"...Arthur M Schlesinger Jr anklagade vid ett tillfälle Noam Chomsky för att ha 'svikit den intellektuella traditionen'. Chomsky svarade då att Schlesinger hade rätt: 'Det är sant, jag håller med honom. Den intellektuella traditionen består i att tjäna makten, och om jag inte hade svikit den skulle jag skämmas.'

... Alla former av maktkoncentration är beroende av ideologisk legitimitet om de ska kunna upprätthållas. Och det är intelligentians sociala uppgift att skapa legitimitet åt den rådande samhällsordningen. Det gäller lika mycket i ett demokratiskt kapitalistiskt samhälle som i en föregiven kommuniskt diktatur, menar Chomsky."

"'Människans kamp mot makten är minnets kamp mot glömskan', har Milan Kundera skrivit. Noam Chomsky har under flera decennier fört en enveten kamp mot glömskan när det gäller de oräkneliga offren för USA:s grymma maktutövning under efterkrigstiden."

I vilken utsträckning bestäms en människas utveckling genom arv och i vilken utsträckning genom miljö? Chomsky hävdar att både språkförmåga och moral till stor del är genetiskt bestämd:

"Att betrakta människan som helt formad av sin miljö har ofta framställts som en progressiv syn: om bara de sociala förhållandena förändras så blir också människorna bättre. Chomsky vänder på det perspektivet. Han menar att behaviorismens människosyn utgör den perfekta motiveringen för elitism och maktkoncentration. Om människan formas helt och hållet av sin miljö finns egentligen inga argument mot att manipulera och kontrollera henne. Nästan alla former av maktutövning kan motiveras med att de syftar till att forma människorna på bästa sätt - och i deras eget intresse.

Om man däremot antar att människan verkligen har en natur, och att ett framträdande drag i denna mänskliga natur är en instinkt för frihet, då finns ett mycket starkt argument mot alla former av maktkoncentration och hierarkiska organisationer."

"När det gäller synen på den mänskliga naturen har Chomsky ofta hänvisat till Bertrand Russel och dennes beskrivning av 'den humanistiska föreställningen' om människan. Russel skrev att 'den humanistiska föreställningen betraktar ett barn som en trädgårdsmästare betraktar ett ungt träd, dvs som någonting med en viss inneboende natur, som kommer att utvecklas till en beundransvärd form under förutsättning av god jordmån och luft och ljus'.

Denna progressiva syn på människans biologiska natur ligger också till grund för Chomskys anarkistiska och frihetligt socialistiska övertygelser."

"Med ett uttryck lånat från Proudhon har Chomsky ibland kallat den historiska period vi befinner oss i för den 'tredje emanicipatoriska fasen' i mänsklighetens historia. Efter slaveriet och feodalismen är det nu det kapitalistiska löneslaveriet - och den kränkning av den mänskliga naturen som det innebär - som måste överskridas. Kapitalismen utgör egentligen en anakronism på samma sätt som slaveriet, och strider mot det lilla vi vet om hur den mänskliga naturen ser ut."

"I själva verket förespråkade Aristoteles en extrem välfärdsstat. Han sade att i varje demokratiskt samhälle måste offentliga resurser användas på sätt som han räknar upp, fria måltider och liknande, för att se till att det inte förekommer några stora skillnader. Annars är demokratin inte möjlig.

Eller gå vidare till exempelvis Adam Smith. Om man faktiskt tittar på Adam Smiths argument för marknader visar det sig att han ger ett nyanserat argument, det är inte så extremt som folk hävdar. Argumentet är att i ett tillstånd av perfekt frihet kommer marknader att leda till perfekt jämlikhet. Det är i stort sett hans argument för marknader.

Kanske den första brytningen med detta, ...är den kapitalistiska ideologin. Efter Ricardo sprider sig uppfattningen att det är bättre för de fattiga om jag är rik. I och med att den kapitalistiska ideologin blir dominerande etableras föreställningen att man bara skadar de fattiga genom att försöka hjälpa dem. Dessutom etableras idén att människor saknar rättigheter. Kapitalismens stora intellektuella revolution, anser jag, var principen att människor inte har några som helst rättigheter förutom det de kan få på arbetsmarknaden. Vad Malthus, Ricardo och andra i själva verket sade var att om ni inte kan överleva på det ni kan tillskansa er på marknaden, gå någon annanstans. Och varje försök att hjälpa er kommer bara att skada er på lite sikt, på grund av att marknaden störs..."

