Bokrecension:
Bokens namn:
POLITIKENS HAVERI . Om invandring, demokrati och en krympande svensk befolkning.Författare: Jan Elfverson
Tryckår: 2006
Ur presentationen på bokens baksida:
En stor invandring och en krympande svensk befolkning gör att Sverige förändras snabbt och radikalt. Med hjälp av internationella utblickar diskuterar författaren vad för slags samhälle vi är på väg att få.Argumenten för den svenska invandrings- och integrationspolitiken granskas. Politiken har havererat - måluppfyllelsen är dålig och missförhållandena omfattande. Alternativ presenteras. Invandring kan vara positiv om den sker på rätt sätt.
Utifrån ett demokratiskt perspektiv granskas hanteringen av invandringsfrågan. En öppen debatt är förutsättningen för att människor skall få en sann bild av verkligheten.”
Jan Elverson, nu fyllda 70, är intellektuell och idealist. En lågmäld person, kan jag intyga, som träffat honom. Med de bästa intentioner gav han sig in i den invandringspolitiska debatten. Tillsammans med Ingrid Björkman och Åke Wedin skrev han böcker om hur flyktingpolitiken kunde göras effektivare samtidigt som Sverige bättre skulle hjälpa u-länder.Detta behagade inte Tobias Hübinette och hans tidskrift Expo. Det blev till en hatartikel med förbrytarporträtt på de tre författarna. En artikel som sedan slogs upp även i Expressen, över ett helt uppslag och med feta rubriker: "FRÄMLINGSHATETS NYA ANSIKTEN". För Jan Elfverson blev denna erfarenhet så mycket mer uppskakande, då det visade sig ingen ingen rättelse stod att få. Massmedia kan fungera som på en gång åklagare, domare och bestraffningsinstans. Några balanserande krafter, till försvar för den enskilde medborgaren, existerar inte.
Huvudtemat i boken gäller dock flyktingpolitiken, med dess dåliga måluppfyllelse: till mycket höga kostnader tar vi genom asylinsituationen emot stora mängder människor, varav bara en liten andel är flyktingar. Och de får stanna permanent.
Elfverson konstaterar också den typ av internationell solidaritet som tar sig uttryck i vår form av flyktingmottagning är den minst kostnadseffektiva. För motsvarande summa skulle vi kunna hjälpa väsentligt många fler människor i flyktingläger i närområdet. Bättre vore också att satsa på förebyggande åtgärder, för att motverka uppkomsten av flyktingströmmar.
Elfversons idé, presenterad redan i en av de tidigare böckerna, är att flyktingar från u-länder i Sverige ska utbildas under tiden här - för efter åtvändandet kunna bidraga till uppbygget av sina egna länder. Flyktingskap är ju i princip någonting övergående och tillfälligt.
Beträffande bistånd tillhör för den skull Jan Elfverson inte de naiva. Han ser problemet med att - som är fallet med svensk u-hjälp - sätta upp ett utgiftsmål, på minst 1 procent av BNP. Dessa miljarder går ofta direkt in i ländernas byråkratier och göder korruption, stjälper kanske mer än de hjälper.
Omfattningen av invandringen till Sverige, i kombination med den uteblivna assimilationen, är sådan att vi svenskar inom en inte avlägsen framtid riskerar bli en minoritet i vårt eget land. Elfverson har gjort beräkningar kring detta.
Vad Jan Elverson givit ut är en liten (80 sidor) och lättläst bok, skriven på rak och enkel svenska. Kan klart rekommenderas!
Beställning: 115 kr till postgiro 169 44 36 - 5
Se vidare: