Vem ska be vem om ursäkt? Narkotikabrott har traditionellt har i Sverige sedan länge betraktats som allvarliga. Inte utan anledning, med tanke på vilket elände narkotikamissbruk förorsakar. Inte bara kan det förstöra unga människors liv, och hela familjers liv. Det genererar dessutom en omfattande brottslighet för att missbrukarna ska få fram pengar till sitt missbruk.
En påminnelse om narkotikans betydelse fick i i Metro den 30/11 -00, i en artikel om spridningen av hiv/aids i världen - en spridning som nu går mycket snabbare än vad man förutspått:
"Framförallt är oron stor över att så många ungdomar smittats av sjukdomen. Enligt nyhetsbyrån IPS är så många som nio av tio hiv-smittade ungdomar sprutnarkomaner, vilket också tros vara en av huvudorsakerna till varför sjukdomen sprids så dramatiskt."
Heroin är en narkotika som injiceras. Om heroinhandeln i Stockholm har tidigare framkommit att en stor andel av dem som sysslar med detta är gambier. Detta har framgått av en polisrapport som offentliggjordes.
Den 27/11 -00 lyder en rubrik på framsidan av av Sveriges största morgontidning, Metro: "POLISEN FRAMFÖR URSÄKT TILL GAMBISKA FOLKET"
"Polisen i Stockholm ber om ursäkt för den rapport som påstod att nästan hälften av alla gambier i huvudstaden är aktivt inblandade i heroinhandel.
Det beskedet kommer diskrimineringsombudsmannen, DO, att få från länspolismästare Gunno Gunnmo i veckan.
Eftersom så många tagit så illa vid sig av rapporten och uppfattat den som rasistisk kan inte myndigheten ställa sig bakom den, säger chefsjurist Leena Kangas på länspolismyndighetens rättsavdelning.
- Rapporten uppfyller inte kraven när det gäller bestämmelserna i lagen mot etnisk diskriminering..."
"Uppgifterna offentliggjordes av länskriminalen i december 1998. Enligt spaningsrapporten skulle omkring 400 av de cirka 900 gambier som sas finnas i Stockholm vara aktivt inblandade i heroinhandeln som kurirer, langare eller på annat sätt."
Alltså: själva sakförhållandet bestrids inte, att gambier i stor omfattning ägnar sig åt heroinhandel i Stockholm. Men eftersom många gambier tar illa upp om detta görs känt, ska så inte ske.
Finkänsligt värre, men det är ett mönster som känns igen. Vem minns inte vilket det liv det blev när någon använt begreppet "blåneger" i en efterlysning på polisradion av några brutala rånare? Huvudsak blir till bisak och tvärtom.
Om gambierna är måna om sitt rykte - bör de inte framförallt medverka till att få slut på heroinhandeln i Stockholm?
Se vidare:
Vem ska bestämma?