Aktuell kommentar - vecka 5/00:Aktuell kommentar - vecka 5/00:
Ett huvudbudskap från den stora Förintelsekonferensen i Stockholm var att det finns lärdomar att dra av historien och att varje individ har ett ansvar. Man kan inte skylla på att man själv bara lydde indikationer uppifrån eller att "alla andra" också teg.
En talare föreslog rentav tre nya budord, varav det sista skulle lyda: "Du ska inte vara passiv åskådare", alltså när övergrepp begås.
Sveriges roll under andra världskriget var ju inte särskilt heroisk. Hitlers Tyskland var en realitet och överordnat mål för den svenska politiken var att undgå en nazi-ockupation. Resultatet blev undfallenhet, samarbete och medlöperi.
Vår nuvarande statsminister, Göran Persson, tog klart avstånd från Sveriges agerande under krigsåren och kritiserade därmed sin föregångare på posten, Per-Albin Hansson. Vårt land borde inte ha agerat så som då skedde, vi borde ha visat ett större mått av mod och självständighet. Så lyder budskapet.
HUR BLIR DET, om dessa principer tillämpas på dagens situation?
Vad blev resultatet, om Sveriges statsminister år 2060 skulle sätta betyg på Göran Persson och Sveriges politik idag?
Det beror naturligtvis på vilka maktkonstellationer som styr världen vid den tidpunkten. Det är ju svårt att idag föreställa sig att USA skulle kunna besegras militärt, så som en gång skedde med Tyskland.
Antag ändå att USA:s maktmonopol på något sätt bröts och att USA kunde ställas till svars i efterhand på samma sätt som 30- och 40-talets Tyskland. Vad skulle bli domen? Tanken svindlar!
Det saknas verkligen inte grova förbrytelser att då ta upp! Jugoslavien är det senaste exemplet, men bara ett i en nästan oändlig rad. Det handlar om de allra grövsta brott mot mänskliga rättigheter. Chile, Vietnam, Indonesien, El Salvador, Nicaragua, Guatemala, Dominikanska Republiken, Iran - listan kan göras lång!
Om USA dömdes som krigsförbrytare - vilket USA förtjänar att göras - då skulle också Göran Persson kunna dömas.
Vad som kännetecknar just övergreppet i Jugoslavien är att Sverige så aktivt spelar med. Utan någon debatt om saken har Sverige fullständigt bytt utrikespolitik! Nu inte bara avstår vi från att kritisera USA, vi medverkar i övergreppen.
Inte bara applåderade s-regeringen bomberna över Belgrad - efter förintelsen av den serbiska infrastrukturen deltar Sverige i en ekonomisk blockad, för att inget av det förstörda ska kunna ersättas eller repareras. Målet är att det serbiska folket ska frysa och svälta!
Orsaken till denna barbariska bestraffningsaktion ligger i att folket ifråga (serberna) valt fel president (Milosevic), en person som man i väst inte önskar ha på denna post. Självfallet får en sådan bestraffning utifrån som effekt att de serbiska politiker vilka för USA:s talan betraktas som quislingar i Jugoslavien.
Skulle USA trots allt lyckas genomdriva sin vilja beträffande val av president "för det serbiska folket", då betyder det bara att man gjort terrorn så outhärdlig att serberna fallit till föga. De har då ändrat sig, inte av övertygelse, utan som en kapitulation inför maktspråk.
EN KONSEKVENS och logik ligger därför i att Persson nu också vill lägga sig i regeringsbildandet i Österrike. Jörg Haiders parti ska inte få vara med, oavsett hur stor andel av österrikarnas röster som partiet fått i val.
Inte heller denna gång är det dock fråga om Perssons eget initiativ. Han hakar bara på signaler från tongivande länder - i detta fall Israel. Regeringen där har ju hotat att bryta de diplomatiska förbindelserna med Österrike om landet bildar en regering där Haider ingår.
Om nu Göran Persson hyser sådana böjelser, om han har ett behov av att stå inför världens ledare och huka och be om ursäkt, må han väl göra det. Men då ska han inte göra det vare sig å Per-Albin Hanssons eller det svenska folkets vägnar, bara å sina egna.
