TV1-programmet "Speciellt" har ju skaffat sig en egen profil. I studion råder en litet gosig mysstämning. De medverkande utgör en sluten krets, där många är återkommande gäster (hur många gånger har inte Mona Sahlin medverkat där!) Man använder gärna förnamn, utbyter införstående leenden och trivs uppenbart i varandras sällskap. Många tycks känna varandra även privat.
Nu har detta program också en folkbildande och opinionsskapande funktion, eller skulle så kunna ha. Ett faktum är i varje fall att det - sänt på bästa sändningstid i televisionens kanal ett - når många tittare. I SVT:s uppdrag ligger att vara allsidigt upplysande.
Redan under Åselekampanjen 1996 utmärkte sig dock Speciellt genom extrem ensidighet. När ämnet skulle diskuteras i studion fanns bara en åsiktsriktning företrädd. Nära tio "debattörer", men där fanns inte en enda som försvarade regeringens politik.
Detta snäva urval av "debattörer" kompletteras av en militant hållning från de båda programledarna, Karin Anderson och Pia Brandelius. Som domptörer i en lejonring går de omkring och utverkar den typ av svar som de önskar. Detta lyckas som regel, eftersom det är ganska "snälla lejon" de har att göra med. En hel del verkar till och med överenskommet i förväg.
En ny höjdpunkt nådde paret Andersson/Brandelius
den 30/1, då det handlade om flyktingpolitiken. Den linje de drev gick
ut på två saker:
1. alla måste kunna ta sig till Sverige
2. alla som kommer hit och vill stanna ska få göra
det.
Medverkande den 30/1 var invandringsminister Klingvall, flyktingadvokat de Geer (v), professor Hammar, forskare Lööw, författare Einhorn och teaterchef Sunar. Här några utdrag av frågor och replikskiften, med blågula kommentarer i klickpunkter:
Professor Hammar: - ...Det är så lätt för oss att se att det gick fel på 30-talet. Om trettio år kommer vi antagligen att se vad som går fel nu. det gäller att kunna se det nu, egentligen.
Karin Anderson: - Vad ser du nu? Finns det grupper idag som inte får komma in i vårt land?
H: - Det vet vi ju, att det är så...
KA: - Är problemen idag snarare en fråga om klass och pengar än om rasbiologi, som det var på 30-talet?
H: - Rasbiologi är det ju inte längre...
- Vi har haft en invandring under 60, 70- och början av 80-talet som varit positiv, som vi betraktat som någonting bra.... plötsligt vänder vi på det, och har en negativ syn på invandrare...
KA: - När vänder
vi på det?
H: - Det börjar -85 och det sker klart -89, och det har sedan fortsatt
i den riktningen.
KA: - Om man sammanfattar din attityd här, så är det att Sverige har inte så förfärligt mycket att slå sig för bröstet för?
H: - Nej det har vi inte. Vi kunde varit mycket bättre. Jag vill samtidigt säga att Sverige är bland dom bättre, i en dålig värld.
Pia Brandelius: - Att välja
mellan pest och kolera låter det som, Maj-Inger Klingvall. Vi är
bäst, men det är väldigt dåligt, eller?
Klingvall: - Vi ligger ju väldigt bra till, om vi jämför oss
med andra länder.
PB: - Är det en tröst
för tigerhjärtan?
K: - Det är en fundamental skillnad på 30-talet och dagens flyktingpolitik.
Idag får ju människor skydd och möjlighet att stanna i vårt
land.
PB: - Skulle du vilja påstå
att Sverige nu ger skydd och de människor som behöver det?
K: - Vår svenska flyktingpolitik bygger ju på asylrätten...
PB: - Det är mycket konventioner, men det blir allt färre som kommer in i vårt land!
K: - Nej, så är
det ju inte! Vi har ju en politik som sätter skyddsbehovet främst
och där vi har en väldigt tydlig lagstiftning... där vi också
har humanitära skäl som en möjlighet att få stanna...
