Under många år har jag blivit varnad – av människor som sympatiserar med mig och de tankar jag för fram – från att skriva om judar.
Det är farligt.
De är för mäktiga.
Det kan straffa sig för mig.
I en bemärkelse kan jag inte annat än ge dem rätt.
Det är ju sant att judar har skaffat sig en väldig makt över media och opinionsbildning, både i Sverige och övriga västvärlden. Deras makt gäller också banksystem, valuta och ekonomi. Ja, även politik.
Tydligare än någonsin demonstrerades detta helt nyligen i USA. President Barak Obama angav en tvåstatslösning som vägen för Israel/Palestina, utifrån 1967 års gränser.
Den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu avfärdade direkt detta inför TV-kamerorna, vid besök i Vita Huset. Detta följdes upp med ett gemensamt möte för Kongressens två kamrar, där Netanyahu fick hålla tal. Därvid placerade Netanyahu Hamas ledare i samma kategori som den just avrättade Bin Laden och upprepade att Västbanken skulle förbli israeliskt.
Talet möttes med stående ovationer från kongressledamöterna.
Samtidigt odlas denna offerroll för judar, med hänvisningen till vad som drabbade judar i naziockuperade områden för 70 år sedan.
För mig blir detta motsägelsefullt!
Kan man verkligen gälla som utsatt grupp samtidigt som man är mäktigast i hela världen? Är det särskilt synd om judar, än idag? Är de ömtåliga som inga andra? Måste de stå över all kritik, om än aldrig så befogad?
DEN ANDRA MOTSÄGELSEN gäller antisemitism.
Om ”antisemitism” talas och skrivs ju mycket. Även en helt måttfull kritik av judars agerande i västländer eller Israels politik i Västasien kan rendera anklagelser för ”antisemitism”.
Så allvarlig anses företeelsen vara och så stor risken för att ”antisemitism” ska manifestera sig, att helt exceptionella åtgärder har vidtagits.
Jag tänker på lagstiftning i flera västländer som gör det straffbart att ifrågasätta ens detaljer kring "Förintelsen". Som bekant ledde detta till både åtal, dom och fängelsestraff i Österrike för den brittiske historikern David Irving.
Om nu risken för ”antisemitism” är så stor och det är så allvarligt om judar blir illa omtyckta – varför agerar vissa individer eller grupper av judar som de gör? I så fall är ju deras agerande direkt kontraproduktivt, ägnat att väcka just negativa hållningar gentemot dem!
Tag bara uttalandet av David Goldman från "Hatewatch" och hans klassning av invandringskritiker som ”extremister”, vilka ska hållas utanför det offentliga samtalet.
