Aktuell
kommentar - vecka 8/00:
Den mörkade
nyliberalismen
Den främsta funktionen av de ständigt
pågående kampanjerna mot främlingfientlighet och rasism,
förintelsen och nazismen, är att sätta dagordningen.
Genom att vissa frågor får uppta utrymmet i massmedia trängs
andra frågor undan.
Samtidigt anger man vad som är viktigt,
vad det är som vi bör ägna vår tid och uppmärksamhet
åt. I ett upprop på LO-arbetsplatser, efter att de fyra dagstidningarna
givit signalen, hävdades uttryckligen att "rasismen" är
det största hotet mot demokratin.
Ger man begreppet "rasism" en
vidare innebörd än vad etablissemanget gör 1) är det kanske ett hot mot
demokratin, men likväl inte det största. Det ojämförligt
största hotet mot demokratin är nyliberalismen.
Nyliberalismen är samtidigt ett hot
mot mycket annat.
Den är ett hot mot:
Sverige som nation
våra barns hälsa
hela världens miljö
alla folks framtid.
Utvecklingen kan inte styras,
det är inte ens önskvärt att styra den.
Tag bort alla gränser,
hinder och regleringar. Låt bara marknaden verka, låt jakten
på maximal vinst vara drivkraften och låt varje individ eftersträva
sin omedelbara personliga behovstillfredsställelse.
Då kommer allt att
ordnas av sig självt, till det bästa. Vi får maximal effektivitet,
största möjliga produktion och högsta möjliga välstånd.
Låt vissa bli riktigt rika, så kommer andra också att
få det bättre, om än med fördröjd verkan.
Här ska inga regeringar
lägga sig i, här behövs ingen demokrati. Inte heller behövs
medborgare med egna åsikter. Politik ska vi inte ägna oss åt.
Vad som behövs är konsumenter som efterfrågar och
arbetskraft som producerar. Som i ett ekorrhjul ska vi kuta omkring, ständigt
hungrande efter nya prylar som kan ge status och kompensation.
Ungefär så låter de nyliberala
evangeliet.
Men något är i grunden fel
med vårt moderna samhälle, om detta vittnar många omständigheter:
en fallande nativitet
en utbredd våldsbrottslighet
en skola som förmår varken att bilda eller utbilda
ett arbetsliv som sliter ut människor i förtid
en äldreomsorg som ofta misslyckas med att ge medborgarna ett värdigt
slut på livet
klimatrubbningar runtom i världen
en allt djupare klyfta mellan fattiga och rika länder
Ibland flimrar det förbi nyheter om
händelser ute i världen, som demonstrationerna i Seattle mot globaliseringen
av ekonomin och "den nya världsordningen". Tidigare stoppades
MAI-avtalet, efter aktioner i olika länder. 2)
I Sverige har detta inte blivit mycket mer än notiser.
Inte heller riktas i Sverige något
ifrågasättande strålkastarljus mot bantningar, utförsäljningar
och anbudssystem inom offentlig sektor. Inte ens när pendeltågstrafiken
bryter ihop inom Stockholmregionen leder det till något ifrågasättande
av själva systemet, dvs att "konkurrensutsätta" trafiken.
På mer än ett sätt
faller 1990-talets massinvandring på plats som en pusselbit i denna
nya värld av turbokapitalism. En effekt blir att medias och människors uppmärksamhet
kan riktas bort från väsentligheter, vi hålls sysselsatta
med att minnas "Förintelsen".
En annan effekt är otryggheten och
splittrandet av människor nedtill på samhällsstegen. Istället
för att tillsammans ta kamp mot de galenskaper som trycker oss alla
upptas vi av fruktan för varandra.
Människor utan rötter och överblick,
utan identitet och självförtroende, skuldbelagda och passiviserade.
Vilken guldsists för makthavare!
1) Dvs
"rasism" är inte - som etablissemanget gör gällande
- något enkelriktat. Det innefattar mer än hot/våld från
svenskar mot invandrare. Det innefattar även hot/våld i omvänd
riktning.
2) Ett
avtal som Leif Pagrotsky stod redo att underteckna för svenskt vidkommande
- samme Pagrotsky som enligt en opinionsmätning skulle vara s-regeringens
mest populära minister.