PB (avbryter): - Ändå är det färre nu än
för till exempel tio år sedan...
K: - Det beror ju på omvärlden.
PB: - Är Thomas Hammars
beskrivning felaktig... att det stramades till 1985 och
definitivt från -89?
K: - Det som hänt sedan -97 är ju att vi har fått en mycket
tydligare lagstiftning när det gäller flyktingpolitiken.
PB: - Och vad har hänt
sedan -89?...
K: - Jag vet inte vad Thomas Hammar syftar på.
PB: - Luciabeslutet.
K: - Men det åsidosätter inte på något sätt den
individuella asylrätten.
- - -
K: - ...är flera saker på gång, inte minst inom EU, att försöka
göra ett golv som ligger högt, med gemensamma normer som bygger
på en gemensam värdegrund, men också att vi gör förändringar
i vår egen lagstiftning...
PB (avbryter): - Betyder det att man kommer att släppa in fler flyktingar?
K: - Det har egentligen inte med lagstiftningen att göra, det har att göra med trycket, hur det ser ut med flyktingströmmarna, hur många flyktingar det finns...
PB (avbryter, raljerande):
- Om du får som du vill så inför vi inte visumtvång,
utan vi öppnar våra gränser?
K: - Vid ett nytt krig har vi skaffat oss helt andra möjligheter att
hantera en sådan situation, där ju Kosovokrisen var ett första
steg. Vi tar ett mycket större gemensamt ansvar inom EU...där vi
tog beslut om hur vi skulle fördela den här enorma bördan under
väldigt kort tid...
KA: - Vi ska fråga
Sten de Geer. Den verklighet som Maj-Inger Klingvall beskriver, är det
den du känner igen, som flyktingadvokat?
Advokat de Geer: - Nej, definitivt inte. När det gäller lagstiftning
kan man väl säga att den i stort sett är ganska hygglig idag...
den ger ju samtidigt en del tolkningsmarginaler. Jag kan nämna bara som
ett exempel att Sverige har faktiskt fällts inte mindre än sju gånger
av FN:s kommitté mot tortyr, för att vi har velat avvisa människor
trots risk för tortyr i deras hemland. Det är faktiskt ett inte
så smickrande världsrekord som vi håller där.
KA: - Hur kan det komma
sig, Maj-Inger Klingvall, att vi ligger så dåligt
till i statistiken?
K: - Vi har många duktiga flyktingadvokater och vi har en stark asyllagstiftning.
Det visar sig att det är de länder som har en sådan lagstiftning
där det görs anmälningar till FN:s tortyrkommitté. ...
det här är en ytterligare prövning... Vi har själva varit
med om att ta initiativ till FN:s tortyrkonvention... Det här är
ett sätt skapa en extra säkerhet åt människor. De här
sju ärendena som Sten de Geer tagit upp har legat på is till de
har varit avgjorda, därför att det råder ett absolut förbud
att skicka tillbaka någon som riskerar död, tortyr eller annan
kroppslig bestraffning.
dG: - De var ju tur för de här sju att det fanns advokater som är villiga att jobba gratis med det här, eftersom det inte finns någon rättshjälp för att driva fallen där.
de Geer fortsätter, i
polemik mot vad Klingvall sagt om trycket som avgörande:
- Det är ju så att EU-länderna tillsammans, där Sverige
är en integrerad del, har ett väldigt sofistikerat system för
att stänga flyktingar ute från Europa. Först inför man
visumtvång för alla länder, där det pågår
krig eller kränkningar av mänskliga rättigheter, sedan inför
man sanktioner för flygbolag som inte tar med passagerare som inte har
visum och pass, sedan skickar man ut speciella agenter till flygplatserna
i flyktingarnas hemländer för att hjälpa myndigheterna att
kolla att det inte är några falska visum... då finns bara
möjligheten för dem som pengar att använda flyktingsmugglare,
för att ta sig hit. Man stänger alltså
ute flyktingarna...
de Geer refererar (fortfarande
utan att bli avbruten) så till en av flera aktionsplaner, beslutad inom
EU, för att minska flykten till EU-området:
- En ... går ut på att utöva oerhört hårda påtryckningar
på Marocko, för att man ska införa visumtvång mot övriga
afrikanska länder. Man pekar särskilt ut Demokratiska Republiken Kongo, för att dom inte ska kunna ta
sig igenom Marocko och söka asyl i Sverige, på så sätt
stänger man ju inne folk.
