"Prinsessa" på ärten

Svenska Journalistförbundet har utmärkt sig igen. Som tidigare redovisats på Blågula Frågors websida har SJF:

vägrat att publicera en betald annons för vår bok "Försvara Demokratin!"

givit ut en bok om hotade journalister, där BgF indirekt utpekas

sagt nej till att deltaga i en debatt om yttrandefrihet, med hänvisning till bristande resurser.

 


Till denna demokratiska "meritlista" för SJF kan nu läggas ett form av hotbrev till Kenneth Sandberg. I otrevliga ordalag kräver man honom där på pengar.

Bakgrunden är "Sverigekampanjen", där Sandberg lagt med några tidningsartiklar i sitt utskick, nyhetsklipp om resultatet av lokala valrörelser där Sandberg deltagit.

Den kvinnliga journalist som skrivit en av artiklarna hade vänt sig till SJF, som den 7/12 -00 sålunda tillskrev Sandberg: "Ang upphovsrättsintrång":

"...Ni olovligen har kopierat och spridit en artikel som hon är upphovsman till (rubricerad 'Kenneth Sandberg valets storsegrare', bilaga 1) inom ramen för en reklamkampanj för Sverigedemokraterna kallad 'SVERIGE-kampanjen'. Artikeln fanns införd första gången i Skånska Dagbladet den 19 september 1994.

Förutom att Ert utnyttjande som sådant är otillåtet har A... tagit mycket illa vid sig av att hennes artikel och namn figurerat i ett marknadsföringssammanhang för Sverigedemokraterna. Jag utgår ifrån att ni stoppar all vidare spridning av den aktuella artikeln. Vad gäller övrigt journalistiskt material misstänker jag att även det utnyttjas otillåtet från er sida, varför även den kopieringen och spridningen omgående måste upphöra.

För Er kännedom vill jag upplysa att brott mot lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ('Upphovsrättslagen') kan ge straffpåföljder i form av böter eller fängelse i högst två år."

Det hela mynnade ut i ett ersättningsanspråk från A "för intrång dels i den ekonomiska förfoganderätten, dels i den ideella respekträtten".

En faktura på 25.000 kronor bifogades , där 3.000 kronor skulle utgöra vederlag för artikeln, 22.000 kronor för "ideellt skadestånd för kränkande tillhandahållande av rubr.artikel". SJF sade sig "utgå ifrån" att fakturan skulle "omgående betalas".

 


Journalistförbundets beskrivning av "Sverigekampanjen" som en "reklamkampanj" är naturligtvis missvisande. Utmärkande för Kenneth Sandberg är att han hela sitt liv arbetat ideellt, så även denna gång. Denna kampanj försorsakar honom - vid sidan av hans gratis arbetsinsatser - personliga ekonomiska utgifter. Den bedrivs för Sveriges skull, inte för att Sandberg själv ska bli rik.

Missvisande är också att tala om "marknadsföring" av Sverigedemokraterna. I fokus för det utsända materialet står en beskrivning av en politisk verklighet, inte någon enskild organisation.

SJF stöder sig på en lag om upphovsrätt, till skydd för "litterära och konstnärliga verk". Nu har den sex år gamla artikeln inte tagits med pga några sådana förtjänster. Sandberg ville helt enkelt få sagt något om vad han sysslat med och vem han är.

Artikeln, som ryms på ett A4-blad, dominerades av ett diagram om valresultat i Kävlinge kommun 1994. Bara en femtedel av sidan utgjordes av A:s text.

Inte heller utmärktes artikeln de facto av några särskilda förtjänster. Den kan snarare karaktäriseras som ett hastverk, där elementära fakta missades. Av diagrammet framgick att valets största förlorare i Kävlinge var Vänsterpartiet, som missade båda sin tidigare mandat i kommunfullmäktige. Detta nämndes överhuvudtaget inte i A:s text!

Om A kan ha invändningar mot artikelns spridning skulle det vara pga av denna genanta miss, som ställer hennes yrkesskicklighet i tveksam dagar.

Det faktum att A väljer att reagera som en prinsessa på ärten och komma med detta hutlösa ersättningsanspråk, liksom det faktum av SJF väljer att här backa upp henne har naturligtvis politiska skäl. De skulle knappast agera så om inte Kenneth Sandberg var en åsiktsmotståndare.

Aktionen utgör ett led i ansträngningarna att tysta invandringskritiker. Det ska så att säga "svida i skinnet" att engagera sig som medborgare för Sveriges bästa.

Även om A:s och SJF:s krav är aldrig så orimliga och Sandberg har aldrig så rätt, är han i underläge. Här handlar det ju om vilken sida som har resurser att driva en utdragen process.

Vad blir prejudikatet, om A och SJF skulle få rätt i sitt krav vid en juridisk prövning? I vilken omfattning får man som medborgare kopiera texter i opinionsbildande sammanhang? Det aktuella exemplet visar hur upphovsrätten kan hamn i strid med yttrandefriheten.

 


 

 Se vidare:

"Inga särskilda skäl"