I Berlingske Tidende den 15/10 -03 hade ordföranden för för DSU, Kristian Madsen, och Rasmus Hylleberg, Folketingskandidat för Radikale, en artikel om invandringspolitiken. DSU ska uttydas Danmarks socialdemokratiska ungdom och är således motsvarigheten till SSU i Sverige.
Artikeln presenteras med följande ingress:
"Om socialdemokraterna och de Radikale ska kunna hoppas på att återfå regeringsmakten måste de droppa beröringsångesten i utlänningspolitiken. De ska återta initiativet med respekt för att det bland väljarna finns våldsamt stöd för huvudlinjen i regeringens politik. S och R måste bara göra det bättre och därför har krönikörerna ett konkret förslag."
Några citat:
"Socialdemokraterna och Det Radikale Venstre kan först återvända till regeringsmakten den dag som vi är klara gå till val på den danska utlänningspolitiken. Först den dag när vi gläder oss över en flyktingdebatt med Pia Kjärsgaard och Anders Fogh Rasmussen, kommer SR att utgöra ett verkligt hot mot VK-regeringens politiska liv. Om det ska kunna göras måste S och R finna en gemensam väg för en ny utlänningspolitik. Det ska vara slut med att hoppa oreflekterat från åtstramning till åtstramning, slut med att låta sig dirigeras runt av den senaste tillfälliga tidningsrubriken och slut med att tyngas av dåligt samvete och politisk korrekthet. "
"Socialdemokraterna har erkänt att det i väljarkåren finns våldsamt stöd för huvudlinjen i regeringens politik, så att det skulle vara politiskt självmord att föreslå att den ändrades. Som konsekvens har partiet anslutit sig till huvuddelen av regeringens politik och försökt lägga utlänningspolitiken på is fram mot ett kommande val. Därför springer partiet gång på gång in i anklagelser om populism: Man accepterar åtstramningarna, men inga ledande socialdemokrater verkar som om de rent faktiskt menar det."
"Nu ska det vara slut med att låta sig dirigeras runt i manegen och krypa längs golvpanelerna, när utlänningspolitiken nämns. Bollen ska tas tillbaka på centrum-vänsterflygeln! Den välmenta utgångspunkten är att det är på tiden att prata om annat än flyktingar är sympatisk men ganska naivt. Det är nödvändigt att ta tag i de svåra problemen och hitta realistiska lösningar både nationellt och globalt.
Vi måste övervinna beröringsångesten som skapats av ett politisk klimat, där varje försök att förhålla sig framtidsinriktat till flyktingar- och invandrarproblem utmålas av medier och politiker i oskön förening som populistiskt, en högervridning, knäfall för Pia Kjärsgaard och i värsta fall som en legitimering av Folkepartiets grymma retorik om muslimer och alla de andra främmande. Den olyckliga konsekvensen är att initiativrätten på utlänningsområdet under mer än 10 år har legat hos Pia Kjärsgaard och så kommer det att fortsätta i det oändliga tills den sista muslimen har sänts hem. Om inte S och R går till offensiv.
Och principerna ska tänkas helt förutsättningslöst. Verkligheten har nämligen ändrats kolossalt sedan internationella konventioner och dansk asyllagstiftning antogs: Internet för drömmen om det rika nord direkt in i den fattigaste slum, samtidigt som den globala mobiliteten har exploderat. Därför har en utsiktslös framtid blivit till en människosmugglingsindustri, där lottovinsten är asyl.
Skurken är inte de fattiga som försöker komma hit - vem skulle inte försöka det? - men när det gäller fattigdom ska den bekämpas med ökat utvecklingsbistånd, fair trade, skuldeftergifter utan villkor osv - inte med den danska asyllagstiftningen. Och var och en som känner systemet vet att tillfälligheter ändå mest styr vem som får asyl - glöm objektivitet och rättssäkerhet. Och glöm att nu gällande regler håller inför framtidens flyktingström. Omkring hälften av befolkningarna i de fattigaste länderna är unga människor som skulle ge sin högra arm för att spela flyktinglotto.
Utgångspunkten för en centrum-venstre utlänningspolitik skulle till exempel kunna vila på följande grundpelare:
För det första ska asyl framöver bara ges till personer som är individuellt politiskt förföljda flyktingar. I dag är konventionsdefinitioner på flyktingar så breda att det gränsar till det meningslösa. En sådan skärpning skulle t o m vara en återgång till Flyktingkonventionens egentliga intentioner, rättssäkerheten skulle stärkas både här i landet och globalt och människosmugglare skulle inte längre kunna utnyttja världens fattiga.
För det andra ska vi ändra fokus från de få flyktingar som kommer till Europa, till de många som dör i närområdena. Regeringen och många NGO:s har redan skrivit långa och riktiga strategier om stärkande av närområden, men för närvarande handlar det om gammalt vin på nya flaskor, där poängen bara är att återuppbyggnad och utveckling ska länkas mer samman efter en konflikt. Det skapar inte mycket säkerhet på kort sikt. Om närområdestrategierna ska ge effekt ska det finnas en vilja att sätta pengar och makt bakom de goda intentionerna. Europa ska vara inställt på att i högre grad skapa 'säkra zoner' genom att sätta in fredsskapande styrkor i utvalda konfliktområden. Det skulle skapa säkerhet åt de många flyktingar som i dag brutalt mördas bara för att de tillhör 'fel' etnisk grupp. Här är en gemensam Europa-politik helt avgörande, och därför ska rättsförbehållet givetvis avskaffas.
För det tredje ska integrationen stärkas. Här är VK-regeringens politik ett dundrande fiasko där skattestoppets sparkrav har vägt långt tyngre än hänsynen till flyktingarna. Att skapa sig ett liv i ett nytt land är svårare än vad vi andra kan göra oss några föreställningar om.
Och det blir inte bättre av att komma till ett land där högerflygeln fritt sätter dagordningen.
Integrationsbidraget är till exempel en skandal, men det räcker inte att ändra den. Det måste användas många fler både mänskliga och ekonomiska resurser på integrationen. Annat kan vi inte försvara, när vi möter människor som har förlorat allt.
Men S och R måste ta på sig ett ansvar, för nedskärningarna kan genomföras därför en stor majoritet har förlorat tilltron till att flyktingar verkligen är förföljda. Vi är övertygade om att danskarna gärna vill använda mycket mer pengar på integrationen och göra en större insats för att integrera flyktingar, om tilltron till dansk asylpolitik återskapas.
Att genomföra sådana ändringar är inte enkelt - men desto större skäl att sätta igång nu..."
