Så här skrev tidningen Arbetet/Nyheterna den 22/8 -97:
"Föreningen Folkviljan och massinvandringen har fotfäste även i domstolsväsendet. Den moderate nämndemannen Karl Johan Lidefeldt vid Mariestads tingsrätt är en av organisationens toppfigurer."
"Karl Johan Lidefeldt anser att han kan hantera sina dubbla roller: att döma invandrare samt att bedriva kampanj mot invandring."
För tidningen uttalar sig Stig Lagergren, moderaternas ordförande i Mariestad:
"- Lidefeldt har möjlighet att avstå från mål mot invandrare där jäv kan resas mot honom. Alternativet är att lagmannen helt enkelt plockar bort honom i mål när hans närvaro kan väcka reaktioner."
"Även på justitiedepartementet anser man att Karl Johan Lidefelt kan bli föremål för jäv."
Den fråga som här aktualiseras är:
KAN MAN ÖNSKA MINSKAD INVANDRING OCH SAMTIDIGT VARA NÄMNDEMAN?
Uppenbart är att starka krafter anser att svaret på den frågan är "nej". Man ifrågasätter att en nämndeman med invandringskritiska åsikter förmår döma objektivt och opartiskt i mål som rör invandrare.
Bakom detta resonemang ligger antagandet att den som är kritisk mot invandringspolitiken och där förespråkar en mer restriktiv linje också är allmänt "invandrarfientlig", dvs negativt inställd till alla utrikes födda individer.
ANTAG ATT vi skulle acceptera detta resonemang, och finna Lidefeldt olämplig som nämndeman. Hur många ytterligare svenskar blir det, som då också måste befinnas olämpliga?
Enligt samstämmiga opinionsmätningar är det en klar majoritet av svenska folket som önskar en mer restriktiv invandringspolitik. Vid det enda tillfälle då folket fick säga sin mening i en folkomröstning - i Sjöbo 1988 - var denna majoritet 67%.
Betyder det att 67 procent av Sjöbo-borna är att betrakta som jäviga, och inte kan vara nämndemän i mål som rör invandrare?
Hur blir det i så fall med de återstående 33 procenten, de som var positiva till flyktingmottagning. Är de mindre jäviga? De hade ju också en åsikt i frågan, om än i motsatt riktning. Finns inte risken - med tidningsartikelns jävslogik - att detta färgar deras dätt att döma, så invandrare slipper alltför lindrigt undan?
Konsekvensen skulle bli, att i Sjöbo är alla jäviga, och inga mål med invandrare inblandade kan överhuvudtaget behandlas.
OCH HUR BLIR DET för resten av Sverige? Även om några fler folkomröstningar inte hållts i frågan och människor där kunna ge sin mening tillkänna så har de ju sina uppattningar. Rimligen blir slutsatsen densamma för Sverige som helhet: när det gäller invandrare, finns inte en enda nämndeman som inte är jävig - i ena eller andra riktningen.
OCH HUR BLIR DET med andra frågor? Tag kvinnomisshandel och våldtäkter. Kan män vara med och döma där? Kan inte jäv misstänkas? En man kan ju ha haft dåliga erfarenheter av, eller problem med, kvinnor. Sådant kan påverka synsätt och därmed sätt att döma.
Motsvarande måste självfallet gälla kvinnor. De kan ju vara manshatare.
Eller ska äldre personer få döma yngre? Ska cyklister få döma bilägare? Ska drogfria få döma missbrukare? En risk för möjligt jäv finns ständigt närvarande.
Allvarligt talat. Ytterst måste nämndemannaskapet bygga på ett mått av personlig integritet. Vederbörande måste ha förmågan att oavsett egna åsikter i enskilda politiska sakfrågor kunna döma objektivt.
Är det inte en ganska fantastisk tes som drivs i den citerade artikeln, att den som är kritisk mot invandringen särmed skulle gå omkring och bära agg mot de individer som invandrat till Sverige! Med det synsättet: ges överhuvudtaget något utrymme för att förespråka en annan invandringspolitik?
Dessvärre är Arbetet-artikeln inget olycksfall i arbetet, snarare ingår den i en kampanj, för att tysta kritiker.
Veckan tidigare hade professorn i rättssociologi vid Lunds universitet Håkan Hydén en debattartikel i Sydsvenskan (den 17/8), "Rätt och fel i fallet Sandberg".
Hydén ställer där den retoriska frågan: "Är det rimligt att en person med invandrarfientliga åsikter betros med rätten att bedriva myndighetsutövning mot invandrare". (Se även svar från Sandberg!)
Denna artikel, i sin tur, utgjorde en uppföljning Jose Alberto Diaz-artikeln i Aftonbladet på försommaren (den 2/6). Denne ställer också frågor:
"Inom den offentliga makten - anställda på universitet eller inom förvaltning - sitter personer som har invandrarfientliga attityder och vissa medverkar i organisationer där rasistiska och främlingsfientliga grupperingar ingår.
Detta väcker frågor. Tillspetsat kan frågeställningen formuleras så här:
Får en person som har invandrarfientliga åsikter, eller rentav är aktiv i rasistiska organisationer sitta i en position som innebär arbete med människor med rötter i andra folkgrupper och kulturer?
Med andra ord: kan man vara lärare, läkare, domare, socialsekreterare och samtidigt rasist?"
Lika litet som Hydén klargör vad han lägger in i begreppet "invandrarfientlig", lika litet talar Diaz om vad han menar med "rasist".
