Låt mig här avrunda debattrundan kring agendajudar med några reflexioner kring kommentarer.

Allmänt är jag ju angelägen om att få kommentarer till mina bloggtexter, även då det mest blir en uppmuntrande ryggdunk.

Särskilt värdefulla är naturligtvis kommentaren som tillför någon faktauppgift, bra länk eller vinkling kring ämnet, som annars inte kommit fram.

Särskilt värdefullt är också invändningar i sak. Det känns som demokrati när den är som bäst, då vi med full respekt för varandra kan tycka olika och ha sakliga meningsutbyten.

Sedan kan finnas varianter som blir problematiska:

• Dit kan höra om en enskild debattörer levererar oproportionerligt många och långa inlägg, ibland mycket längre än den bloggtext som skulle kommenteras.

• Dit hör om en debattör iofs kan vara mycket påläst, men överspänd. I den aktuella debattrundan har jag avstått från att släppa fram H, då han talar i termer av "JUDEN". Det ger mig associationer till tyskt 30-tal och verklig antisemitism.

• Dit hör slag-under-bältet och kränkande påhopp på andra. Sådant ska ingen kommentator på min blogg behöva utsätts för.

Här rörde det sig helt uppenbart om "troll", inte om en seriös debattör.

En annan troll-variant skulle jag kalla "hit-and-run", dvs man kommer med en anklagelse eller ställer en retorisk fråga – men när man sedan får ett svar eller en motfråga hör man inte mer av sig.

Till trollen räknar jag även de sakligt helt extrema, som jag fick stifta bekantskap med i en tidigare debattomgång, efter att jag hävdat att 1967 års gränser ska gälla mellan Israel och Palestina.

---