Karen Jespersen, socialdemokrat och tidigare invandringsminister i Danmark, går den 21/1 -06 i svaromål i Berlingske Tidende på angreppet från Olle Svenning i Aftonbladet den 15/1 -06:
Riksdagsvalet i september ökar den svenska elitens rädsla för att den öppna danska debatten om invandringen ska ta språnget över Öresund. Därför kommer det nya utfall om danskarnas främlingsfientlighet.
Sveriges största tidning, Aftonbladet, riktade i söndags hård kritik mot danskarna för att vara islamofobiska - det vill säga sjukligt rädda för islam. Sådana anklagelser från svenska medier och politiker har hörts förr. Men i verkligheten handlar de mer om debatten i Sverige än om debatten i Danmark.
Den svenska eliten vill för allt i världen förhindra att den danska debatten tar språnget över Öresund och "sätter idéer" i den svenska befolkningens huvuden. Det är särskilt angeläget nu när det ska bli riksdagsval i september. Därför ska svenskarna med alla medel vaccineras mot den danska sjukan: En öppen debatt och en stram utlänningspolitik.
Det svenska samhället har starka auktoritära traditioner. Det har bidragit till att hålla den svenska befolkningens kritik av invandringen nere. Men i takt med att problemen växer har det blivit svårare att förneka att de finns.
Sverige har under de senaste årtiondena haft en betydande invandring. Nya siffror från den svenska Utlänningsstyrelsen (Migrationsverket) visar exempelvis att det år 2005 beviljades över 62 000 uppehållstillstånd, varav över 21 000 på grund av familjeanknytning. Integrationen har inte alls kunnat hålla jämna steg med denna stora invandring. Resultatet är en stark uppsplittring i etniska och kulturella parallellsamhällen med stor arbetslöshet och hög kriminalitet.
Rosengård i Malmö är ett de mest markanta exemplen. Det är ett invandrarghetto som fungerar som ett samhälle i samhället, en minivariant av de länder som invandrarna kommer från och med mycket liten kontakt med det svenska samhället. I Rosengård talar många helst arabiska. Omkring 20 TV-kanaler är på arabiska. I den offentliga förvaltningen talas nu också arabiska, och en del av undervisningen i grundskolan hålls på arabiska. Under 10 procent har arbete. Fundamentalismen brer ut sig. Moskén har stort inflytande och det finns ett ökande antal muslimska dagis, friskolor och koranskolor. Utvecklingen under de senaste 15 åren har fördjupat klyftan till det svenska samhället. Fler kvinnor bär i dag religiös huvudbonad, många bär t o m burka. Barnen får inte bli svenska och ungdomarna ska gifta sig med någon från hemlandet. En rad av dessa element har vetenskapligt belysts av antropologen Aje Carlbom, som under en längre period bodde i Rosengård.
Samtidigt finns det en starkt ökande kriminalitet särskilt bland unga män med invandrarbakgrund. En rapport från Brottsförebyggande rådet, BRÅ, visar en kraftig överrepresentation vad gäller rån, våld och våldtäkt. Polisen talar om en "ungdomsepidemi", eftersom många gärningsmän är under 18 år och uppträder i grupper.
Stockholms polismästare vill nu att bakgrunden till den ökade kriminaliteten ska undersökas. Hon varnade samtidigt kvinnor för att gå ensamma på mörka platser sent på kvällen, och hälften av kvinnorna säger att de inte går ut ensamma på mörka platser på kvällen. Bland flickor i åldern 15 till 16 år är det 8 av 10. Nya tider i ett skandinaviskt samhälle.
Hela denna utveckling betyder att den svenska befolkningen i dag är starkt kritisk till invandringen och den bristande integrationen. Det visar flera undersökningar och reaktioner. I måndags kväll visade TV2 således ett inslag från Malmö där människor på gatan berättade vad de ansåg om Aftonbladets kritik. I stort sett alla stödde den danska utlänningspolitiken: "Danskarna säger det som svenskarna tänker", lät det från en av dem.
Flera mätningar visar samma bild. Det gäller således en rapport som Migrationsverket offentliggjorde i oktober. Knappt hälften av svenskarna sade där att de vill ha ett totalt stopp för invandringen till Sverige. Och 66 procent svarade nej på frågan om muslimska och svenska värden kan förenas. Endast tre procent ansåg helt och fullt att det var möjligt. En undersökning från ett tyskt analysinstitut visar att svenskarna t o m ligger i topp bland de europeiska befolkningarna när det gäller en kritisk attityd till muslimer. Och när Sydsvenska Dagbladet genomförde en internetomröstning visade det sig att en massiv majoritet av svaren stödde den danska utlänningspolitiken.
Visserligen har det på senaste tiden uppstått sprickor i elitens massiva förnekande av problemen, och debatten har blivit öppnare. Det finns fler artiklar i tidningarna - till exempel hade Aftonbladet bara två dagar efter kritiken av danskarna en stor artikel med flera fruktansvärda exempel på unga kvinnor som utsattes för våld och förtryck för att slå vakt kring familjens och inte minst faderns heder.
Några politiker, som till exempel Nalin Pekgul som är kurdisk turk, tidigare riksdagsledamot och med i den socialdemokratiska ledningen, har nu också börjat säga ifrån. Nalin Pekgul meddelade för ett par månader sedan att hon ska flytta från invandrarförorten Tensta på grund av den höga kriminaliteten och den växande fundamentalismen som drabbar hennes barn.
Men i grunden har inget förändrats. Det finns fortfarande en djup skillnad mellan befolkning och elit i synen på det svenska samhällets framtid.
De kritiska åsikterna i befolkningen är inget uttryck för att svenskarna är främlingsfientliga - lika litet som så är fallet med danskarna. De är mer uttryck för en oro för det svenska välfärdssamhället som har satts under press av invandringen. En stor del av den svenska befolkningen reagerar på den ökande uppsplittringen som hotar sammanhållningen och förtroendet mellan invånarna. Men för eliten är folklig värdegemenskap och sammanhållning inte viktigt. Tvärtom betraktas det som bakåtsträvande och självtillräckligt.
I Danmark kunde eliten inte i längden ignorera de krav som befolkningen ställde för att värna ett sammanhängande och välfungerande välfärdssamhälle. I det mer auktoritära Sverige tar eliten i politik och medier till mycket hårdare medel för att trycka ner debatten och hålla befolkningen i schack. Men befolkningen rör sig, och det utgör ett faromoment fram mot Riksdagsvalet.
I ett försök att besvärja makterna värmde Aftonbladets redaktör än en gång upp alla klichéerna om danskarnas främlingsfientlighet.
Karen Jespersen