KA: - Det finns en tydlig tendens från EU-länderna, som du ser det, att man skapar en mur mot omvärlden, när det gäller flyktingar, mot människor som har det svårt?
dG: - Det är mer än en tendens. Det är helt uppenbart, att man bygger höga murar.
Professor Hammar: - Jag skulle vilja, om jag får, gör den här parallellen mellan judarna förr och vår tid just nu.
KA: - Varsågod!
H: - När man talar om judarna och 30-talet så tänker man kanske
idag på Förintelsen, det som händer -41 och framöver,
den här utrotningen som faktiskt ägde rum. Man kan också tänka
på det som ibland kallas apartheidperioden, som var dessförinnan,
från -33 och fram till krigets början.
Judarna berövades medborgerliga
rättigheter, blev en grupp som skiljdes ut, menade Hammar, och ser en
parallell till Kosovo:
- Det är något liknande. Det som händer är alltså
att i Kosovo har man autonomi i förhållande till hela Jugoslavien,
sedan förlorar man den, sedan förlorar man sin representation, sen
placeras man i systemet, så förlorar man sina självständiga
rättigheter, det är något av samma systematiska diskriminering
som sker, segregering, avskiljning av en grupp som straffas.
- Under den tiden var dom inte politiska flyktingar i Sverige. Det är först när Kosovokrisen kommer som vi - tack och lov - gör dom här insatserna. ..Vi måste se vad som kan vara fel i det vi gör.
KA: - Nämligen att
tidigare uppmärksamma den här typen av..
H: -... vi måste komma in på ett tidigare stadium när mänskliga
rättigheter kränks och medborgerliga rättigheter
inskränks.
PB: - Vad är det för grupper som står i tur? Var är det som det börjar bli oroligt? Kongo? Har vi ännu öppnat gränserna, så att de kan komma hit?
K: - Rätten att söka asyl, den är absolut, och jag vänder mig mot det här resonemanget om att det skulle finnas att intresse av att vi skulle vilja stänga våra gränser för dom som är skyddsbehövande...
...En väldigt stor andel av de som kommer får stanna. Ser vi särskilt efter de förändringar som gjordes i utlänningslagen -97 så är det många som får stanna av humanitära skäl, och det beror mycket på att vi har skrivit in den här portalparagrafen i FN:s barnkonvention om barnens bästa, det har gjort att det väldigt många barnfamiljer som får stanna i Sverige, av humanitära skäl.
PB: - Har Thomas Hammar fel, när han säger att vi stängde för kosovoalbanerna ända till kriget kom, då var vi så att säga av anständighetsskäl tvungna att öppna upp...
K: - Asylrätten har ju
funnits hela tiden.
- - -
Författare Einhorn: - På 30-talet såg man ju ett behov av att definiera judarna i Tyskland såsom icke varande politiska flyktingar. Annars hade man blivit tvungna att ta emot dom. Rent religiösa grunder, sas det, duger inte som anledning. Däremot tog man emot judar som tillhörde arbetarrörelsen, för dom ansågs vara politiska flyktingar.
K: - Men så är
det ju inte idag.
- - -
Teaterchefen Sunar: - Även om vi följer olika konventioner så
är det i princip omöjligt att ta sig in i Europa idag...
