Aktuell kommentar - vecka 17/03
Sveriges befolkning blir allt äldre, vi går mot en pensionärsexplosion och en svår kris. Vem ska ta hand om alla 40-talisterna? Vem ska försörja dem, vem ska vårda dem? Om detta talas nu mycket i våra massmedia.
Utgångspunkten är riktig, såtillvida att ett samhälle får problem om alltför få ska försörja alltför många. Blir kvoten mellan andelen människor i arbete och andelen människor, som inte försörjer sig själva genom produktivt arbete för stor, leder detta till fattigdom. Hemligheten med Sveriges ekonomiska framgångar under 1900-talet var full sysselsättning.
Helt obegripligt blir det dock när man som lösning på de förestående problemen anger ökad "arbetskraftsinvandring". Vissa debattörer talar om ett behov på en eller ett par miljoner nya invandrare.
Hur kan någon vara så okunnig om konsekvenserna av den invandring som Sverige haft under de senaste decennierna? Larmrapporterna har ju avlöst varandra om hur de som invandrat förvandlats till "utsatta grupper" för vilken integrationen misslyckas. Den öppna arbetslösheten bland dem är hög, en stor andel står inte ens till arbetsmarknadens förfogande.
Eller menas nu med "arbetskraftsinvandring" något radikalt annat än den invandring som Sverige haft sedan början av 1980-talet? Vad säger att det inte med den person som arbetskraftsinvandrar kommer en större krets av anhöriga, vilka inte försörjer sig genom eget arbete? Vad säger att ens den som fått "arbete" kommer att klara sin egen försörjning (för att få uppehållsstillstånd räcker det med 10 timmars arbetsåtagande i veckan)? Vad säger att inte denna "arbetskraftsinvandrade" efter en tid står utan arbete, efter att ha sjukskrivits eller fått sparken.
En annan sak vore om det verkligen rörde sig om individer utifrån som:
a) kommer direkt till ett bristområde på den svenska arbetsmarknaden
b) har kompetens att där göra en insats
c) gör ett åtagande av heltidsarbete under en längre period, och reser hem igen om detta avbryts i förtid.
d) inte har med sig några anhöriga, annat än möjligen efter en karenstid.
Detta är dock inte innebörden av den "arbetskraftsinvandring" som mediadebattörerna föreslår. Risken är påtaglig att det angivna receptet bara skulle öka försörjningsbördan för samhället, det skulle vara som att hälla bensin på en brasa.
Viljeinriktningen hos våra makthavare har för övrigt manifesterats i det sedan nyår gällande äldreförsörjningsstödet, liksom satsningen på etniskt äldreboende (för andra än svenskar). Det är inte beslut som speglar någon omsorg om Sveriges ekonomi.
