Aktuell kommentar - vecka 13/05
Mördande humanitet
Goda intentioner räcker inte. Politik
måste vara resultatinriktad. Först måste man då bestämma sig
för på vems sida man står. Vems
intressen vill man värna?
Ett drag av självförnekelse och
bristande självbevarelsedrift genomsyrar det svenska samhället.
Detta går igen i människors mentalitet, i mediaklimatet, hos
myndigheter och hos politiker. Om detta tragiska förhållande
kommer tyvärr allt tätare påminnelser.
I TV3:s "Efterlyst" den 24/3 -05 framträdde två
flickor från Göteborg som vid nyår blivit grovt misshandlade
med fjäderbatong av ett gäng afrikaner, den ena blev dessutom
våldtagen. Afrikanerna hade kommit fram till dem när de väntade
på en buss, och lyckats få dem att - frivilligt - följa
med genom ett mörkt skogsparti.
Vanligen är det unga invandrare, och
påfallande ofta just afrikaner, som står för särskilt
råa fall av misshandel. Detta är dock inte alla medvetna om,
då dels media försöker mörka om brottslingars etnicitet,
dels kampanjerna mot "rasism och främlingsfientlighet" avlöser
varandra. Om unga svenskor hade fått ta del av sanningen skulle de
kunna göra en bättre riskbedömning och färre skulle
behöva råka illa ut. De två Göteborgsflickorna skulle
förmodligen aldrig ha följt med in i skogen.
I TV3-programmet gjorde en av flickorna
den reflexionen att förövarna förmodligen inte förstått
hur mycket de skadat henne och hennes kamrat. Det är nog inte där
problemet ligger!
Problemet är att dessa (o)människor
helt saknar empati, de bryr sig inte om hur mycket de skadar andra. Frågan
är för dem ovidkommande. Det enda för dem relevanta är
om de har kul tillsammans med sina kompisar och kan imponera på varandra.
En manifestation, för "Trygghet-Frihet",
var planerad i Göteborg med anledning av överfallet. Den inställdes
dock tills vidare, då Nationaldemokraterna hade manat till deltagande.
Det må vara, att en sådana manifestation ska vara tvärpolitisk
och inte utnyttjas av något enskilt parti. Invändningen mot ND
var dock anmärkningsvärd: ND hade framhållit att förövarna
var afrikaner.
En av flickorna kommenterade i "Efterlyst":
hon skulle ha blivit "lika skadad" om de som utfört misshandeln
varit etniska svenskar. Javisst! Men så var ju inte fallet, och detta
var ingen tillfällighet. Etniska svenskar har spärrar, om det
inte rör sig om rena psykfall.
Hur meningsfull blir en manifestation, om
den inte får närma sig problemets kärna? Tror någon
att dessa våldsmän tar intryck av att vi svenskar bara uttrycker
våra sorg och oro? Mer troligt är att det bara ytterligare ökar
deras - i viss mån berättigade - förakt för oss.
Ett annat fall gäller rånöverfallet
på två andra flickor, i Jordbro i Stockholmsområdet, som
"Efterlyst" också rapporterat om, den 17/3
-05:
"Amanda och hennes
tjej-kompisar blev allvarligt misshandlade av killgänget. När
Amanda låg ned fick hon flera sparkar i huvudet och i ansiktet och
en av killarna stampade på hennes huvud.
- Jag vägrade ju
släppa min jacka för den ville jag inte att dem skulle ta, så
jag fick ju bara ännu mer sparkar, säger Amanda.
Amanda slogs och skrek
för att komma undan och till slut släpade killarna henne över
två vägbanor och fick på så sätt av henne jackan.
Samma kväll, bara
en timme tidigare, blev två killar överfallna och rånade
i närheten och signalementen på rånarna tyder på
att det eventuellt kan vara samma gäng som utfört rånen
i båda fallen."
"Sedan rånet
har Amanda knappt gått hemifrån. Hon är rädd. Misshandeln
gav henne en kraftig hjärnskakning, skador på tänderna och
ena handen och en näsfraktur. Men Amanda hade tur i oturen. En av hennes
väninnor fick en bestående hjärnskada av sparkarna.