Suner berättar att han
haft förmånen att sitta som sakkunnig i Europarådets ministerråd,
och därifrån vet han hur det tänks där:
- Vi har sett resultatet av detta. Det är klart att det finns en enorm
skräck över att människor utanför Europa ska...
KA: - Att det ska välla in människor från Tredje Världen.
S: - Det är väl inget att hymla om, att detta är den grundsyn som råder i Europa idag, och man hittar olika - mer eller mindre sofistikerade vägar - att stänga ute folk.
dG: - Man talar om illegal invandring, men man vet ju inte i förväg vilka som är dom riktiga flyktingarna, utan man stänger ju ute alla genom dom här visumreglerna, bötesansvaret för flyget osv. Det gör ju att även dom riktiga flyktingarna hindras från att komma hit...
KA: - Maj-Inger Klingvall,
låter det som att det är ett problem, trots allt, för människor
som behöver skydd?
K: - Det viktiga är ju att vi har en lagstiftning som ger skydd för
de människor som är i behov av skydd...
KA: - Känner du ingen generell oro, som vi hör här, för att Europa håller på att utvecklas till att bli en "Festung Europa", ett slags reservat för dom rika länderna, gentemot människor utanför, som har det svårt?
Här svarar Klingvall att hon känner att vi är på väg mot en mer "generös och human" politik, där "vi verkligen värnar asylrätten för de människor som är i behov av skydd".
KA: - Men dom människor
som kanske är i behov av skydd, men som aldrig kommer iväg på
ett flyg ens?
K: - Idag ser vi ju att även dom som inte har så oerhört mycket
pengar lyckas i många fall komma iväg på flyg, och landar
i några av våra städer i Europa och får möjlighet
att söka asyl.
- Det kan väl vara en
viktig del i de fortsatta diskussionerna efter den här Förintelse-konferensen,
att verkligen tala om mänskliga rättigheter och människors
behov av skydd - men samtidigt måste
vi ju stödja ländernas egen utveckling, och människornas
situation där...
Klingvall menade att länderna måste ta ansvar för sina minoriteter som har det svårt, och nämnde särskilt romerna i Östeuropa.
PB: - Låter vi dom
komma hit då, medan dom här länderna ordnar till sig?
K: - En del kommer ju hit.
KA: - Är du beredd att säga, att dom är välkomna hit,
dom här romerna som finns i länderna som har det svårt?
K: - Dom har alla rätt att söka asyl i vårt land, dom får
sin ansökan prövad efter den lagstiftning vi har.
- - -
KA: - Nu tänkte
jag gå till Helene Lööw och fråga dig, ser du något
samband mellan den flyktingpolitik som bedrivs och den tilltagande nazismen
i Sverige?
L: - På 30-talet hade man en ganska aggressiv opinion, riktad mot judarna.
Man talade om att man måste begränsa antalet judar, för att
undvika antisemitiska yttringar och stämningar, för man var rädd
för att de skulle bli en politisk kraft att räkna med.
- - -
KA: - Om man har ett så oerhört handfast exempel som Sven-Olle Olsson och hans rörelse nere i Sjöbo, och vi har Ny Demokrati
delvis, har det påverkat den flyktingpolitik vi har?
L: - Det är svårt att säga. ..
H: - Jag tycker nog man kan se vissa tendenser här. Vi har en lång period när man inte debatterar invandrings- och flyktingfrågor i Sverige, när det ligger tyst. Jag kallar det den apolitiska perioden, den period när de här frågorna inte skulle röras vid...
KA: - Den tiden, den pågick
ända fram över 80-talet?
H: - Ända fram till ... Sjöbo. Efter det upptäcker man i den
här folkomröstningen att det finns en opinion, som är stark
och kritisk, och vill ha en mycket hårdare linje. Det är klart
att de stora partierna har därefter tagit
upp saker.
KA: - Har man då
överskattat den här opinionen, eller vad är din slutsats?
H: - Min slutsats av det här är att vi måste ha en debatt!
