"Det
finns sanning och det finns osanning", deklarerade
huvudpersonen Winston i George Orwells roman "1984".
SD-ordföranden
Jimmie Åkesson fick kritik för sin artikel i Aftonbladet,
för att inte ha hållit sig till sanningen. Implicit ligger
väl i detta en anmodan att istället använda sig av riktiga
faktauppgifter. Frågan är bara: vill svenska myndigheter
och massmedia vara behjälpliga med att ta fram och publicera sådana?
Som
dagligen kan konstateras mörkas det kring etnicitet och utseende
på brottsmisstänkta. Vi kan få veta ålder och
klädsel, men inte hår- eller hudfärg (såvida den
inte är ljus). Pixling av bilder är satt i system. T.o.m.
vid efterlysningar har det förekommit att man hållit igen
med uppgifter som kan möjliggöra identifiering.
Beträffande
intagna på våra fängelser kan vi få veta hur
stor andel som är svenska medborgare, däremot inte hur stor
andel som har utländsk bakgrund (född utrikes eller har föräldrar
som är det).
Brottsförebyggande
Rådet har nu kommit att kallas "Brottsförnekande rådet".
BRÅ-företrädares agerande efter SD-artikeln i AB motsäger
knappast den bilden!
En
rubrik i Aftonbladet
den 19/10 -09: "BRÅ: UPPGIFTERNA STÄMMER
INTE. Experten: Det är helt och hållet fel".
Experten
ifråga heter Klara Hradilova Selin och vad hon bestred
var Åkessons uppgift om att Sverige skulle ha flest våldtäkter
i Europa. Vid en mer noggrann läsning framgick dock att hon i själva
verket inte alls bestred Åkessons uppgift, hon kunde inte ange
något annat land som hade fler våldtäkter per invånare
än Sverige. Det enda hon påstod var att jämförbar
statistik saknades.
Borde
inte BRÅ i detta läge arbeta för att få fram en
mer jämförbar statistik?
Rimligen
säger det något om situationen att antalet anmälda våldtäkter
i Sverige mer än 10-faldigats på ett halvsekel och ökat
från ett årsgenomsnitt på 370 under 1950-talet till
5.400 under år 2008.
En
annan SD-uppgift var
att ”muslimska män skulle vara mycket kraftigt överrepresenterade
bland förövarna”. Hradilova Selins kommentar:
"Hur
vet man det? Har man sett någon undersökning på det?
Det har inte jag."
I blev
rubriken "SD:s påstående
saknar grund" .
Nu
var hon nog inte fullt så ovetande som hon ville ge sken av. I
SvD
den 19/10 -09
- i en artikel med rubriken "SD:s
påstående saknar grund" - konfronterades
Hradilova Selin där med det faktum att BRÅ gjort undersökningar
både 1996 och 2005 om etnicitet hos förövare av olika
brottstyper. Där framkom tydligt att män från muslimska
länder är kraftigt överrepresenterade som förövare
av våldtäkter i Sverige.
Hradilova
Selin försäkrade då att dessa BRÅ-rapporter sade
"ingenting" om muslimer.
Är
det inte ett rimligt antagande att andelen muslimer är högre
bland män från muslimska länder än från icke-muslimska
länder?
För
övrigt är det
våldtäktsmännens geografiska härkomst som i
sak är relevant - inte i vilken utsträckning de själva
ser sig som religiösa. Med stopp för ytterligare invandring
från dessa muslimska områden kan antalet våldtäkter
nedbringas.
Detsamma
gäller misshandelsfall, där fallen är väsentligt
fler.
Sedan
länge har vi genom TV-mediet kunnat ta del av vad Jerzy Sarnecki
haft att säga om brottsutvecklingen. Återkommande har han
anlitats för att leverera dementier. Uppgifter om att våldsbrottsligheten
ökat har han konsekvent förnekat: det är bara anmälningsbenägenheten
som ökat. År efter år.
