"Prinsessa"
på ärten
Svenska Journalistförbundet har utmärkt
sig igen. Som tidigare redovisats på Blågula Frågors websida
har SJF:
vägrat att publicera en betald annons
för vår bok "Försvara Demokratin!"
givit ut en bok om hotade journalister, där BgF indirekt utpekas
sagt nej till att deltaga i en debatt
om yttrandefrihet, med hänvisning till bristande resurser.
Till denna demokratiska "meritlista"
för SJF kan nu läggas ett form av hotbrev till Kenneth Sandberg.
I otrevliga ordalag kräver man honom där på pengar.
Bakgrunden är "Sverigekampanjen", där Sandberg lagt med några
tidningsartiklar i sitt utskick, nyhetsklipp om resultatet av lokala valrörelser
där Sandberg deltagit.
Den kvinnliga journalist som skrivit en
av artiklarna hade vänt sig till SJF, som den 7/12 -00 sålunda
tillskrev Sandberg: "Ang upphovsrättsintrång":
"...Ni olovligen
har kopierat och spridit en artikel som hon är upphovsman till (rubricerad
'Kenneth Sandberg valets storsegrare', bilaga 1) inom ramen för en reklamkampanj
för Sverigedemokraterna kallad 'SVERIGE-kampanjen'. Artikeln fanns
införd första gången i Skånska Dagbladet den 19 september
1994.
Förutom att Ert
utnyttjande som sådant är otillåtet har A... tagit mycket
illa vid sig av att hennes artikel och namn figurerat i ett marknadsföringssammanhang
för Sverigedemokraterna. Jag utgår ifrån att ni stoppar
all vidare spridning av den aktuella artikeln. Vad gäller övrigt
journalistiskt material misstänker jag att även det utnyttjas
otillåtet från er sida, varför även den kopieringen
och spridningen omgående måste upphöra.
För Er kännedom
vill jag upplysa att brott mot lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk ('Upphovsrättslagen') kan
ge straffpåföljder i form av böter eller fängelse i högst två år."
Det hela mynnade ut i ett
ersättningsanspråk från A "för intrång dels i
den ekonomiska förfoganderätten, dels i den ideella respekträtten".
En faktura på 25.000
kronor bifogades , där 3.000 kronor skulle utgöra vederlag för
artikeln, 22.000 kronor för "ideellt skadestånd för
kränkande tillhandahållande av rubr.artikel". SJF sade sig "utgå ifrån" att fakturan skulle "omgående
betalas".
Journalistförbundets beskrivning av
"Sverigekampanjen" som en "reklamkampanj" är naturligtvis missvisande. Utmärkande för
Kenneth Sandberg
är att han hela sitt liv arbetat ideellt, så även denna
gång. Denna kampanj försorsakar honom - vid sidan av hans gratis
arbetsinsatser - personliga ekonomiska utgifter. Den bedrivs för Sveriges
skull, inte för att Sandberg själv ska bli rik.
Missvisande är också att tala
om "marknadsföring" av Sverigedemokraterna. I fokus för det utsända
materialet står en beskrivning av en politisk verklighet, inte någon
enskild organisation.
SJF stöder sig på en lag om upphovsrätt,
till skydd för "litterära och konstnärliga
verk". Nu har den sex år
gamla artikeln inte tagits med pga några sådana förtjänster.
Sandberg ville helt enkelt få sagt något om vad han sysslat
med och vem han är.
Artikeln, som ryms på ett A4-blad,
dominerades av ett diagram om valresultat i Kävlinge kommun 1994. Bara
en femtedel av sidan utgjordes av A:s text.
Inte heller utmärktes artikeln de facto
av några särskilda förtjänster. Den kan snarare karaktäriseras
som ett hastverk, där elementära fakta missades. Av diagrammet
framgick att valets största förlorare i Kävlinge var Vänsterpartiet,
som missade båda sin tidigare mandat i kommunfullmäktige. Detta
nämndes överhuvudtaget inte i A:s text!
Om A kan ha invändningar mot artikelns
spridning skulle det vara pga av denna genanta miss, som ställer hennes
yrkesskicklighet i tveksam dagar.
Det faktum att A väljer att reagera
som en prinsessa på ärten och komma med detta hutlösa ersättningsanspråk,
liksom det faktum av SJF väljer att här backa upp henne har naturligtvis
politiska skäl. De skulle knappast agera så om
inte Kenneth Sandberg var en åsiktsmotståndare.
Aktionen utgör ett
led i ansträngningarna att tysta invandringskritiker. Det ska så
att säga "svida i skinnet" att engagera sig som medborgare
för Sveriges bästa.
Även om A:s och SJF:s
krav är aldrig så orimliga och Sandberg har aldrig så rätt,
är han i underläge. Här handlar det ju om vilken sida som
har resurser att driva en utdragen process.
Vad blir prejudikatet, om
A och SJF skulle få rätt i sitt krav vid en juridisk prövning?
I vilken omfattning får man som medborgare kopiera texter i opinionsbildande
sammanhang? Det aktuella exemplet visar hur upphovsrätten kan hamn
i strid med yttrandefriheten.