna i föreningen ha glömt bort den grundläggande, mänskliga betydelsen av det namn som organisationen bär; Hasans vänner."

 

---

Anders Sundholm ringde för något år sedan upp Jannis Konstantis för att höra sig för om möjligheterna att gå med i "Hasans Vänner". Det visade sig att Konstantis var påfallande ointresserad av att få nya medlemmar till sin förening.

Frågan är om där fanns någon annan än han själv.

 

---