Aktuell kommentar - vecka 9/02
Hur en valrörelse bör och inte bör gå till i Zimbabwe, det vet svenska massmedia och politiker. Mugabes behandling av opposition fördöms självklart.
Men hur ska vi ha det i Sverige? Nu är det ju valår också här. Ska en politisk opposition då tillåtas att hålla möten? Där är ingenting självklart!
I linje med den nyspråkliga definitionen på "demokrati" - demokrat är den som delar etablissemangets åsikter - har Sverigedemokraterna länge nekats att hyra möteslokaler av Stockholms kommun. Senast gällde det Akalla, där man hänvisade till att området har en "internationell befolkning" som kan till anstöt om SD får hålla möte där.
Det är ju en typ av argument som känns bekant. När MSG stoppades inom Öppna Kanalen var det pga av alla invandrarföreningar som fanns där, när BGF hindrades att hyra i ABF-huset var det pga de många invandrare som brukade uppehålla sig i byggnaden.
Nu har regeringsrätten fastställt kammarrättens tidigare beslut: SD har rätt att få hyra möteslokaler, Stockholms kommun får inte vägra. Detta är naturligtvis ett steg framåt för en hederlig valrörelse, men än är det för tidigt att "ropa hej".
Vid SD-mötet i Medborgarhuset den 27/2 dök den vanliga typen av svartklädda rånluvefigurer upp. Utanför huset stod en klunga med hundar, vilket avskräckte åtminstone en kvinna från att försöka ta sig in.
Några av dem gick också upp till foajén på första våningen. Utanför glasdörren till möteslokalen stod de och uppträdde hotfullt, genom att göra långfingertecknet och fotografera de passerande . Vid ett tillfälle försökte de slå in en ruta - men utan att lyckas, då den var förstärkt. När dörren öppnades passade en av dem på att placera en spottloska i ansiktet på SD:s dörrvakt.
När SD:s kvinnliga fotograf gick runt i foajén och filmade dem med sin videokamera blev en av dem våldsam och slog till kameran: de skulle ha rätt att fotografera SD:are men själva tålde de ingen fotografering. Först efter ingripande från polis kunde rånluvegänget avlägsnas.
Hur har dessa figurer fått för sig att detta är ett beteende som går an?
Svaret ligger naturligtvis i etablissemangets stämplande av Sverigedemokraterna. En del av svaret ligger i detta strulande med möteslokaler. Ett svar ligger också i Dagens Nyheters vägran att låta SD annonsera om sitt möte. Sådant legitimerar rånluvandet.
Efter att lokalen redan fyllts dök även två ynglingar från Expo upp med krav på att bli insläppta, i egenskap av journalister. Så här skriver Stieg Larsson om detta:
"Expos journalister ... presenterade sig med namn och förklarade att de hade i uppdrag att skriva om mötet. Då Sverigedemokraterna nu hade fått status som »offentligt parti« och enligt Regeringsrätten har tillstånd att i demokratisk ordning använda offentliga lokaler för offentliga möten, borde detta vara en självklarhet. Ekman och Poohl blev naturligtvis inte insläppta på mötet.
Sverigedemokraterna är inte ett vanligt demokratiskt parti. I Sverigedemokraternas värld får journalister ej tillträde till partiets möten i offentliga lokaler. Det låtsasdemokratiska partiet SD svärmar för demokratiska rättigheter då det passar dem, och kämpar därefter för att begränsa en annan demokratisk rättighet. Partiet försöker helt enkelt utnyttja russinen i den demokratiska kakan samtidigt som det undviker det ansvar som demokratin medför."
"Ekman och Poohl visste att de inte skulle bli insläppta redan innan de kom till Medborgarhuset. Expo har i över ett års tid testat Sverigedemokraternas försäkringar om att de är ett »vanligt demokratiskt parti« just genom att sända medarbetare till Sverigedemokratiska möten som normala partier utan problem skulle hålla öppna för media."
Från Blågula Frågors och MSG:s sida delar vi den grundsyn som Stieg Larsson här ger uttryck för. Självfallet - just öppenhet har ju hela tiden varit vårt eget kännemärke! Men hur uppriktig är Larsson? När vi inbjöd bl.a. Expo till en debatt om yttrandefriheten den 17/3 2001 vägrade man att komma!
Larsson låtsas som att Expo alls inget har att göra med rånluvefigurerna, men de har ju samma rötter. Än idag utgör utgör de två grenar på samma träd, med gemensamt mål att sätta stopp för en demokratisk kanalisering av det folkliga motståndet mot en sanslös invandringspolitik.
Rötterna har exponerats genom avslöjandena om Expojournalisten Tobias Hübinette, den dokumenterade återfallsförbrytaren och uttalade rasisten från 1995-96. Här skulle Larsson möjligen kunna höras invända, att detta nu ligger långt tillbaka i tiden. Men när Expo nyligen gav ut en bok om Sverigedemokraterna gick man längre tillbaka.
Så här långt är beskrivningen av Expo ändå ganska skonsam. Med sin verksamhet för att kartlägga och registrera meningsmotståndare, med sitt ingripande mot MSG:s försök att få sända lokal-TV, med förföljelsen av bl.a. Richard Jomshof och andra ansatser till yrkesförbud kan Expo ses som en arvtagare till IB och en motsvarighet till Stasi i DDR.
Inte desto mindre bör Sverigedemokraterna fortsättningsvis göra sina offentliga möten konsekvent öppna. Även Expos medarbetare måste välkomnas. Ett villkor kan dock ställas : de ska klart ta avstånd från mötesstörningar, de ska fördöma rånluveaktioner. Ingen ska pga av obehag eller rädsla förhindras att gå på ett möte.
Dagens Nyheter var för övrigt på plats, genom reportern Anders Orrenius. Resultatet blev en artikel som följde en beprövad mall. Rånluvornas uppdykande beskrevs i DN som att "tumult uppstod" och att "bägge sidor började knuffas..." Antag att det dykt upp ett antal SD:are på DN:s redaktion som försökt hindra DN:s medarbetare att röra sig fritt - skulle inte detta ha väckt irritation på DN? Skulle Orrenius då accepterat en liknande beskrivning, om "bägge sidor"?
Dagens Nyheter kritiserar Sverigedemokraternas "hemlighetsmakeri" kring mötet, men SD ville ändå annonsera ut mötet i DN. När så inte skedde var det därför att Hans Bergström på DN:s redaktion stoppade annonsen - samme Bergström som efter valrörelsen 1998 beklagade att Ian Wachtmeister inte fick hålla torgmöten utan störningar. Ska Bergström efter valrörelsen 2002 beklaga att Sverigedemokraterna inte fick annonsera i dagspressen?
Motiveringen till denna annonsvägran är en historia för sig. I annonsen fanns en formulering "vi säger vad du tänker", vilket tolkades som en oacceptabel invandrarfientlighet. Vad säger inte detta om DN-redaktionens syn på svenska folket!
Åtgärden från SD:s sida att försöka kontrollera vilka som kom in på mötet borde inte vara svår att förstå, med tanke på agerandet från de rånluvefigurer som Orrenius själv kunnat bevittna på första parkett.
Inte desto mindre bör Sverigedemokraterna nästa gång hålla ett helt normalt offentlig möte, öppet för alla intresserade (eventuellt med en inträdesavgift för att täcka lokalhyran). Ansvaret för att upprätthålla ordningen och möjliggöra genomförandet av mötet får, vid sidan av egna ordningsvakter, ligga på polisen.
Demokratiskt sinnade opinionsbildare har också möjlighet att lämna ett bidrag.
