Med
ett militärt engagemang som det Sverige nu givit sig in på i
Afghanistan, i kombination med den bedrivna invandringspolitiken, är
bordet dukat:
•
vi skaffar oss fiender, personer med motiv att slå till mot Sverige
•
vi tillhandahåller möjligheterna, då inom våra gränser
finns ett stort antal muslimer, där många kan vara potentiella
självmordsbombare.
Vad
blir i den situationen, utifrån dessa två förutsättningar,
en rationell säkerhetsstrategi?
Två
faktorer står i vägen för ett effektivt säkerhetsarbete
i Sverige:
1.
Krav på icke-diskriminering.
2.
Krav på rättssäkerhet
1.
Krav på icke-diskriminering
Mycket av
den politiska debatten i Sverige har handlat om att motverka diskriminering
av olika grupper, inte minst invandrare och/eller muslimer. Särskilda
lagar har tillkommit för ändamålet. Det finns t.o.m. en
särskild statlig institution - DO - med uppgift att beivra diskriminering.
Detta skapar
ett dilemma, om vi med begränsade polisresurser ska åstadkomma
ett effektivt säkerhetsarbete. Ändamålsenligt blir då
att ringa in riskfaktorer, och koncentrera insatserna där.
Sannolikheten
för att en muslim med utländsk bakgrund ska visa sig vara terrorist
är naturligtvis väsentligt högre än att en infödd
kristen är det. Och sannolikheten för att en mörkhårig
person med bruna ögon är muslim blir avgjort högre än
att en blond person med blå ögon är det. /Det gäller
även den som inte talar svenska, eller svenska med brytning, jämfört
med den som talar svenska utan brytning./
Men ska hänsyn
tas till de krav som diskrimineringslagarna och DO ställer, då
får inte vissa individer misstänkas i högre grad än
andra, på grundval av sitt utseende eller sin etnicitet.
2.
Krav på rättssäkerhet
Om normala
krav beträffande rättssäkerhet ska ställas, då
ska inga åtgärder sättas in mot en person med mindre än
att man har bevis som kan hålla för en prövning i domstol.
Det räcker inte med misstankar och vissa indicier.
Men ska man
vänta tills dess att dessa bevis eventuellt uppenbarar sig, då
kan vederbörande terrorist redan ha hunnit genomföra sitt attentat.
Efter attentatet finns kanske bevisen, men då är det för
sent.
Det finns
med andra ord målkonflikter,
mellan å ena sidan likabehandling och rättssäkerhet, å
andra sidan effektivitet i säkerhetsarbetet.
Detta
är den situation som vi nu har försatts i, genom en sanslös
invandringspolitik i kombination med en aningslös försvarspolitik.