Inlägg Lars Hedegaard i Berlingske Tidende den 11/12 -04:
"Inte långt från Danmark ligger ett land utan yttrandefrihet. Ett land där lag och ordning håller på att bryta ihop utan att några medier vågar berätta om bakgrunden, för det får de inte. Det räknas nämligen som hets mot vissa folkgrupper om man berättar om vem som står bakom våldet, och då ingriper staten.
Trots dessa bedrövliga förhållanden betraktar detta lands ledare Sverige - för det är Sverige som vi talar om - som en moralisk stormakt, som är ledande i fördömandet av grannlandet Danmark, vars regering har försökt skydda rättsordningen med regler som ska stoppa uppsplittringen i parallellsamhällen.
Till min betydande överraskning fick jag för några månader sedan en inbjudan från en pedagogisk institution någonstans i Sverige att komma och tala om islam som historiskt fenomen. Inbjudan kom från människor som hade läst vad jag hade givit ut om ämnet. De måste alltså känna till att jag inte betraktar islam som en fredens religion, utan däremot som en totalitär politisk ideologi, och att jag inte betraktar heliga muslimska mäns växande inflytande i Västeuropa som någon kulturberikning.
Det går aldrig bra, tänkte jag. Visserligen såg jag det som sannolikt att jag själv skulle komma ur Sverige igen utan att lida skada, men vad skulle hända med de modiga människor som hade bjudit in mig? Min rädsla visade sig välgrundad. Kort efter mitt föredrag började en lärare i staden sprida ut rykten om att den som hade bjudit in mig var rasist, och hans chef fick besök av en grupp muslimska män, som i hotfulla ordalag protesterade mot att institutionen hade tillåtit en rasist - nämligen jag - att föreläsa.
Då Sverige inte har yttrandefrihet var lokalpressen förhindrad att rapportera om det muslimska gängets uppförande, liksom stadens invånare naturligtvis inte heller fick veta att jag inte med ett ord hade nämnt raser i min föreläsning. Och det fungerar. Det blev antagligen sista gången som man i denna svenska stad stiftar bekantskap med andra åsikter om islam än den som imamerna kan acceptera.
Så vill imamerna naturligtvis också gärna ha det i Danmark. Islam ska varken få kritiseras, förhånas eller förlöjligas, för det drabbar den respekt som de islamiska fanatikerna alltid har krävt. Men här stöter de på den danska grundlagens § 77, som slår fast att envar har rätt att offentliggöra sina tankar under ansvar inför domstol. "Censur och andra förebyggande förhållningsregler får aldrig någonsin införas på nytt".
När dessa ord nedtecknades 1849 var det naturligtvis statsmakten som man tänkte på. Ingen hade väl räknat med att angreppen på yttrandefriheten skulle komma från privata intressegrupper, som vi ser det idag.
Om grundlagsfäderna hade föreställt sig att diktaturanhängare skulle försöka missbruka strafflagens mer eller mindre välmenta bestämmelser om rasism och hädelse till att förhindra kritik av totalitära ideologier skulle de givetvis ha tagit hänsyn till det.
Låt oss - för att det inte ska råda det ringaste tvivel - backa upp grundlagsfäderna genom att snabbast möjligt ta bort strafflagens bestämmelser om hädelse och rasism, dvs. de redskap som islams talesmän nu vill använda till att underminera vår frihet. Annars kan det snart bli nödvändigt att beställa yttrandefrihetens gravsten."
