Aktuell kommentar - vecka 23/02
Har Blågula Frågor eller Sverigedemokraterna någonsin saboterat andra organisationers möten? Har vi en enda gång försökt hindra meningsmotståndare att nå en möteslokal?
Naturligtvis inte. Vi är ju demokrater.
Vid Blågula Frågors möte den 5 juni tvingades vi dock konstatera, att alla inte är demokrater. Trappan till Medborgarhuset blockerades av aktivister från AFA och Ung Vänster.
Dessa tog sig rätten att stoppa personer som tänkt komma till mötet. De fick besked som "Det blir inget möte!", "Gå härifrån!". De som inte accepterade sådana besked blev handgripligen "tillrättavisade". En äldre dam, sjukpensionär, knuffades utmed halva trappan.
Det är ju exceptionellt att på detta sätt ta sig rätten att bestämma över andra medborgare, vilka möten de får bevista. Helt i strid med all demokratisk tradition i Sverige. Tar man till så extrema metoder, då måste man rimligen ha alldeles särskilt starka argument och klart kunna motivera det man gör. Det visar sig dock, att här är luddigheten total.
"Stoppa fascistmötet!" löd parollen. Mötesbesökarna klassades alltså som "fascister". Vad läggs då in i detta begrepp, vad menas med "fascist"? Efter vilka kriterier dömer man? Detta hade möjligen kunnat klarläggas, om man accepterat BGF:s inbjudan att komma till mötet och lägga fram sina argument, men på denna inbjudan fick vi inget svar. Inte heller gick det att få något ur enskilda aktivister på trappan: "Vi diskuterar inte med fascister!" Vi klassas som något avskyvärt, men kan inte få veta vad som föranleder klassningen.
Går man till ett aktuellt flygblad från Ung Vänster ges dock en antydan om substansen i anklagelsen: "Rasisterna säger att det är folk med en annan kultur som begår flest brott. Det är inte sant. Brottslighet är en fråga om hur samhället behandlar folk, .."
Just i dagarna kommer rapporter om hur gaturånen
i Malmöområdet ökat kraftigt sedan samma tid förra året.
För denna typ av brottslighet svarar nästan helt ungdomar med utländsk
bakgrund. Redan vid ankomsten till Sverige börjar det för en del,
flyktingförläggningar fungerar som bas för stöldturnéer.
Rån och våldsbrott har ökat kraftigt Sverige, och där
är personer med utländsk bakgrund överrepresenterade, något som gäller oavsett
socialgrupp.
Men den politiskt korrekte förmår inte skilja på fakta och
åsikter. Till "rasist" eller "fascist" blir envar
som ser några problem med invandringen.
När dessa ungdomar ger sig på mötesbesökare handlar det mest om grupptryck och en psykos, närd av det politiskt sjuka samhällsklimatet i Sverige. Ett klimat som skapats av vårt massmediala och politiska etablissemang.
Där finns ju en enighet om att "hålla rent" och att "inte legitimera" meningsmotståndare. Således sände inget av de sju riksdagspartierna någon deltagare till den tänkta paneldebatten den 5/6 . Således nämner media aldrig någon invandringskritisk organisation utan att ge den epitetet "främlingsfientlig".
Tack vare polisens insatser kunde mötet trots allt genomföras som planerat, men många av dem som tänkt komma lyckades aldrig ta sig igenom muren av maskerade våldsfigurer och nå möteslokalen. Många intresserade vågade förmodligen aldrig ens närma sig muren. På så vis lyckades de maskerade till stor del i sitt "renhållningsarbete".
Gudrun Schyman har i korrespondens med BGF bedyrat sin anslutning till demokratiska metoder: "Meningsmotståndare ska naturligtvis mötas med motargument! Demokratin är en överordnad princip i det politiska arbetet. I det ingår att försvara våra grundlagsenliga fri- och rättigheter."
Detta stämmer dåligt med vad som hände på trappan till Medborgarhuset, men det ligger väl i linje med en handbok från Vänsterpartiet inför valet, "VÄNSTERN I FÖRSTA LEDET - nolltolerans mot högerextremism, rasism och homofobi". Där skriver man: "Vi kommer att ordna motdemonstrationer när de samlas och... fredligt blockera deras mötesplatser."
Även om man blockerar "fredligt" - hur stämmer detta med demokratiska principer?
Hur stämmer med med Sveriges grundlagar? Är inte mötesfriheten skyddad? Blir det inte till ett allvarligt brott att agera så som skedde utanför Medborgarhuset? Finns inte lagrum att nu åtala och döma de ansvariga?
Är det så här årets valrörelse ska gå till? Varför ägnar inte media utrymme åt det inträffade, varför publiceras inga upprörda kändisupprop?
I denna politiska situation i Sverige, med denna kompakta mur mot oss dissidenter, ligger naturligtvis en viktig förklaring till att inget invandringskritiskt parti kunnat göra sig gällande. I de flesta andra västeuropeiska länder finns sådana partier nu i parlamenten, men inte i Sverige.
Ett annat undantag är Finland. Där fick år 2000 bara 458 asylsökande uppehållstillstånd, mot cirka 10.000 i Sverige. Samtidigt fick 541 personer anhöriginvandra till Finland, mot 22.767 till Sverige - dvs 23 gånger så många, per capita.
Nog kunde anledning finnas att "ta debatten" om vår invandringspolitik.