Antalet
anmälda brott har långsiktigt ökat, men för enskilda
år varit hack i kurvan. Detta har givit Sarnecki möjlighet
att - utan att direkt ljuga - påtala att antalet fall gått
ned.
På
uppgifter om överrepresentation för personer med utländsk
bakgrund som gärningsmän har Jerzy Sarnecki framfört
tanken att polisen mer koncentrerar sig på att få fast just
invandrare. Detta har omväxlande framförts som ett påstående
eller mer vagt om att "det inte kan uteslutas". Med ett annat
polisarbete skulle resultatet bli annorlunda.
DN
hade i slutet av 90-talet ett reportage om heroinhandeln i Stockholm.
Där uppgavs att av 50 knarklangare som gripits på Plattan
var 33 från Gambia. Sarnecki tyckte då "inte
att polisens statistik bevisar någonting, utom möjligen att
de lyckats frihetsberöva fler personer från Gambia än
från andra länder."
Logiken
i det uttalandet blir ju att antingen har polisen utan skäl gripit
många av dessa 33 gambier, eller så fanns där ett stort
antal svenskar som också borde ha gripits för heroinhandel,
men som kom undan.
Begrunda
följande statistik från BRÅ om anmälda fall av
misshandel:
•
Årsgenomsnittet anmälda misshandelsfall var på 1950-talet
8.000, på 1990-talet 51.000 - mer än en 6-faldig ökning
på 40 år.
•
År 1990 var siffran 40.700, år 2008 var den 84.600 - mer
än en fördubbling på mindre än 20 år.
I en
särskild årsrapport, "Brottsutvecklingen i Sverige",
argumenterar BRÅ att dessa siffror inte säger vad de förefaller
att säga. I själva verket har antalet misshandelsfall inte
ökat.
- En
tråd i det resonemanget rör anmälningsbenägenhet,
utifrån att bara cirka en tredjedel av misshandelsfallen anmäls.
- En
annan tråd är att man ska skilja på antalet gärningsmän,
antalet offer och antalet brott. Antalet brott är större än
antalet gärningsmän eller offer.
- BRÅ
har också kompletterat sitt eget material om anmälda fall
med en form av stickprovsmätningar där utvalda personer tillfrågats
huruvida de utsatts för våld - vilken visade att ingen ökning
skett.
För
en lekman kan det var svårt att gå i polemik mot en stab
av personer som yrkesmässigt ägnar sig åt dessa frågor,
så i slutänden blir det en fråga om förtroende.
Mot bakgrund av den från BRÅ:s
sida så många gånger visade ambitionen att agera som
ombud för politiskt korrekta makthavare - med intresse av att tona
ned de problem de bär ansvar för - finns de grund för
ett sådant förtroende?
Den
enorma ökningen av antalet anmälda misshandelsfall ända
sedan 1950-talet - mer än en 10-faldig ökning låter
sig svårligen bortförklaras med att överhuvudtaget ingen
ökning har skett. Och utgår vi från att en faktisk
ökning av våldsbottsligheten har skett fram till mitten av
1980-talet, varför skulle den ha slutat att öka därefter?
Det
var år 1985 som invandringen till Sverige från andra världsdelar
blev större än den från övriga Europa, en invandring
som innefattar grupper (dokumenterat i BRÅ-rapporterna 1996 och
2005) med klar överrepresentation i våldsbrottslighet. Invandringen
från Afrika och Asien har därefter accelererat kraftigt.
För
övrigt behöver inte våldsbrottsligheten öka för
att den ska utgöra ett allvarligt samhällsproblem. Om den
ligger kvar på en hög nivå är det illa nog!
BRÅ:s
uppgift om mörkertal - bara en tredjedel av misshandelsfallen polisanmäls
- betyder att antalet misshandelsfall år 2008 i själva verket
inte var 84.600, utan snarare 250.000!