Eftersom
sanningen inte kan erkännas om problemets verkliga natur får
vi en skapad brist på hyreslägenheter. Orsakssamband får
vi inte låtsas om. Någon kan ju känna sig kränkt.
Hyckleri
är således påbjudet.
En
motsvarande mekanism kan skönjas beträffande skolan.
Mona
Sahlin har ju varit klarspråkig: de invandrartäta skolorna
ska få de bästa lärarna och största resurserna. Det
är också vad som hänt. Lärartätheten i Rinkeby
och Rosengård är väsentligt högre än i områden
med lägre andel invandrarbarn.
Ur boken
"Exit - folkhemssverige":
"När Stockholm
1999 gjorde en jämförelse av grundskolans undervisningskostnader
i olika stadsdelar, toppade invandrardominerade Rinkeby listan med 62 143
kronor per elev. På listans botten, med en kostnad runt 40 000
kronor, fanns stadsdelar med låg andel invandrare."
"Snedfördelningen
av resurser blir särskilt uppenbar, när differenserna uppträder
inom samma kommun, som fallet är t ex i Botkyrka. 1999 hade Kassmyraskolan
i Södra Botkyrka 442 elever, varav 10% var invandrare. Skolan hade
en budget på 21,6 mkr och drygt 6 lärare per hundra elever.
Fittjaskolan i Norra Botkyrka hade ungefär lika många elever,
varav 98% var invandrare. Den hade 34,1 mkr i budgeten och 12 lärare
per hundra elever."
På sistone
har också framkommit hur skolor försöker
locka med specialerbjudanden för att elever ska söka sig
till just den skolan: bärbar dator, studieresor, trerätterslunch,
mm.
En del
av bakgrunden framgår genom en artikel av Lars Åberg i Göteborgs-Posten
den 9/3 -07:
"Kaka
söker maka. Föräldrar sätter i ökande utsträckning
sina barn i friskolor eller i kommunala skolor i utvalda stadsdelar eller
med särskild ämnesprofil. Tendensen är att de aktivt väljer
skola, inte för den alternativa pedagogikens skull utan för att
slippa problem. De letar efter en miljö fri från sådant
de inte vill veta av. De väljer bort oönskade skolkamrater. Och
det finns samtidigt en stor, och förmodligen växande, grupp elever
som skolan inte alls fungerar för."
Resultatet
blir segregering. På vissa skolor ökar andelen invandrarelever
och därmed det som inte får erkännas - problemen.
För att motverka denna trend - utan att behöva
erkänna problemen - tar man till ovannämnda lockerbjudanden.
Som några slags mutor.
Åberg
fortsätter:
"Den hårt ansatte rektorn på Högsboskolan i Göteborg,
Jan Carlsson, hänger mer med huvudet än vad en rektor borde behöva
göra i ett välfärdsland:
-
Varför gå på fotboll om man tänker slåss och
inte är där för att titta på matchen? Vi har elever
i skolan som inte är där för att lära sig något.
Det är en undervisningsinstitution, men det känns inte så
ibland.
För några veckor sedan stängdes Högsboskolan tillfälligt
och dessförinnan skedde samma sak med Gustav Adolfskolan i Landskrona.
Hermodalsskolan i Malmö har lagt ner sitt högstadium. Orsak: ett
våld som inte längre kunde hanteras."
"Det har snart gått fyra år sedan rektorerna i Rosengård
i Malmö skrev till stadsdelsfullmäktige om att 'problematiken
kring barnen har blivit tyngre för varje år', att 'våldet
har trappats upp och går i dag långt ner i åldrarna' och
att 'många elever har så svåra problem att man
egentligen inte tycker sig kunna hantera dem i en vanlig undervisningssituation'."
En
sjuk respektkultur sprider sig allt längre ned i åldrarna:
"Bränder
anläggs, fönster krossas och småsyskonen dras in i de äldres
respektkultur med hot och kontrollmekanismer, som blir till ett alternativt
regelverk i en värld för sig.
Skolornas nödrop i medierna gäller i själva verket sedan
länge kända omständigheter, som ändå hållits
undan och tonats ned av allmän oro för stigmatisering och dåligt
rykte."
Uttalandet
av en rektor för tankarna till Bunkeflostrand:
"-
Hos oss, säger Jan Carlsson på Högsboskolan, finns några
familjer som har fått hus i området, men har
svårt att anpassa sig i det svenska samhället. De har inget arbete,
men många barn.
Blir det bråk kan det komma ett helt gäng och uppvakta den som
har sagt någonting. Den kulturen har inte vi, men de gör så.
Det blir en väldig otrygghet i stadsdelen."
Bakom
klyschor om "mångfald" och "berikning"
, "tolerans" och "respekt", har problemen
kunnat växa.
"De ökande skillnaderna mellan landets skolor skulle förstås
kunna framställas som mångfald, men när elever med motivation
och höga betyg söker sig bort från dem med låga eller
inga alls passar andra beteckningar bättre."
"På senare tid har svenska skolor återsegregerats medan
den politiska makten legat hos ett parti med demokrati i namnet. Beror det
på handfallenhet och undfallenhet, på gradvis tillvänjning?
På att den demokratiska visionen förtunnats och ersatts med -
mångfald?"
Parallellen
mellan skolpolitiken och kriminalpolitiken är slående:
•
I båda fallen kan noteras synergiska effekter, genom kombinationen
av en slapphet (som redan i sig är ett problem) med hög invandring.
•
I båda fallen bär slappheten en tydlig socialdemokratisk signatur.
VAD
SOM NU KRÄVS för att i möjligaste mån motverka problemen
är två åtgärder:
1.
Avslappifiering: krav på, något
för något.
Skolan
kostar oss skattebetalare oerhörda belopp - då måste rimliga
motprestationer och resultat kunna redovisas.
2.
Moratorium för fortsatt invandring till
Sverige.
När
integrationen lyckats av alla dem som redan kommit hit, och assimileringen
lyckats av deras barn - då kan ytterligare invandring åter tillåtas.