Aktuell
kommentar - vecka 18/01:
Som ingen av Blågula Frågors läsare kan ha undgått att notera har det skett en förgrovning av det politiska klimatet i Sverige.
När vi trodde att alla invektiv och alla trix redan var använda och att man inte kunde komma lägre, visar det sig att de korrekta har nya kort i ärmen. Till det senaste hör att ABF anklagar BgF för att vara "nazianstruken", att MSG vägras medlemskap i Öppna Kanalen för lokal-TV och att Kenneth Sandberg pressas på skadestånd för att ha kopierat en enkel nyhetsartikel.
Till detta kommer en upptrappning av själv godhetsoffensiven. Trots att de helt förödande effekterna av hittills bedrivna invandringspolitiken nu är uppenbarare än någonsin kräver media mer. Å ena sidan denna skuldbeläggning av oss svenskar. Å andra sidan ytterligare åtgärder för att sätta invandrares intressen främst - från bidrag till även illegala invandrare och särskilt frikostiga bidragsregler för nyanlända eller äldra invandrare till vida rättigheter att domstolsprocessa om PUT.
Ovanpå detta kampanjar i media, tillsammans med politiker och människor som har sin utkomst av invandringen, för ökad invandring. Just nu gäller det en grupp kosovoalbaner.
Dessa kosovoalbaner togs hit under förutsättning att det skulle röra sig om TUT - tillfälliga uppehållstillstånd. De skulle få en fristad i Sverige så länge det var oroligt i Kosovo, sedan skulle de återvända.
Nu är det, sedan ungefär två år, inget krig där längre. Albanerna är i majoritet i Kosovo, och de styr området. Dessutom får man internationell hjälp i stor skala. Vidare är det nu vår i Kosovo. Inget av detta bekommer dock de kampanjlystna.
Svenska Dagbladet har tidigare haft en något mer balanserad hållning jämfört med andra stora dagstidningar. Nu har även SvD rättat in sig i ledet: på nyhetsplats, på ledarsidan, på debattsidan - överallt publiceras inslag med budskapet att dessa albaner ska få stanna i Sverige. Skruvat arrangerade bilder där personen ifråga drar en jacka över huvudet ska undertryka hur hotade och jagade dessa albaner är.
I en ledare den 23/4 -01, med rubriken "Öppenheten som ledstjärna" finner tidningen att den aktuella invandringen bara är en "rännil" och att vi måste ha "plats" för ytterligare 650. Bara en "rännil" - så har det låtit i våra massmedia alltsedan 1994. Om det verkligen vore sant - hur kan vi ha sådana integrationsproblem i Sverige? Varifrån kommer alla utomnordiska invandrare?
Den statistik som SvD stöder sig på rymmer bara en del av den faktiska invandringen. För år 2000 ser SvD 3.500 anhöriginvandrade, men det är bara anhöriga i direkt anslutning till att andra fått stanna på asylansökan. Den totala anhöriginvandringen förra året uppgick till nära 23.000 personer.
Framförallt frapperar dock hållningslösheten hos ledarredaktionen för vad som ska vara landets ledande konservativa dagstidning. Här är inte tal om att försöka se en helhetsbild, att vara försiktig i förändringar och att visa ansvar för Sveriges framtid.
Det handlar ju inte om bara 650. Under 90-talet kom nära en halv miljon, med den av SvD förespråkade politiken blir det ytterligare minst lika många under det närmaste decenniet. Vad betyder det för oss som bor i Sverige?
På detta följde en debattartikel på Brännpunkt den 24/4 01, under rubriken "Om detta må vi berätta". 29 personer hade undertecknat artikeln, däribland var många riksdagsledamöter, andra hade kyrklig anknytning eller var flyktingadvokater. Bland politikerna märktes: C - Birgitta Carlsson, Fp - Bo Könberg och Johan Pehrson, Kd - Magda Ayoub, Inger Davidsson och Rose-Marie Frebran, M - Gunnar Axén, Margareta Cederfelt, Karin Enström, Henrik Järrel, Lars Lindblad och Göran Lindblad, V - Ulla Hoffman.
Som framgick av rubriken jämför man dessa albaners öde i Kosovo med Förintelsen av judarna under andra världskriget. Blir inte det att förringa innebörden av det senare?
En bildtext, till en samling huckleförsedda personer i bekymrad pose, löd "På jakt efter trygghet". Det är väl ingen tvekan om att den ekonomiska tryggheten för dem skulle bli större om fick stanna kvar i Sverige, men hur blir det med tryggheten för oss alla i Sverige, på sikt, med en flykting- och invandringspolitik som tappat verklighetskontakten?
Artikel avslutas med en inbjudan att deltaga till debatt på Internet, under rubriken: "Hur behandlar Sverige flyktingar?"
Dagen därpå meddelas i nyhetssändning att till det flygplan som skulle ta 120 albaner till Kosovo kom bara 3. Däri ligger inget överraskande. Utöver ekonomiska incitament att stanna kvar i Sverige har man denna moraliska uppbackning av stora media.
En slutsats av det inträffade är att TUT inte fungerar. Tiden är mogen för att ompröva hela asylinstitutionen.
