I ArbetetNyheterna den 6/2 -00 hade Ann Charlott Altstadt en lång artikel under rubriken "Modigare angripa nyliberalismen". Några citat:
"...etablissemanget söker nya brännbara frågor att rikta strålkastaren mot. Att man utropar nynazismen som det stora hotet mot demokratin hänger förmodligen samman med just det faktum att demokratin har urholkats de senaste decennierna. Torbjörn Tännsjö har varnat för att demokratin riskerar att gå samma väg till mötes som monarkin. Den förvandlas till en samling tomma åtbörder och ceremonier. En läpparnas bekännelse, en kuliss framför den verkliga makten. För några decennier sedan var demokratin så självklar. Idag pyser den sakta ihop som en ballong."
Som exempel nämner Altstadt EU-anslutningen, som drevs igenom av eliterna över folkets huvuden:
"De gav bort den ekonomiska makten till riksbanken och nu kommer de också baxa in oss i EMU. Både socialdemokrater och moderater är överens om 'den enda vägens politik' - arbetslöshet hellre än några procents inflation, avregleringar och privatiseringar. Det är från marknaden, inte från folket, som politikerna, oberoende av partifärg, numera hämtar sin legitimitet. Vad finns det då kvar att debattera?"
Hoten mot demokratin kommer uppifrån, fortsätter hon:
"Nazifrågan är totalt ofarlig då makten inte hotas,... Kampanjen skyler över det faktum att attentaten mot det öppna samhället kommer ovanifrån.
Att riksdagsledamöterna gav bort makten över ekonomin til riksbanken, att socialdemokratiska partiets verkställande utskott sa ja till EMU och att näringslivslobbyister propagerar för ett Sverige styrt som ett företag, är mer dödliga hot mot demokratin än de nynazisterna åstadkommit."
Det paradoxala är , menar Ann-Carlott Altstadt, att de ekonomiska- och politiska eliterna själva omfattar bärande idéer inom den nazistiska ideologin:
"Anti-intellektualismen, föraktet för demokratin och för svaghet är hypermoderna trender både inom politiken och näringslivet. Om eliterna signalerar att sådana förhållningsätt är legitima kan de knappast förvånas över att de får spridning i samhället."
"Det finns många förklaringar till varför naziboomen har fått sådana förvridna proportioner. Den är en mediadramaturgs önskedröm. Nynazisterna är onda och alla som tar avstånd är goda. När också de fyra drakarna har enats om att beskriva nynazismen på samma vis - nämligen som demokratihot - finns det inte längre plats för ett kritiskt perspektiv.
Frågan blir då - vems tur blir det nästa gång? ... Jag befarar att de som erövrar makten över definitionen av "nazism" kommer att skaffa sig ett politiskt övertag. Det övertaget kommer självfallet att tillfalla borgerliga opinionsbildare då de besitter 80 procent av ledarsidorna.
Risken finns att utrymmet för det politiska samtalet därmed krymper allt mer, tonläget höjs samtidigt som takhöjden sänks. Allt kan sugas in i kategorin "nazism", den kan komma att fungera som lynchorder mot de som inte delar eliternas värderingar. Vid historiens slut finns risken att fascismen återvänder men nu i form av anti-fascism.."
