Aktuell kommentar - vecka 22/04
På ABF-möte Den 24 maj höll ABF Stockholm åter ett möte i sin serie mot "rasism". En mötesserie med syfte att bidraga till att inget "främlingsfientligt" parti kommer in i riksdagen vid valet 2006.
Rubriken var denna gång "Folkrörelserna och rasismen". Inbjudna att tala var Karl-Petter Thorwaldsson, ABF:s ordförande, och en ABF-kvinna från Malmö. Mötet skulle pågå 12.00-13.30 (det visade sig sedemera att mötet avslutades redan 13.00). Efter att alla kunnat äta en god lunch hölls två inledningar.
Thorwaldsson talade om "de värderingar som ABF står för", något som var framförallt "alla människors lika värde" och en "okränkbar rätt till inflytande". Han talade om en "främlingsrädsla" som sprider sig i andra europeiska länder och framhöll särskilt Danmark som ett avskräckande exempel. Främlingsrädsla hade, som Thorwaldsson såg saken, samband med en benägenhet att "hitta någon som är skyldig" att skylla problem på, "att slå på någon som är svagare än en själv".
Sedan blev det ABF-kvinnans tur. Hon konkretiserade uppgiften. Sverigedemokraterna hade i valet 2002 får 18.000 röster i Skåne. Nu gäller det att "vaccinera" alla dem som inte röstat på SD , så att partiet i nästa riksdagsval inte får en enda röst ytterligare. Sättet att uppnå detta var att skapa "trygga människor". Detta preciserade hon senare till människor som "är trygga i sina värderingar". Det framgick också att hon ville bekämpa "fördomar".
Innan hon slutade hade hon hunnit nämna något om "hatbrott", och en mötesdeltagare fyllde i något om en brand som var ett politiskt attentat.
När sedan följde allmän frågestund var det alltså upplagt för att rätta till ett allvarligt missförstånd. Bland mötesdeltagarna fanns ju ett antal sverigedemokrater. Någon av dessa kunde ha upplyst om att SD motsätter såväl "hatbrott" som mötessabotage. I kampen mot sådant kunde SD och (s) arbeta skuldra vid skuldra!
Detta blev dock aldrig sagt. Varför? Det beror inte på att ingen SD:are försökte begära ordet. Förklaringen är följande:
Bakgrunden till detta ABF-möte var erfarenheter från mötet med Lars Stjernkvist den 1 april, då denne fick en del mothugg. Majoriteten av mötesdeltagarna utgjordes vid det tillfället av sverigedemokrater. Efter detta möte fick Jan Milld ett meddelande från ABF Stockholm, där man undanbad sig hans och andra sverigedemokraters närvaro vid fortsatta ABF-arrangemang.
När nu han och andra SD:are trots detta infunnit sig förklarade mötesledaren, Göran Eriksson, att sverigedemokrater fick närvara, och de fick ställa frågor, men det skulle inte bli någon debatt.
Den första frågeställaren, en äldre dam, var inte sverigedemokrat, men gjorde ett inlägg där hon kritiserade upplägget att stämpla envar med kritik av den förda politiken som "rasist". Efter detta inlägg släppte man inte fram någon sverigedemokrat, ens för att ställa frågor. När en kvinna protesterade mot detta beordrade Eriksson alla sverigedemokrater att lämna lokalen, med hot om tillkallande av polis. Samtliga satt ändå kvar, men ordet gick bara till pålitliga, bland de lunchätande. (några av dem avvek dock, så fort de fått i sig sin lunch)
Om vi kritiker hade fått ställa en fråga kunde den ha lytt:
"Vad lägger ABF in i begreppet 'rasism'?" Innefattar begreppet även förespråkande av en minskad och bättre kontrollerad invandring till Sverige? Måste man acceptera helt öppna gränser för att undgå denna stämpel?
Illa är att ha fördomar, men verkligt illa blir det när man "med näbbar och klor" slår vakt om sina fördomar.
Hela denna ABF-kampanj bygger på en nidbild av Sverigedemokraterna. De som ska driva ABF-linjen försöker man skydda från varje kontakt med vad SD i själva verket står för.
Detta kommer naturligtvis att straffa sig i längden. ABF-arna kommer inte att klara en konfrontation med verklighetens sverigedemokrater.
|
|
