Fartblinda
PK-iter
"Inga
facister på våra gator!". Så skanderade den
anarkokommunistiska mobb som samlats på Norrmalmstorg den 24 augusti
2002, för att hindra BGF att gör sig hörd vid sitt möte.
Agerandet låg helt i linje med instruktioner från Vänsterpartiet,
om "nolltolerans" mot "rasister". Ett motsvarande
agerande från (v) mötte Sverigedemokraterna vid dess Norrlandsturné
2004.
Uppenbarligen
såg inte vänsterpartisterna själva att de med sitt agerande
begick ett antidemokratiskt övergrepp. Förmodligen ser de sig
själva som anhängare av principer om mötesfrihet, på
ett allmänt plan. Närmare bestämt för medborgare,
vilka inte torgför alltför "avvikande" åsikter
.
De som
(v) förhindrade att tala var ju bara "rasister". Vem
kan ha något att invända mot att man bekämpar "de
onda" - annat än den som själv är "ond"?
Ett motsvarande
psykologiskt fenomen kan anas bakom tidskriften Expos förehavanden.
I den mån de unga männen på Exporedaktionen vet något
om en tid så långt tillbaka som 1970-talet, kan de möjligen
instämma i avståndstagandet från både IB och Stasi.
För
sin egen verksamhet förväntar de sig andra bedömningsgrunder.
De representerar ju själva ("demokratisk tidskrift") det
goda, och de bekämpar bara onda krafter (antingen oförmedlat
onda eller naivister som, utan att själva begripa det, spelar onda
krafter i händerna).
En hjälp
till sådana föreställningar får Expo-ynglen naturligtvis
genom uppbackningen av etablissemanget och det okritiska stödet från
diverse kändisar.
Till
detta kommer en fartblindhet. Man ångar på, och "det
går bra". Ingen hissar varningsflagg, ingen anför några
invändningar eller reservationer. Utom de som drabbas av förtalet
och repressalierna, naturligtvis. Men de är ju partiska, jäviga!
Åtminstone
formellt finns ändå fortfarande vissa regler, mot både
förtal och åsiktsregistrering. Dessa gäller inte bara
för statliga myndigheter, utan även för privata tidskrifter.
Nu har
Expo skaffat sig nya motståndare, efter det famösa Islamofob-numret
i höstas, där man buntat ihop ett antal webbadresser
som lidande av detta förmenta sjukdomstillstånd.
Sedan
kom ytterligare en Expressen-artikel, med Expo som källa.
Kurt
Lundgren, den 26/1 -08:
"Kan
Expo bryta telefon- och postsekretessen?
EXPO SOM SÄKERHETSPOLIS: Jag tror att Expressen i sin enfald
gjorde sig skyldig till en verklig fadäs som kan komma att stå
Expo dyrt när tidningen avslöjade att Expo har tillgång
till mobiltelefonlistor och listor över alla som sänder pengar
via bank- eller postgiro.
Så här skriver Das Dumkopf i Expressen:
... till exempel visar telefonlistor... postinbetalningar
visar...
Jag tror inte det var meningen att detta skulle komma ut därför
att om posthemlighet och telefonhemlighet kan brytas av en privat spaningsorganisation/internetpolis
har denna i så fall mycket större underrättelsemöjligheter
än polisen, som måste gå till domstol för att i
allvarliga brottsfall bryta dessa grundläggande och skyddade hemligheter
- vem som ringer till vem, vem som sänder pengar till vem.
Expo utför också åsiktsregistreringar, vilket inte ens
Säpo får göra. Oavsett det goda syftet med Expos spaningar
är detta ett av de mest allvarliga ingrepp i den personliga integriteten
som jag stött på och jag undrar om det som här berättas
om Expo är åtalbart, jag skulle tro det. Det är bara att
skicka in tidningen till åklagaren i Stockholm . Saken faller under
allmänt åtal."
Inför
ett möte för Skattebetalarnas förening för ett par
år sedan publicerade Expo ett privat e-postmeddelande från
Kenneth Sandberg till andra Sverigedemokrater. Det framgick inte hur Expo
hade kunnat komma över detta icke offentliga meddelande, och några
frågor ställdes aldrig om detta. Men visst är det anmärkningsvärt!
Nu har
Expo alltså varit igång igen. Expressen har genom Expo fått
fram uppgifter om några sverigedemokrater - vilka böcker de
beställt och vart de sänt pengar. Hur kan Expo veta detta? Har
man kunnat få tillgång till dessa uppgifter på laglig
väg, eller hur har man gått tillväga?
Ska polisen
kunna gå in och gräva fram privata uppgifter att detta slag,
då måste polisen ha särskilt tillstånd. Och för
att få ett sådant tillstånd måste det röra
sig om kvalificerade misstankar om grova brott.
Bloggen
"Rakryggad":
"Expo,
den privata stiftelsen som håller koll på våra telefonsamtal,
tycks nu hamna i klistret för sin självpåtagna roll som
mästrande pappa åt hela svenska folket. Efter att Expressen
offentliggjort att Expo tillhandahållit privatpersoners telefonlistor
och bank- och girotransaktioner har en av alla de som reagerat på
klavertrampet valt att polisanmäla. Det är en Exilen-debattör
med alias Tokes Son som anmält Expo med stöd av lagen om post-
och telehemlighet samt banksekretessen och sekretesslagen. Enligt dessa
lagar är det olagligt att snoka i andra människors telefontrafik
och dennes göranden med sin egen bank.
