SD
- Sverigedemokraterna - är inte bara att parti. Det är samtidigt
en batong, i etablissemangets händer.
En
påminnelse om den saken har vi indirekt fått under de senaste
två veckorna, då debatterna med , och utfrågningarna av,
Sverigedemokraterna avlöst varandra i TV.
Plötsligt
anar man hur det kan kännas att leva i ett samhälle utan mentalt
förtryck. Ett samhälle där det är tillåtet att
se vad man ser, tänka vad man tänkar och känna vad man känner.
Ett samhälle där invektiv och tankeförbud avlösts av
ett fritt utbyte av fakta och argument. På lika villkor och med en
ömsesidig respekt.
Efter
TV4-debatten förklarade Mona Sahlin att "det inte gav mersmak".
Fredrik
Reinfeldt stämde in: "inte en millimeter mer av uppmärksamhet
åt SD!".
För
att inte tala om Lars Ohlys utbrott om "landsförrädare",
"quislingar", mm
Varför
är det så viktigt att locket ligger på, när det gäller
invandringspolitiken?
Borde
det inte ligga även i de sju riksdagspartiernas intresse att nu få
en möjlighet att backa? Man har ju försatt sig i en omöjlig
situation, i längden helt ohållbar!
Ännu
råder högkonjunktur. Man kan ytterligare en tid dölja problemen
genom att pytsa ut nya
miljoner till kommunerna, höja bidragsåldern till 21 år
för "ensamkommande flyktingbarn", osv. Det är en bubbla,
som förr eller senare måste spricka. Snart kommer ju lågkonjunkturen,
och pengarna tar slut.
Det
måste handla om något annat, eller mer, än invandringspolitiken!
EN
FÖRKLARING skulle kunna vara den sammansmältning som skett av
de sju riksdagspartierna - kanske tydligast manifesterat genom KD:s förvandling.
Kristdemokraterna har ju övergett t.o.m. de kärnfrågor som
en gång föranledde partiets bildande.
Kommer
Sverigedemokraterna in i riksdagen, då får man in en "katt
bland hermelinerna". Ett parti som man inte vet var han har, som man
inte kan "lita på". Naturligtvis hoppas man då på
att SD också ska "göra en KD",
naturligtvis kommer man att arbeta för detta - men man kan ju inte
vara säkra på att lyckas.
ÄN
VIKTIGARE ÄR förmodligen en tredje förklaring.
Genom
att man så till den grad har monstrifierat
Sverigedemokraterna fungerar detta parti disciplinerande i den politiska
debatten:
•
Så får man inte tycka, för så tycker ju SD
•
Så får man inte säga, det skulle kunna gagna SD
•
Så får man inte göra, då riskerar man "spela
rasisterna i händerna".
På
så vis är SD som en "batong",
med vilken olika journalister och politiker hålls på plats.
Den
dag SD inte längre framstår som ett monster, då försvinner
batongfunktionen. Ingen kan veta var det då slutar.
Med
ett fritt tankeutbyte skulle bilden snabbt kunna klarna kring den förda
politikens konsekvenser. När medborgarna får invandringens totala
kostnader klara för sig, inser de också vidden av hur de blivit
förrådda av makthavarna.
Detta
är således en stund som makthavarna i det längsta vill skjuta
framför sig.
Så
här skrev signaturen "Blackfootnation" den 21/4 -07, i
en kommentar på Kurt
Lundgrens blogg:
"Jag är övertygad om att 'vänstersidan' är mer
än gravt bekymrad över den folkrörelse som växer mot
dagens asyl- och invandringspolitik. Det som är på väg
att riktigt lossna nu är ju en urkraft mot åsiktsförtryck,
orättvisor mm som socialdemokratin uppstod ur, och som de själva
nu är måltavla för.
Men egentligen är inte heller detta grunden för den största
rädslan.
Man är livrädd för de debattörer, journalister, tänkare,
filosofer, forskare, kulturarbetare som delar eller sympatiserar med SD
och annan liknande opposition.
Dessa personer får i takt med SD's inflytande möjlighet att
komma till tals. Dessa personers fakta, kunskaper och insikter i hur nomenklaturan
i Sverige har hanterat denna epok av nutidshistoria. Det är det som
sprängstoffet består av/i.
Hur propagandan har skötts, hur nepotism och åsiktsregistrering
har banat väg för karriärklättringar inom varje nyckelposition.
Hur olika skattefinansierade verksamheter har nyttjats till lobbyverksamhet
och journalister (med 'rätt' åsikter) har givits total frihet
på en rad plattformar med att basunera ut ren och skär propaganda.
Hur man styrt tystnadsplikten för att kunna dölja problemen.
Hur man 'slaktat' oliktänkare genom offentliga 'avrättningar'
i dagspress och statuerat exempel genom arbetsförbud.
Rädslan består i de otaliga varbölder,
där total hänsynslöshet och all avsaknad av demokrati råder,
ska avslöjas och bli offentliga.
Det är inte invandringspolitiken eller den
havererade integrationen som är den egentliga faran att diskutera.
Nomenklaturan har inga problem med att i förbifarten 'erkänna'
att det blivit fel. Det gör den lite då och då... FARAN
är allt det som ligger bakom.
Denna gigantiska marknad (invandring, globalisering, asylrätt mm)
döljer så många chatteringar av maktmissbruk och vinstintressen
att om bara en liten del av dessa får komma i dager så skulle
det leda till ett sådant polaritetskifte att ordet 'Revolution'
troligtvis vore det enda korrekta."
Det
handlar om grupptryck, "normalitet" och masspsykologi.
Ur
kolumn av Peter Sylwan i SvD den 22/4 -07:
"Djävulseffekten
tar över hjärnan
På häxprocessernas tid hade han varit besatt av djävulen
- den psyksjuke studenten som dödade sig själv och 32 andra
i Virginia. Den sortens besatthet riskerar väldigt få av oss
att drabbas av. Varken som offer eller förövare. Men det finns
en nutida - och urtida - djävulseffekt som förvandla nästan
vem som helst av oss till våldsverkare eller offer. I sin allvarligaste
form härjade den i Bosnien på 90-talet. "
"För socialpsykologerna är det här förstås
inget nytt..."
"I andra experiment kan man få vanliga normala människor
att plåga en skådespelande försöksperson till (låtsad)
medvetslöshet. Och trots att vi är
bergsäkra på att en linje är kortare än en annan,
visar experiment att vi ändrar oss om en grupp vi tillhör säger
att det är tvärtom."
"Vi är bokstavligen för våra liv beroende av andra
människor - att ingå i ett socialt sammanhang. Inklusive dess
hierarkier, relationer och auktoriteter och normer."