"Det är förbluffande hur likriktat den härskande klassen har förhållit sig till befolkningens motstånd och till de jordnära argument som har framförts mot den forcerade mångkulturaliseringen av de europeiska samhällena. Attityden har varit en blandning av förtigande och obehärskad utskällning av befolkningen".
Med orden presenterades en könika av Bent Jensen, professor, i Jyllands-Posten den 2/9 -03.
Det är en krönika som förtjänar att citeras:
"Vi 'vet' allihop att Danmark och de övriga europeiska ländernas befolkningar i ökande grad kommer att bestå av pensionärer och att vi därför är tvungna att importera miljoner människor från bl.a. Mellanöstern under de kommande åren. Annars kommer vi inte ha tillräckligt med sjuksköterskor på sjukhusen och vårdpersonal på äldreboendena. Fabrikerna, kontoren, transportsektorn, butikerna och allt det andra kommer inte att kunna fungera utan en sådan massinvandring.
Det har EU förklarat, det har ledande danska politiker, näringslivfolk och fackföreningsbossar länge berättat för oss, och det har den dominerande offentliga åsikten i åratal låtit förstå: Antingen danskarna piper eller sjunger, kommer och måste det bli så. Danmark kommer att bli ett mångetniskt och mångkulturellt samhälle.
Och det är bara bra att de inskränkta bodega- och leverpastejdanskarna blir utbytta mot färgstarka människor från främmande kulturer som vi kan bli kulturellt berikade av. Vi kommer, som ledaren för Menneskeretscenteret Morten Kjärum triumferande har sagt komma att leva i 'ett ångande, mångetniskt Europa.'
Det är förbluffande hur entonig denna melodi har ljudit i alla västeuropeiska länder. Var tid har sina härskande idéer, och de härskande idéerna är den härskande klassens idéer, som Karl Marx utryckte det. Det har nämligen aldrig varit den breda befolkningens, för att inte tala om den europeiska underklassens önskan, att deras länder skulle översvämmas av främlingar.
Den breda befolkningen i samtliga västeuropeiska länder har vänt sig mot multikulti-ideologin. Den tycker inte att det är ett så tilldragande perspektiv att pressen på arbetsmarknaden, på bostadsmarknaden, på välfärdssystemen och på sjukvårdssektorn ska ökas på ett så konstgjort sätt.
För att inte tala om knivskärning, gruppvåldtäkt, gängterror och vad som i övrigt följer med. Det ångande Europa riskerar att koka över. "
Jensen vänder sig också mot likriktningen:
"Det är också förbluffande hur likriktat den härskande klassen har förhållit sig till befolkningens motstånd och till de jordnära argument som har framförts mot den forcerade multikulturaliseringen av de europeiska samhällena. Attityden har varit en blandning av förtigande av de uppenbara problemen och obehärskad utskällning av befolkningen och kritikerna. 'Främlingsfientlighet' och 'rasism' har varit de mest använda skällsorden.
Befolkningen skulle bringas till tystnad och kritikerna brännmärkas och stötas ut ur det goda och korrekta sällskapet. "
Nu tränger sig dock verkligheten på:
"Under de senaste par åren har den härskande klassen dock förlorat terräng. Skällsord kan ju inte förtränga problemen. Verkligheten har blivit för påträngande, och väljarna låter sig inte längre kuvas av de politiskt korrekta ideologerna, som nu har förskansat sig i reservat som Danmarks Radio och tidningarna Politiken och Information.
Socialdemokratins ledning har börjat förstå de enorma problem som deras politik har skapat, men varken Mogens Lykketoft, Svend Auken eller Ritt Bjerregaard har fattat vad det rör sig om. Antalet främmande invandrare är inte avgörande, menar den sistnämnda."
Därefter kommer Bent Jensen in på situationen i Storbritannien:
I England har Labour-regeringen fört en lika självdestruktiv politik på detta område som den danska fram till valet i november 2001. Och de brittiska konservativa har varit lika kujonerade och politiskt korrekta som de stora danska borgerliga partierna.
BBC håller dock på att vakna upp och har uttalat att man utan skygglappar måste se på de problem som till den grad bekymrar licensbetalarna. Inrikesminister David Blunkett tycks dock fortsatt leva i sina illusioner och betecknar kritiker som rasister.
En av de utskällda är tidningen The Times' miljöredaktör Anthony Browne. Han är varken 'rasist' eller 'fascist', utan en kunnig journalist med mod att framföra sina åsikter, som han har framlagt i en kompakt och välskriven bok med titeln 'Do We Need Mass Immigration? '
Hans svar är ett rungande nej, tvärtom! Den nuvarande massinvandringen håller på att göra det redan överfyllda Storbritannien till ett land som inte mår bra. Den nuvarande politiken importerar fattigdom, ökar sociala spänningar, bostadsproblem, kriminalitet och sjukdomar som tuberkulos och AIDS. Samhället är på god väg att gå upp i limningen.
Anthony Browne är inte ensam. Det har tillsatts en rad kommittéer bestående av respekterade och kunniga personer som inte vill ... stillatigande se på när England förstörs.
Flera vänsterorienterade forskare gör också motstånd. Ekonomiprofessor Bob Rowthorn från Cambridge har avvisat multi-kultiideologernas ekonomiska argument och hävdar i övrigt uppfattningen att alla människor har rätt att själva bestämma sin kultur.
Den ska inte dikteras av en huvudlös invandringspolitik som befolkningen inte önskar.
Låt oss se på några av Anthony Brownes argument. Det länge utbredda påståendet om att massinvandring är nödvändig för att avhjälpa ett åldrande samhälle, avvisar han som 'önsketänkandets triumf'. Påståendet har nedgjorts av alla kunniga: Invandrare blir ju också äldre.
Det är som att kissa i byxorna för att hålla värmen. Massimport av invandrare kan hjälpa ett tag men när dessa människor blir gamla måste det importeras ännu fler för att avhjälpa samma problem..."
"Anthony Browne kallar debatten hittills om frågan oärlig, många vänsterorienterade medier är psykologiskt inte i stånd att behandla ämnet intellektuellt hederligt.
Han framhåller det förvånande faktum, att i slutet av 1990-talet sände västländernas regeringar ut lidelsefulla förklaringar om att massarbetslöshet var det största problemet, som de moderna industrisamhällena stod inför.
Men plötsligt började det ljuda helt andra toner: Nu var det massiv brist på arbetskraft som skreks ut av samma regeringar som tidens största problem! 'Hur intellektuella moderiktningar blåser i vinden!', är Anthony Browne's kommentar. "
"Anthony Browne har
en skarp blick för hur invandringsideologerna har använt alla tänkbara
argument för att få befolkningen att anamma deras falska budskap.
Först var det den stora kulturella berikningen av vårt trista och
sterila samhälle. När det visade sig att det var så och så
med berikningen, slog de inträngande på vår moraliska plikt
att hjälpa fattiga länder genom att ta emot deras nödlidande
människor.
De glömde att det var de med de tjockaste plånböckerna och
de bästa förbindelserna med ofta kriminella nätverk som hade
möjlighet att transporteras till västeuropeiska länder.
Det senaste numret som nu förs fram i den ideologiska manegen, är det om den åldrande europeiska befolkningen. .."