Vi måste hela tiden tala om de här frågorna! Därför
är den här konferensen bra, för den pekar bakåt och säger
"Vad gjorde vi fel där?" Vi måste tänka "Vad gjorde vi fel nu, på 80-talet?"
L: - Debatten har förändras
oerhört under de senaste 20 åren. När en gruppering som "Bevara
Sverige Svenskt" dök upp så fick vi en gigantisk moralpanik
och väldiga brösttoner, men det är dom som fört fram vissa
begrepp som idag är allmänt vedertagna. Det är dom som börjar
använda termen "ekonomisk flykting". Det är dom
som börjar tala om kriminalitet inom vissa grupper och då, 1980,
var det något som renderade en enorm panik ... då var toleransnivån
för vad som sades i debatten oerhört låg. Vi har ju ett totalt
förändrat debattklimat.
PB: - Då gav man så att säga den främlingsfientliga
opinionen tolkningsföreträde. Det var dom som brast ut, inte dom
som tyckte motsatsen. Och därmed har ju dom fått
leda debatten på något vis...
- - -
KA: - Vilka slutsatser
drar du av den här debatten, Maj-Inger Klingvall. Har du en känsla
av att vi har en förhållandevis främlingsfientlig opinion i Sverige?
K: - Nej, det tycker jag nog inte. Bara att Ny Demokrati kollapsade som parti
är ett sånt tecken. Det finns heller inget enkelt samband så
att en generös flyktingpolitik skulle generera mer av främlingsfientlighet.
PB: - Man kan ju vända på det och säga att när Ny Demokrati kollapsade så införde man i samma veva en restriktivare flyktingpolitik...
K: - Det var det vi inte gjorde...
Med den lagändring som gjordes -97 så blev det en utvidgad tolkning
av Genevekonventionen. Så man fick inte alls rätt, man fick fel.
- - -
dG: - Jag tycker att de flesta politiker sviker genom att inte lyfta fram
att asylrätten är en fråga om mänskliga rättigheter.
Om vi ger en person asyl så betyder det samtidigt att vi fördömer
dom som kränker den här personens mänskliga rättigheter,
asylrätten står ju i FN:s universella förklaring om de mänskliga
rättigheterna. Ger vi någon person asyl så försvarar
vi även våra
egna mänskliga
rättigheter.
H: - Jag hoppas mycket på
Maj-Inger... Det gäller att förklara för människor, vad
är "skydd", vad betyder det egentligen. Vi behöver från
politikernas sida någon som går ut och gör det här intressant.
Det är väldigt svårt. Det är det svåraste fält
som en politiker kan ge sig på, dom här frågorna, och politiker
skyr dom litet.....
- Det finns en positiv opinion i dom här frågorna. Vi har Sincarifallet, Åsele, och så vidare. Det finns människor
som har engagerat sig för det här.
- Nu råkade det ju bli fel, alltså, från politikernas synpunkt. Man blev tvungen att skicka iväg dom här människorna, avvisa dom här, ..
KA: - Man gjorde väl
ett kardinalfel, just i Sincarifallet, där man lät poliser
och hundar hämta barn och så vidare.
H: - Javisst, men det var ju inte medvetet, att man vill göra fel. Utan
det blir att man råkat komma in på en viss linje, och så
kan man inte komma ur den på något sätt.
KA: - Lena Einhorn, den
här konferensen ska komma tillbaka varje år. Vad ska den handla
om, för att man ska kunna uppnå samma bedövande enighet som
man gjorde i år?
E: - Man ska vidare och titta på nutiden, men jag tror inte på
det här med trötthetssyndromet när det gäller Förintelsen,
jag tror inte man ska säga att nu är vi klara med det här,
nu går vi vidare. Man ska hela tiden hålla den här analysen
vid liv. För vi har ännu faktiskt inte börjat skrapa på
ytan, vi talar fortfarande om andra länder primärt, när vi talar om
Förintelsen...
