Aktuell
kommentar - vecka 3:/00
I kommunistjaktens USA på 50-talet lyckades senator Joe McCarthy skapa en föreställning om kommunister som några slags förklädda rymdvarelser. På ytan såg de likadana som vanliga människor, de kunde uppträda som vilken normal amerikan som helst, men innanför skalet dolde sig en värld av ondska och list. Det var knappt ens fråga om människor, det var som varelser av en annan art.
Detta fenomen går nu igen i Sverige.
Först var felet med dem som opponerade mot invandringen att de var antidemokratiska och ociviliserade skinnskaller, ena slags råa och våldsbenägna neandertalare. Så framställdes det.
Nu är kritiken en annan. Dagens nazister går klädda "snarare i slips än i kängor", menade en ung talare på en demonstration i Lund hösten -99. (Nåväl, de går väl inte barfota...) "Slipsfascist" är det nya ordet. En sådan försöker dölja sin extremism bakom en städad fasad.
I Expo 3/96 drevs detta ett steg längre, när Andreas Rosenlund skulle "granska" Blågula Frågor. Hans anklagelse mot oss i ledningen för BgF var inte att vi skulle vara "fascister" eller ens "rasister". Vi var "till synes förnuftiga och resonabla människor". Men bara "till synes" - i verkligheten måste det vara på ett annat sätt. Något skumt var det med oss.
Detta tema har sedan fullföljts av andra. I Folkradion ansåg programledaren att vi egentligen ville gå omkring och vråla som ölrusiga skinnskallar, men av smarthet lade vi band på dessa våra drifter. På ett ungefär.
Just detta gör oss ju så mycket "läbbigare". Illa nog med en våldsam skinnskalle, men där finns liksom ändå något rakt, okomplicerat och ärligt. En sådan figur vet man vad man har. Dessa dolda rasister är svårare att hantera, och därför så mycket farligare!
I OBS-kulturkvarten fann Ana Maria Narti att Blågula Frågor, genom att utge sig för att vara antirasistisk, i själva verket representerade den allra farligaste formen av rasistisk propaganda.
