I princip
kan islam uppfattas på tre olika sätt:
1.
Som en religion bland andra, främst för privat
andakt.
2.
Som en religion, vilken visserligen påverkar samhället, men
helt fredligt.
3.
Som en religion, vilken verkar genom hot och våld
När
journalisterna försvarar islam i Sverige talar de om "religionsfrihet"
och framställer det som att allt handlar bara om privata andaktövningar,
utan inverkan på samhället i stort och utan betydelse för
övriga medborgare.
Byggande
av moskéer ska således betraktas genom ett prisma om mänskliga
rättigheter. Vårt förhållningssätt till islam
i Sverige kan bara utgå från en individuell nivå och
ett kortsiktigt perspektiv.
I själva
verket finns för islam vattentäta skott mellan religion och
politik. Denna religion är i sig politisk, med sina sharialagar.
Ju större andel muslimer i vårt samhälle, desto större
krav kommer att ställas på omvandling av Sverige efter muslimska
normer.
Redan
i dagsläget, med bara en minoritet på cirka 5% muslimer i Sverige
kan ju kraven bli nog så tydliga:
-
tillgång till halalslaktat kött i butikerna
-
särskilda lovdagar i skolorna
-
separat simundervisning för flickor
-
rätt att bära sin religiösa klädsel även i arbetet
-
nya moskéer.
Med kränktheten
som vapen och svenska diskrimineringslagar i ryggen flyttar man fram sina
positioner.
Sedan
1930-talet råder uniformsförbud i Sverige, men muslimernas
slöjor fyller ganska mycket av samma maktfunktionen. Det blir till
ett inslag i stadsbilden, som ger signaler till både muslimer och
icke-muslimer.
Erfarenheterna
från Irak visar vilken roll som moskéer och imamer kan fylla.
Det blir till nätverk som ger inflytande. I en situation av maktvakuum
kan sådana nätverk blir avgörande för möjligheterna
att stöpa om samhället i enlighet med sin agenda.
Filmer
på BBC, "Undercover mosque", har visat hur moskéer
i Storbritannien används för hatpropaganda och spridning av
extremism.
Flertalet
muslimer kanske är sekulariserade, men med en större andel muslimer
i vårt samhälle kommer de "renläriga" att flytta
fram sina positioner. Både moderata muslimer och etniska svenskar
kommer att tvingas till en anpassning.
Naiviteten
är inte bara stark hos tongivande inom media, under tillmälen
om "islamofobi" vill man göra denna naivitet allmänt
påbjuden.
Redan
idag är vi delvis inne på steg tre, om hot.
Ett exempel
på detta är hur posten i Skåne vägrat dela ut en
SD-tidning, av rädsla för att muslimer ska ta anstöt och
en hotbild uppstå mot postens personal.
Om vi
kommit dithän redan idag - hur ska det då inte låta när
de hamnat i majoritet?
Här
finns några förhållanden att hålla i minnet:
A.
Existerar
det i världen något enda muslimskt land som är en demokrati?
Har islam någonstans lyckats skapa välstånd?
Svaren
på båda frågorna är ju nej.
Och detta
är ingen tillfällighet, det har samband med religionen. Med
andra ord: om Sverige blir muslimskt betyder det sannolikt en allvarlig
tillbakagång beräffande demokrati och välfärd.
B.
De svenskar
som vurmar för muslimers rättigheter i Sverige är anhängare
av "mångkultur", men är muslimerna också det?
Om islam vinner mer inflytande i Sverige, hur mycket plats kommer då
att finnas för "mångkultur"? Hur går det med
homosexuellas rättigheter?
Imamerna
verkar för att Sverige ska bli muslimskt och sharialagar gälla,
för alla.
Ytterst
handlar förhållningssättet till islam i Sverige om vilket
samhälle vi vill ha. Vill
vi försvara de landvinningar som Sverige gjort under de senaste två
seklerna beträffande demokrati och välfärd, beträffande
jämställdhet och mänskliga rättigheter? Eller vill
vi det inte?
PS
Sedan
är ju frågan vad som är religion och vad som är en
importerad kultur. Invandrade assyrier är kristna, men Södertälje
har ju samma typ av problem som Rosengård och Bergsjön. Etniska
svenskar vilka konverterat till islam hör knappast till dem som angriper
ambulans, brandkår och polis vid utryckningar.