Aktuell kommentar - vecka 4/06
Svenning i AB
"I DANMARK HÄRSKAR PIA KJAERSGAARD. Många danskar skäms över rasismen i landet." Så löd rubrik och underrubrik till en ledarsidesartikel av Olle Svenning i Aftonbladet den 22/1 -06.
Artikeln var en uppföljning
av ett tidigare angrepp på Danmark från Svenning,
i AB den 15/1 -06. "DANSKA SAMHÄLLET ÄR
INPYRT AV ISLAMOFOBI",
löd rubriken till den.
Nu är det inte bara Pia Kjaersgaard som ligger bakom Danmarks invandrings- och integrationspolitik. Bakom denna politik står förutom Dansk Folkeparti även Venstre, Konservative och till stor del Socialdemokraterna. Sammantaget rör det sig om en nära 80%-ig majoritet i Folketinget.
I Berlingske Tidende den 21/1 -06 gick den tidigare invandringsministern i Danmark, socialdemokraten Karen Jespersen, i svaromål på Svennings första artikel:
"DET AUKTORITÄRA SVERIGE OCH INVANDRINGEN
Riksdagsvalet i september ökar den svenska elitens rädsla för att den öppna danska debatten om invandringen ska ta språnget över Öresund. Därför kommer det nya utfall om danskarnas främlingsfientlighet.
Sveriges största tidning, Aftonbladet, riktade i söndags hård kritik mot danskarna för att vara islamofobiska - det vill säga sjukligt rädda för islam. Sådana anklagelser från svenska medier och politiker har hörts förr. Men i verkligheten handlar de mer om debatten i Sverige än om debatten i Danmark.
Den svenska eliten vill för allt i världen förhindra att den danska debatten tar språnget över Öresund och 'sätter idéer' i den svenska befolkningens huvuden. Det är särskilt angeläget nu när det ska bli riksdagsval i september. Därför ska svenskarna med alla medel vaccineras mot den danska sjukan: En öppen debatt och en stram utlänningspolitik.
Det svenska
samhället har starka auktoritära traditioner..."
I sin uppföljning i Aftonbladet den 22/1 bekräftar Olle Svenning omedelbart riktigheten i Jespersens påstående:
"I söndags skrev jag det självklara: 'Vårt lilla grannland är Västeuropas mest fördomsfulla, bigotta och inskränkta nation.'"
Det är naturligtvis praktiskt möjligt att hävda att Danmark är "fördomsfullt" och "inskränkt". Det bevisar Svenning här, eftersom det är just vad han själv gör. Men att denna uppfattning skulle vara "självklar"? Det skulle betyda att inga andra synsätt är möjliga, att inga andra åsikter i frågan kan respekteras.
Olle Svenning inte bara intar en auktoritär hållning, hans text formligen ångar av dryghet och självgodhet. Ett tyvärr återkommande fenomen när svenska journalister eller pk-politiker ska yttra sig om invandringsfrågor och Danmark.
Helt i förbigående tillstår han, som svar på dansk kritik av svenska förhållanden, "jag vill ogärna formulera något positivt om svensk invandrar- och flyktingpolitik", för att raskt återgå till sin anklagelseakt mot danskarna:
"Den svenska staten och de ledande svenska politikerna sanktionerar inte, underblåser inte, systematiskt islamofobi och främlingsfientlighet."
Till stöd för sin kritik åberopar Svenning "en rad människorättsorganisationer - Helsingforskommittén, Human Rights Watch, FN-institutioner och en EU-kommission" , vilka "karaktäriserar dansk invandrarpolitik som kränkande och fördomsfull".
En sådan kritik säger ju mer om dem som levererat omdömena ifråga, än om den danska politiken. På vad sätt är den danska politiken "fördomsfull". Är det en "fördom", utan stöd i verkligheten, att invandringen i Danmark resulterat i olika problem, däribland etniska enklaver och ekonomiska kostnader, skolproblem och våldsbrottslighet?
Bakom organisationsfasaderna finns här enskilda individer, som är minst av allt neutrala. Tjänstemän, utan ansvar för den politik som de ordinerar för olika länder. Anonyma makthavare, utanför folklig kontroll.
Ett tema i Olle Svennings kritik är de gängse politiskt korrekta: danskarna säger saker som låter obehagliga, exempelvis använder ordet "utlänningslagar". De har även hemska "värderingar" (av Svenning oredovisade), eller samarbetar med andra som har sådana värderingar.
Svenning fortsätter: "Detta danska samarbete har skapat lagar som drastiskt river ned invandrares och flyktingars rätt att bli medborgare: oändligt lång väntetid, detaljerade test i språk och danskhet. Krav om lojalitetsförklaring."
Kan denne AB-skribent vara så okunnig som han låter? Kan han undgå att känna till att många nyblivna "svenska medborgare" som nu figurerar i brottsliga sammanhang, och som pga av sitt medborgarskap inte kan utvisas? Danmark försöker här göra något åt ett påtagligt problem, som även Sverige för länge sedan borde försökt åtgärda: det alltför lättvindiga beviljandet av medborgarskap!
"Den danska regeringen och dansk folkeparti skriver självberömmande, att de pressat ned familjeåterföreningen till ett minimum..."
Karen Jespersen ger i sin bok "Till stöd för Fatima" en bakgrund till denna politik:
"Familjesammanföringar har gjort integrationen mycket svår, eftersom man hela tiden måste börja om från början. De invandrare, som bor i Danmark, har bromsats i sin omställning till det danska samhället, då de fått en äkta hälft, som alls inte har rötter i danska normer och värderingar. Detta har skapat problem för det danska samhället - liksom det har skapat problem för andra europeiska samhällen.
De nyanlända har inte känt till språket och landet. De har ofta isolerats utan arbete, och detta har präglat deras barn, så att inte heller de blir integrerade i det danska samhället.""Omkring 90 procent av de invandrare och efterkommande som har turkisk bakgrund, är gifta med någon från hemlandet."
"En avgörande orsak till att så många invandrare isoleras från danskarna är deras äktenskapstraditioner. De flesta invandrare i Danmark har som tradition att man ska giftas med en från samma kultur och helst en från samma trakt - gärna en släkting. Den traditionen håller de flesta invandrare fast vid, även om de har flyttat till Danmark eller ett annat västligt land."
"Det sociala och det kulturella arvet är två sidor av samma sak. Barnen växer upp i hem, där båda föräldrarna eller den ena är på långvarig offentlig bidragsförsörjning. Det betyder att barnen inte får några positiva förebilder, som kan motivera dem till utbildning och arbete."
De som framförallt drabbas, när integrationen uteblir, är invandrarkvinnorna. De stängs bokstavligt in i hemmet, med små handlingsmöjligheter.
"När Fatima kom till Danmark skulle hon liksom många andra turkiska barn och unga fortsätta med att leva på samma sätt som i Turkiet. Gå klädd i samma traditionella kläder. Inte tala med pojkar, vara hemma och göra hushållsarbete och lyda sin far i allt. Hon får framförallt inte bli dansk."
För att återkomma till Olle Svennings smitar-formulering: "...vill ogärna formulera något positivt om svensk invandrar- och flyktingpolitik".
Vad är det som han faktiskt vill?
Vad är hans eget alternativ?
Vilken politik vill han se i Sverige?
I själva verket måste varje seriöst försök att komma tillrätta med våra enorma integrationsproblem innefatta en rad åtgärder av just det slag som nu vidtagits i Danmark.
|
|
