Aktuell kommentar - vecka 37/01:

 

Kyrkovalet

Årets kyrkoval har väckt ett intresse som kanske inget tidigare kyrkoval. De flesta partier har visat en mer än vanlig intensitet i sitt kampanjande och massmedia ägnar kyrkovalet stor uppmärksamhet. Det parti - Sverigedemokraterna - som ligger bakom denna vitalisering får dock inte ha med sin valinformation i Kyrkans Tidnings valinformationsnummer.

 

Sverigedemokraterna är ett parti som rutinmässigt förses med epitetet "det främlingsfientliga och högerextrema" i massmedia. Detta säger i praktiken ingenting om SD, men det säger något om våra massmedia. 1)

Blågula Frågor har ju gjort samma erfarenhet: kritiserar man invandringspolitiken och det mångkulturella projektet, med dess förödande konsekvenser för människor, då blir man behandlad som pestsmittad. Detta gäller alltså även om man har ett till 100% "fläckfritt" förflutet inom politiken.

TEORETISKT SETT skulle det ändå kunna vara så att det finns viss tyngd i en del av det man lägger SD till last, men om det verkligen vore så - varför dessa metoder?

I ett antal TV-program har man praktiserat den enklaste formen av "guilt-by-association", genom att klippa ihop filmbilder från SD-arrangemang och bilder från nazi-arrangemang.

DN Debatt hade för inte länge sedan en "bredsida" mot Sverigedemokraterna, en artikel skriven av två SSU:are - ändå vägrades någon representant från SD att få in ett genmäle!

Principen bakom detta uttrycktes klart av Bo Holmström i programmet "Reportrarna": det gällde inte att föra en debatt och att höra båda sidors argument. Nej, det gällde att lägga SD "under luppen" för granskning, som en slemmig insekt.

Sverigedemokraterna har aldrig försökt stoppa andra organisationers arrangemang. När de får sina egna arrangemang saboterade framställs det ändå ibland i media som att de själva varit våldsamma. 2)

Men finns det då inte "svans" av nazi-sympatisörer i Sverigedemokraternas periferi?

Det kan vi egentligen inte bedöma, men det är inte helt otänkbart att så skulle kunna vara fallet, med tanke på hur partiet framställs i massmedia. Alltför många unga svenskar har utifrån egna bittra erfarenheter i vardagen lär sig avsky allt som har med invandring att göra. Genom media kan dessa unga lära sig att a) det är naturligt för dem att då vara nazister b) SD är en plats för nazister.

Om det till Sverigedemokraterna skulle söka sig en del politiskt vilsna personer, så är det inget som SD i sig kan lastas för. SD:s ansvar ligger i att som organisation ha en rak och tydlig linje, som inte ger ett "lillfinger" åt naziinfluenser. Partiet måste ha en kontroll över vilka som blir medlemmar.

Sverigedemokraterna har också gjort markeringar mot nazismen.

 

VAD SKA DÅ SÄGAS om Expos senaste rubrik, direkt fortplantad i Expressen? En SD-kandidat i kyrkovalet i Värmland har suttit inte minde än åtta gånger i fängelse! Med tanke på vad vi på BgF:s webbsida nyligen skrivit om Paolo Roberto (s), så blir detta fall särskilt intressant för oss.

SD-ordförande Mikael Jansson kände till detta straffregister i förväg, så det var med öppna ögon man lät personen kandidera. SD-ledningens resonemang är att man måste kunna "förlåta" och ge nya chanser, låta personer gå vidare i livet. Den senaste fängelsevoltan var för sju år sedan, när vederbörande var 30 år. Nu har han börjat ett nytt liv.

Detta är i och för sig ett sympatiskt resonemang. Det ligger också nära tanken med vår officiella kriminalpolitik. 3) Det borde därför inte vara svårt för de politiskt korrekta att här ha överseende. Om de mäter med samma mått och dömer efter samma mall.

Problemet är att så inte är fallet. En f.d. kriminell sverigedemokrat kan kandidera till en lokal församling i ett kyrkoval, och det blir ett fördömande i media. En f.d. kriminell socialdemokrat kan kandidera till riksdagen, och det väcker inga protester. Här finns ett hyckleri och en falskhet.

Vad SD-ledningen kan kritiseras för är denna aningslöst. Sverigedemokraterna blir inte behandlade som andra partier och har därför inte råd med några "lik i garderoben". Det räcker inte med att inför sig själva kunna rättfärdiggöra ett handlande, man måste också se till hur det fungerar i vår mediala verklighet.

 

Den kritik i politiska sakfrågor som riktats mot Sverigedemokraterna inför kyrkovalet fokuserar på SD:s linje att kyrkan inte ska ägna sig åt att gömma personer som sökt asyl, fått sin begäran behandlad av de myndigheter som handhar sådana ärenden och sedan fått avslag. I propagandan framställs det som att kyrkan gömmer "flyktingar".

Ett valmaterial från (s) i Stockholm skriver: "Flyktingar som kommer till vårt land skall i Svenska kyrkan möta en öppen famn." Här sägs inte direkt att kyrkan ska gömma illegala invandrare, men är syftet annat, och kan läsaren uppfatta det på annat sätt? 4) Samma parti har samtidigt genom riksdagsbeslut anslutit sig till en reglerad invandring. Socialdemokraterna talar med kluven tunga!

En annan principiell skiljelinje markeras av psalmen "Fädernas kyrka", som togs bort ur psalmboken 1986 därför att den ansågs alltför nationalistisk och att invandrare kunde ta anstöt av den. SD vill att denna psalm återinförs.

 

Sverigedemokraternas kandidering i kyrkovalet erbjuder en möjlighet, för den som förkastar det mångkulturella projektet, att manifestera sin uppfattning. 5) Varje SD-mandat i kyrkovalet skulle uppenbarligen "svida i skinnet" på etablissemanget.

Ur den synpunkten förbryllar den stora uppmärksamheten åt Sverigedemokraternas kandidering. Förtigande har ju annars varit en huvudstrategi, tillämpad med framgång. Är det nu fråga om en panikreaktion?

Eller är det en medveten strategi och en framflyttning av positionerna? Etablissemanget skulle ju kunna förlita sig på att svenskar i allmänhet blivit så grundligt indoktrinerade och kuvade, att de inte ens när tillfälle bjuds kan samla sig till en protest mot vansinnet.

Svaret får vi den 16 september.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1) Det finns inget riksdagsparti som inte med fog skulle kunna ges epitetet "svenskfientlig" i media, men så sker aldrig. (åter till texten)

2) Ett nästan komiskt exempel var när Aftonbladet hade en stor bild på framsidan: den fysiskt ganske späde SD-talaren Torbjörn Kastell satt inne i en polisbil och läsarna gavs intrycket att han tagits av polisen därför att han själv varit oregerlig. I verkligheten hade han tagits med för att skyddas mot aggressiva PK-iter (politiskt korrekta). (åter)

3) Äv en om där får man förlåtelse utan att ens ha bett om det - fängelsemiljön är proppfull med rättigheter. (åter)

4) Om Svenska kyrkan ska gömma dem som fått avslag efter behandling av Migrationsverket och Utlänningsnämnden - varför inte från början låta kyrkan ansvara för behandlingen av asylbegäran? Då kan vi kanske minska byråkrati och gör besparingar i statsbudgeten?

Men i så fall ska Svenska kyrkan naturligtvis också ta över de kostnader som följer med varje beviljat PUT... (åter)

5) Förutsatt att man inte gått ur svenska kyrkan. (åter)