TV4
rapporterade i augusti 2009 om en opinionsmätning kring den svenska
militära insatsen i Afghanistan. Man rubricerade det som att "en
majoritet" av svenska folket var positiv till svenska soldaters
närvaro i detta fjärran land.
Helt
sant var det inte. 42% av de tillfrågade svarade ja, 39% svarade
nej och övriga 19% var tveksamma eller visste inte. Rubriceringen
kunde lika gärna ha blivit att en klar majoritet på 56% var
antingen tveksamma eller uttalade motståndare till den svenska
truppnärvaron där borta.
Med
en välvillig tolkning kan samtidigt sägas att en "majoritet"
- inte en absolut, men en relativ
- var för. 42% är ju mer än 39%.
Men
redan att 42% av svenskarna bejakar detta sanslösa militära
äventyr - vilket bara kan sluta i nederlag - är både
häpnadsväckande och beklämmande!
Från
socialdemokratisk horisont betyder det en kursomläggning på
180 grader. När Mona
Sahlin stöder denna utrikes- och "försvars"-politik
utgör det en klar brytning med den linje som företräddes
av Östen Undén, Tage Erlander och Olof Palme. Som hon brukat
säga: "Vi måste tänka väldigt nytt!"...
Afghanistansatsningen
kostar oss skattebetalare stora belopp. Under innevarande år blir
det fråga om 1.100 miljoner kronor. Mer än en miljard.
Samtidigt
har de militära resurserna på hemmaplan skurits ned, så
att vi inte längre förmår försvara vårt eget
territorium. Således kunde ett ett fartyg, knutet till Ryssland,
nyligen kapas på svenskt territorialvatten utan att Sverige kunde
hindra det.
Det
blir också bara en tidsfråga innan dödade svenska sodater
kommer hem i kistor. Den svenska närvaron i norra Afghanistan har
ju fått en alltmer militär prägel. Tidigare vita fordon
har målats om i kamouflagefäger och den svenska insatsen
bli alltmer knuten till Natos.
Svenska
soldater har under detta år flera gånger blivit beskjutna.
Visserligen har man lyckats undgå egna förluster, genom att
skjuta ihjäl motståndsmän, men detta ger samtidigt motiv
till nya aktioner från gerillan.
Det
faktum att svenskarna hittills lyckats undgå förluster kan
ha samband med att man prioriterar åtgärder för den
egna säkerheten. I samma utsträckning bli dock själva
närvaron i landet mindre meningsfull, det blir ju inte kraft över
för uppbygge av det afghanska samhället.
Talibanerna
har har blivit allt skickligare i sin krigföring, vilket återspeglas
i förlustsiffrorna för amerikanerna och andra Natostyrkor.
Hittills i år har 295 utländska soldater stupat i Afghanistan,
vilket är mer än något tidigare år:
Sovjetunionen
led som bekant nederlag i Afghanistan, trots enorma militära resurser.
Det handlade då inte bara om afghanernas tillgång till Stingermissiler
för att skjuta ned sovjetiska helikoptrar. Det handlade framförallt
om att deär ett krigarfolk, med en enorm uthållighet och
förmåga att offra sig.
Gerillan
har ett avgörande övertag i att den kan uppfattas som inhemsk.
Lika mycket som ryssarna uppfattades som utländska inkräktare
kommer amerikanerna och deras medhjälpare alltmer att uppfattas
så.
Därmed
blir nederlaget för dessa utlänningar bara en tidsfråga.