Aktuell kommentar - vecka 18/00:

 

 

Vad anser invandrare?

Vad svenska folket anser om den förda invandringspolitiken har länge stått klart. Samstämmiga opinionsmätningar har pekat på att en majoritet önskar en restriktivare linje. Den enda gång som en reguljär folkomröstning i frågan hållts i Sverige - i Sjöbo 1988 - blev utfallet än tydligare: 2/3 sade nej.

En informell "folkomröstning" i frågan pågår dock permanent, i även andra delar av Sverige: människor "röstar med fötterna" genom att flytta från invandrartäta bostadsområden, genom att ta bort sina barn från invandrartäta skolor, genom att undvika krogar med många invandrare.

 

Betyder detta att invandrare i Sverige i allmänhet är anhängare av "den generösa flyktingpolitiken"? Att döma av uttalandena från de invandrare som kommer fram i media kan man ju få det intrycket.

Vi inom Blågula Frågor har ändå varit av den fasta övertygelsen att även många invandrare, kanske de flesta, i grunden delar vår uppfattning, och önskar en uppstramning av den förda politiken.

På vad har vi grundat den övertygelsen? Jo, främst två faktorer:

1. Invandrare, med avsikt att stanna kvar här, har samma intressen som svenskar av att Sverige är ett lugnt, tryggt och fungerande samhälle.

2. Invandrare är ingen särskild sorts varelser. De besitter intelligens och omdöme på samma sätt som svenskar.

Det krävs inget stort mått av empati och inlevelseförmåga för att förstå att skötsamma invandrare kan känna en särskild upprördhet över asociala invandrare, som bidrar till att skapa främlingsmotvilja i Sverige. * Om vi själva hade tillhört en grupp svenska immigranter i t ex Australien, då skulle vi naturligtvis måna om vårt rykte som grupp och vända oss mot eventuella svenskar i Australien som misskötte sig.

De kontakter vi själva haft med invandrare i Sverige har ofta bekräftat vår uppfattning: vi har fått medhåll. Risken är naturligtvis att det inte varit något representativt urval av invandrare eller att vederbörande hållt med oss pga kännedom om våra egna åsikter.

NU FÅR VI DOCK STÖD av en forskarrapport, "Fri, trygg och vilsen", gjord av etnologen Åke Daun och Danuta Biterman på Socialstyrelsen. Man har intervjuat 2.000 invandrare från Polen, Turkiet, Chile och Iran hösten 1996. SvD den 30/4 -00 skriver:

"Inom politiken är det särskilt på två områden som de intervjuade är kritiska. Dels tycker många att det behövs hårdare tag mot brottsligheten, dels kritiseras invandringspolitiken - för att vara för liberal.

Kontrollen av vilka som tillåts komma hit är för dålig, tycker en del. Invandrare som begår brott borde skickas hem, tycker andra, och somliga tycker att Sverige på det hela taget släpper in för många invandrare, av för många olika nationaliteter."

Av rapporten framgår också att man man ofta gillar landet Sverige men inte dess folk. Svenskarna anses vara fega, tråkiga och kärlekslösa.

Detta ger återigen stöd för Blågula Frågors linje. Man måste ta hänsyn till realiteter. Ett land med ett folk som det svenska är inte lämpat att ha en stor invandring!

Just fegheten stöter ju vi invandringskritiker ständigt på i vårt arbete, som ett hinder. Vore det inte för bristen på civilkurage och engagemang skulle Blågula Frågor idag ha en jätteupplaga. Utan denna utbredda feghet skulle det aldrig ha kunnat gå så illa för Sverige som det nu gjort.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

* Invandrarverket har nyligen öppnat en tipstelefon, om oegentligheter som bidragsfusk. Man får in många tips och i de flesta fall kommer dessa från landsmän till de fuskande: skötsamma invandrare reagerar mot dem som förstör.