Ur Aftonbladet den 4/11 2000:
En biltjuv i Stenungsund friades från åtal. Trots att polisen tagit honom på bar gärning.
Han förklarade sin närvaro i den uppbrutna BMW:n med att han lovat en god vän att laga bilen och skyllde på att han av misstag gått in i fel bil. Det räckte för att åklagaren skulle ge upp målet.
Enligt polisrapporten var låsen och rattkåpan sönderbrutna. I tändningslåset satt en nyckel till en Volkswagen.
För allmänheten låter detta givetvis absurt, men för de fåtal personer som besöker våra domstolar är detta vardagsmat. Detta fall visar på rättsrötan i dagens Sverige. Det är allvarligt ur flera aspekter.
Hur känner sig de polismän som faktiskt lyckas gripa gärningsmän på bar gärning och sedan ser att det inte leder till åtal? Hur agerar de nästa gång i samma situation? Hur mycket anstränger sig poliser i allmänhet att lösa brott när de vet att deras ansträngningar ofta rinner ut i tomma intet, ofta på grund av oengagerade åklagare?