-Polisen har ju sagt
också att dem här killarna kan vara efter dig, så vi var
tvungna att byta lås, berättar Amanda.
Amanda har dessutom blivit
kontaktad av kompisar till några av dem misstänkta som under
hot krävt att hon ska dra tillbaka anmälan, men Amanda låter
sig inte skrämmas."
Det anmärkningsvärda här
är, förutom råheten i misshandeln - så rå att
en av flickorna får en bestående hjärnskada - att trakasserierna
mot flickorna kan fortsätta efter dådet. Istället för
att förövarna ska behöva gömma sig är det flickorna
som blir jagade.
Ett tredje fall gäller en psyksjuk
polack, Dariusz Ledzion.
Ur Aftonbladet den 22/3 -05:
"Den ansvariga ministern
Ylva Johansson (s) ville i går inte tala om rymningarna och säkerheten
på de psykiatriska klinikerna. Trots att var fjärde patient
i rättspsykiatrin begår nya brott under vårdtiden.
Ylva Johansson (s) är
vård- och äldreomsorgsminister. Därmed är hon högsta
ansvariga politiker för hur rättspsykiatrin fungerar.
Eller inte fungerar. Enligt Socialstyrelsens utvärdering från
2004 är vården långt ifrån perfekt.
Mer än var fjärde
patient, 27,9 procent, begår nya brott under vårdtiden. Mellan
1995 och 1999 begick patienterna sju
mord, åtta dråp, nio fall av grov misshandel och 19 sexualbrott.
"
"Anders Milton, regeringens psykiatrisamordnare, understryker att morddömda
patienter inom rättspsykiatrin inte borde få kommunicera fritt
med omvärlden.
- Som det är i dag
får man inte ta ifrån dem deras telefoner eller internetuppkopplingar."
I namn av humanitet har en politik bedrivits,
som resulterat i ett stort antal dråp eller mord, på oskyldiga
människor. Är det då orimligt att betrakta de ansvariga
för denna politik som mördare?
Ylva Johansson, vårdminister, kontaktas
av media för ett uttalande. Är den förda politiken verkligen
i första hand en vårdfråga? Är
det inte statsministern och justitieministern som i detta fall borde uttala
sig?
Dariusz Ledzion kom illegalt till Sverige
i början av 1990-talet, greps och utvisades, men kom snart tillbaka.
När han greps för våldtäkt 1997 visade det sig att
hans dels begått en serie våldtäkter dessförinnan
och dessutom på ett sjuk sadistiskt sätt mördat en kvinna
i en skönhetssalong. Domen 1998 blev sluten psykiatrisk vård,
för att sedan utvisas.
Varför ska Sverige kosta på vård åt en förbrytare
som inte ens har rätt att vistas i Sverige och ska förpassas
ut ur vårt land efter vården? Varför inte bara utvisa
honom direkt, och försöka vidtaga åtgärder för
att han inte ska lyckas återvända?
Eller kan lösningen ligga i att utlokalisera
"vården" av kriminella utlänningar till kostnadseffektiva
platser i t ex Baltikum? Förutom att i sig bli billigare skulle det
kunna ha en avskräckande effekt, som snabbt skule minska antalet
"vårdbehövande". Den som återvänder till
Sverige, trots förbud - detta måste ingå i domen - skulle
dömas på nytt och åter förpassas till sin vårdplats.
Den som fått svenskt medborgarskap kan inte utvisas. Detta talar
för att med långt större restriktivtitet bevilja sådana.
Ett högtidligt löfte om laglydighet bör ingå som
en förutsättning. I de fall ett medborgarskap beviljats på
felaktiga förutsättningar ska det kunna återkallas.
När ungdomar begår grova brott måste föräldrarna
ta ett ansvar. Gör de inte detta måste någon form av
sanktioner kunna vidtagas.
Beträffande invandring av afrikaner till Sverige finns ingen anledning
att en sådan ska förekomma i större omfattning. De som
är skyddsbehövande ska söka asyl i något annat afrikanskt
land. Någon arbetskraftsinvandring har Sverige heller inte behov
av, från vare sig Afrika eller andra områden Inte heller ska
vi acceptera en så omfattande anhöriginvandring. Vill familjer
återförenas ska det hellre ske i hemlandet.