"...överlag och i det långa loppet präglas skolan av en stark tendens att filtrera bort självständigt tänkande, kreativitet och fantasi, och att i stället uppmuntra till lydnad och underordning.

Jag tror att vi alla känner igen detta utifrån vår egen erfarenhet. Om jag tar mig själv som exempel: hur kom det sig att jag kom in på ett bra college? Jag var hela tiden väldigt kritisk och oliktänkande och allt sådant. Genom att hålla tyst! Jag tog mig igenom gymnasiet och tyckte att det hela var idiotiskt och auktoritärt och tråkigt, men jag var lydig, jag höll tyst, jag var inget så kallat problembarn, jag sade inte til läraren att han var löjlig inför resten av klassen. Det finns de som inte accepterar, som inte lyder. De filtreras bort och hamnar utanför, de kör taxi i stället för att göra karriär, de utgör 'problem'.

Den långsiktiga effekten av allt detta är att systemet uppmuntrar och belönar lydnad och underkastelse; det börjar på dagis och fortsätter hela vägen genom den professionella karriären."

Chomsky talar sedan om ett icke publicerat förord av Orwell, till hans bok "Djurfarmen":

"...jag skulle vilja diskutera hur det ligger till i England, ett fritt samhälle, och tala om hur åsikter undertrycks här, därför att de undertrycks med oerhörd framgång. Han diskuterar inte orsakerna i större detalj; i själva verket har han två meningar om orsakerna. En förklaring är, säger Orwell, att pressen ägs av rika män som har ett starkt intresse av att vissa saker inte sägs. Den andra förklaringen, säger han, är att den som genomgår en god utbildning - Oxford, Cambridge eller liknande - övertygas om eller internaliserar det faktum att det finns vissa saker som det helt enkelt inte passar sig att säga. Ja, som det inte passar sig att ens tänka.

Och människor som faktiskt tänker sådana saker och säger sådana saker (det här är inte längre vad Orwell skriver), tenderar att stöta på negativa reaktioner och antingen sorteras bort ur systemet eller marginalsieras eller bestraffas på ett eller annat sätt. Den långsiktiga effekten av detta är att framgång till stor del är beroende av att människor underordnar sig maktfullkomliga institutioner, och den typen av socialisering - att lära sig vad som inte passar sig att säga - utgör en betydande del av vår utbildning."

Intervjun kommer så in på ämnet ekonomi och risken för en ny världsdepression:

"Det som övervann depressionen var inte så mycket själva kriget som de planekonomiska ansträngningarna. Den brittiska ekonomin började återhämta sig mot slutet av trettiotalet, när den avliberaliserades och blev till ett slags kommandoekonomi. USA var knappast alls i krig, ingen krigföring ägde rum här. Men den amerikanska ekonomin, inte nog med att den tog sig ur depressionen - den formligen exploderade, industriproduktionen tredubblades. Men det handlade om en kommandoekonomi, mer eller mindre, den styrdes i hög grad från Washington av företagsledare på statligt uppdrag. Men använde sig av löne- och priskontroller och av detaljerad industripolitik som bestämde vad och hur mycket som skulle produceras. Och det fungerade hur bra som helst. Precis som det gjorde i England.

Så mobiliseringen av ekonomin upphävde depressionen, kriget ägde rum och det var det som utgjorde motiveringen för den förda politiken, men det var inte kriget i sig själv som övervann depressionen."

"Man insåg att något måste göras för att få staten att stimulera ekonomin igen, annars skulle depressionen komma tillbaka.

Och man behövde inte läsa Keynes för att klura ut att man kan stimulera ekonomin på olika sätt. Man kan stimulera den med hjälp av sociala satsningar, eller med hjälp av militära satsningar. Och i denna mycket klartänkta och resonabla diskussion kom man till en alldeles klar slutsats: sociala satsningar är inte en bra idé, men militära satsningar är en utmärkt idé. Orsaken är att sociala satsningar innebär en nackdel. De har en demokratiserande effekt, därför att folk är intresserade, de vill veta var man tänker bygga ett sjukhus eller en väg eller liknande, och de börjar engagera sig. De har däremot ingen åsikt om vilket slags militärt jetplan som bör byggas.

Sociala utgifter har en demokratiserande effekt, de har en omfördelande effekt, och det utgör inte en direkt gåva till privata storföretag. Militära utgifter har ingen av dessa effekter: de är inte demokratiserande, de innebär en direkt gåva till företagen, de omfördelar uppåt, och de är lätta att sälja om man skrämmer folk med fruktansvärda hot som vi måste skydda oss mot."