"BISTÅNDET GÖDER KORRUPTION"
Så löd rubrken till ledaren i Svenska Dagbladet den 15/3 -04:
"Korruptionen i utvecklingsländerna har förvärrats under de senaste sex åren. Det framgår av det index som publiceras av Transparency International. Biståndspengar har gjort sitt till. 'Inte minst våra lokalavdelningar i Afrika ser ofta biståndet som en del av problemet snarare än som lösningen', säger Carin Norberg, chef för TI:s globala program, till tidningen Omvärlden (2/04).
Inflödet av pengar göder mutkulturen."
Detta gäller även i u-länder som är mottagare av svenskt bistånd, påpekar SvD:
"Situationen har förvärrats i 11 av 16 svenska samarbetsländer. Värst är det i Kenya, som får noteringen 1,9 på en skala från 10 till 0 i TI:s index.
Biståndsarbetare på fältet är väl förtrogna med problemet."
"Sida har skärpt tonen i korruptionsfrågan. Som det heter i ett styrelseuttalande som gjordes i början av året: 'Att motverka korruption är en gemensam angelägenhet i partnerskapet mellan ett samarbetsland och Sverige.' Utmärkt. Men det återstår att se hur ambitionerna omsätts i praktisk handling.
Sidas interna revision gjorde under 2003 fallstudier av 17 biståndsinsatser i tre samarbetsländer: Bolivia, Etiopien och Moçambique. En slutsats blev att betydande belopp har betalats ut trots att det fanns risk för att resurserna skulle hamna på avvägar. Revisorerna vädrade misstanken att Sida av hänsyn till Sveriges biståndsmål ogärna stoppar större projekt. Målet består i att en procent av bruttonationalinkomsten ska gå till bistånd. I revisorernas rapport konstaterades att detta 'utgör en viktig förklaring till de brister i korruptionshantering som iakttagits'."
SvD fortsätter:
"Det är inte bara i Kenya som ett alltför rikligt penningflöde riskerar att göra skada. Om det är som revisorerna misstänker bör vi vaksamt följa utvecklingen på Sida det närmaste året. Enprocentsmålet kan utöva ett ogynnsamt inflytande över omdömet när biståndsprojekt handläggs. Risken för en kollision mellan kvantitetsmål och kvalitetskrav är uppenbar."
Blågul kommentar
Det är naturligtvis fullständigt bakvänt att i en verksamhet sätta upp som mål att man ska göra av med en viss mängd pengar/resurser. Det säger sig självt, att ett sådant upplägg bäddar för att pengarna inte kommer till effektiv användning.
Inte skulle någon drömma om att tillämpa sådana principer i andra sammanhang? Inte sätter vi upp som mål att äldreomsorgen ska nå upp till 1% av BNP i kostnader, att skolan ska nå upp till 5% eller att sjukvården ska nå upp till 10%?
Målet om en viss andel av BNP i gåvor till u-länder är en kvarleva från en svunnen tid - då Sverige toppade välfärdsligan och det fanns ett utbrett folkligt stöd för tanken. Nu är förutsättningarna annorlunda.
Det handlar trots allt om stora belopp. Med en SIDA-budget på över 20 miljarder kronor rör det sig om i stort sett lika mycket som vad hela den konfiskatoriska fastighetsskatten inbringar.
Det är djupt omoraliskt att ta pengar från skattebetalarna och skänka till utlandet. I synnerhet när det är tveksamt om pengarna där gör någon nytta och när behoven i vårt eget land så till den grad försummas. Med vilken rätt gör de sju riksdagspartierna så? Det handlar om direkt stöld!
Förmodligen hävdar dessa sju partier att det fortfarande finns ett brett stöd för att ge pengar till u-länder. Gör då detta bistånd frivilligt!
Om det verkligen är så att stödet är utbrett för u-bistånd bör det inte vara svårt att få in pengar till det.
Får man å andra sidan inte in pengar, då finns inte detta stöd. Då ska heller inga pengar skickas iväg!
