Aktuell kommentar - vecka 36/05
I en tid då konsekvenserna av det mångkulturella projektet blir alltmer brutala skulle andra makthavare än de svenska kunna dra slutsatsen att det är hög tid att lägga i en backväxel. I Sverige sker istället motsatsen: propagandan för detta projekt intensifieras och görs än grövre.
Ett uttryck för detta är den aktuella TV-serien "Kommissionen".
TV-mediet har ju en väldig genomslagskraft, och fictionprogram ger handlingsutrymme för den som vill smyga på tittarna vissa budskap. Verklighetsuppfattningar och värderingar kan förmedlas utan att mottagaren är medveten om det.
Propagandaambitionen är inte att ta miste på. Trots extremt pressade situationen kan inte i något programavsnitt ses en enda människa som röker. Inget fel med ambitionen i sig, att motverka mer rökande, men det blir knappast verklighetstrogna miljöer.
Det viktigaste budskapet med serien torde dock vara ett annat, nämligen att försvara det mångkulturella projektet. Detta sker genom att å ena sidan svartmåla och förlöjliga dess kritiker, å andra sidan heroisera dess tillskyndare.
Kritikerna får representeras av en kvinnlig jordbruksminister i övre medelåldern. Hon för fram synpunkter på invandringen som de flesta svenskar förmodligen finner självklart vettiga. Hon säger sig också tro att hon för majoritetens talan.
Samtidigt fryses en grimas av henne i TV-rutan, som får henne att framstå som löjlig. Den slutliga "avrättningen" av henne sker när hon efter statsministerns brandtal plötsligt har bytt sida och syns i muslim-huckle i TV-rutan, vilket framkallar allmänna och spontana skratt från alla som ser det.
Utan att det någonsin behövt redovisas varför hennes åsikter var så orimliga blir de på detta vis avfärdade. Tittare som kan ha tyckt just som hon får klart för sig hur olämpligt de har känt och tänkt.
Hjältinnan är en ung blond svenska i raeggeluva. Hon är inte bara vacker och självsäker, hon är också mycket intelligent och har stor integritet. Det framkommer att hon är duktig i matematik och har skrivit mängder av viktiga texter som kommer upp vid en slagning på Google. Trots att hon umgås med AFA-figurer tar hon avstånd från våld.
En annan märklig detalj är att hon har kvar sitt blonda hår. I verkligheten färgar ju de politiskt korrekta unga kvinnorna sitt hår kolsvart, då just blont utseende betraktas som ett utslag av rasism.
Hjältinnans politiska uppfattning framkommer när hon svarar på en fråga vad hon tycker om invandrare: nej, hon "tycker inte om invandrare". Så kommer förtydligandet: ingen ska betraktas som invandrare, alla gränser ska vara öppna, envar ska ha rätt att bo i vilket land som vederbörande själv önskar.
Hjältinnans integritet framgår av att hon tar strid mot en ung man som vill skjuta statsministern.
Mordförsöket gav nödvändig dramatik åt detta tredje programavsnittet. Efteråt framkom dock att det inte varit så allvarligt. Den unge mannen - snabbt avväpnad av polis - hade bara haft en luftpistol. Nästan hjärtknipande! Dessutom hade han ett förnamn. Så han var nog hyvens innerst inne, det hör ju ungdomen till att protestera...
Annorlunda är det med invandringskritiker ("Sverigedemokraterna"). Dessa får aldrig några förnamn, ej heller ansikten. De är anonyma. En förutsättning för att de ska kunna laddas med ett djup av mörk farlighet.
Mer om detta lär komma i de nästkommande avsnitten av "Kommissionen".
Nästa år är det dessutom valår.
|
|