Så
frågan om hur Expo kommit över privatpersoners samtalsinformation
och post- och bankgirobetalningar är nu ett ärende för
chefsåklagaren i Eskilstuna (dnr ÅM 2008/0531). Jag önskar
rättvisan och Tokes Son lycka till med ärendet. Expo har fått
leka pekpinnecentral länge nog."
Bloggen "Rebels",
citerar den polisanmälan som nu lämnats in:
"Polisanmälan
om brott mot post- och telehemligheten
Enligt
artikel i dagens (26/1 2008) Expressen har stiftelsen Expo, i samarbete
med Expressen, öppnat SMS-listor och listor över postgiroinbetalningar.
Detta är ett brott mot lagen om post- och telehemlighet - Brottsbalken.
Med detta mail polisanmäler jag detta brott. Jag bifogar i mailet kopia
på text ur Expressens artikel samt länk till artikeln. Jag bifogar
också relevanta avsnitt ur brottsbalken. Jag önskar kvittering
på att anmälan mottagits."
"Ur
brottsbalken - lagrum
8
§ Den som olovligen bereder sig tillgång till ett meddelande,
som ett post- eller telebefordringsföretag förmedlar som postförsändelse
eller telemeddelande, döms för brytande av post- eller telehemlighet
till böter eller fängelse i högst två år. (Lag
1993:601).
9
§ Den som, utan att fall är för handen som i 8 § sägs,
olovligen bryter brev eller telegram eller eljest bereder sig tillgång
till något som förvaras förseglat eller under lås
eller eljest tillslutet, dömes för intrång i förvar
till böter eller fängelse i högst två år.
9
a § Den som i annat fall än som sägs i 8 § olovligen
medelst tekniskt hjälpmedel för återgivning av ljud i
hemlighet avlyssnar eller upptager eller annan sammankomst, vartill allmänheten
icke äger tillträde och som han själv icke deltager i eller
som han obehörigen berett sig tillträde till, dömes för
olovlig avlyssning till böter eller fängelse i högst två
år. Lag (1975:239).
9
b § Om någon anbringar tekniskt hjälpmedel med uppsåt
att bryta telehemlighet på sätt som sägs i 8 § eller
att utföra brott som sägs i 9 a §, dömes för
förberedelse till sådant brott till böter eller fängelse
i högst två år, om han ej är förfallen till
ansvar för fullbordat brott. Lag (1975:239).
9
c §
Den som i annat fall än som sägs i 8 och 9 §§ olovligen
bereder sig tillgång till upptagning för automatisk daatabehandling
eller olovligen ändrar eller utplånar eller i register för
in sådan upptagning dömes för dataintrång till böter
eller fängelse i högst två år. Med upptagning avses
härvid även uppgifter som är under befordran via elektroniskt
eller annat liknande hjälpmedel för att användas för
automatisk databehandling.(1998:206)
Förutom
brott mot lagen om post- och telehemlighet har även “Tokes son”
kompletterat med anmälan om brott mot banksekretessen och sekretesslagen:Komplettering
till min tidigare anmälan om brott mot lagen om post- telehemlighet.
Anmälan inlades med anledning av en artikel i tidningen Expressen om
öppnade SMS-listor och listor över postgiroinbetalningar från
medlemmar i Sverigedemokraterna. Listorna har, enligt artikeln, tagits fram
av stiftelsen Expo. Min anmälan gjordes den 26/1.
Anmälan
om brott mot Banksekretessen och sekretesslagen
Banksekretessen
regleras i lag om bank- och finansieringsrörelse där det bla står
att 'Enskildas förhållanden till bank får
inte obehörigen röjas'. Sekretessen omfattar alla uppgifter
som rör en bankkunds mellanhavanden med banken oavsett om uppgiften
är skriftlig eller muntlig. Banksekretessen omfattar även kundens
tidigare förbindelser med banken dvs sekretessen upphör inte i
och med att någon upphör att vara kund i banken."
Bloggen kommenterar:
"På
förekommen anledning vill jag också påpeka att bloggen
på inget sätt delar några av dom värderingar som av
Expazi betecknas som 'nazistiska'. Deras verksamhet är dock av synnerligen
tveksam karaktär och liknar mer den kommunistiska modellen för
hur man via åsiktsregistrering och svartmålning vill skrämma
människor som inte delar deras fanatiska syn på samhället
till tystnad.
Ett
generalangrepp på den demokratiska rätten att hysa en egen åsikt,
helt enkelt. Ärendet har diarienummer dnr ÅM 2008/0531 och ligger
hos chefsåklagaren i Eskilstuna."
Skribenten "Oskorei"
kommenterar:
“Min
spontana reaktion när jag läste Expressenartiklarna var äckel.
Här har vi en stor tidning, som i det mediala samhället de facto
är en makthavare av rang, som ägnar sin makt åt att hänga
ut lokalpolitiker från ett litet parti för att de beställt
en bok. I alla andra sammanhang skulle det betraktas som översitteri
och, med ett ord från dagis, mobbning.
I
ett samhälle med fungerande debatt skulle frågan dessutom ställas
om hur Expressen och Expo fått tag på dessa uppgifter, och om
det inte är en form av åsiktsregistrering som bedrivs.
Du
kan våldta en 14-åring utan att hängas ut med namn, men
du kan inte beställa en bok..."
Visst
vore det önskvärt att Expo nu åtalas och fälls.
Tyvärr
talar dock tidigare erfarenheter för att myndigheternas besked kommer
att lyda:
"Brott
kan ej styrkas".