"NATIONALSTATEN etableras, därför att man behövde en nationalstat.
Människor ville inte ha ett allas krig mot alla, utan sökte den trygghet som en gemensam ordning rymde, en stabilitet som också näringslivet behövde för att kunna blomstra.
I Sverige var det kungliga despoter som grundlade nationalstaten. Demokratin kom långt senare hos oss. I vissa av våra grannländer, Danmark, Norge och Finland, gick däremot demokratin och nationen hand i hand med den nya statens tillkomst.
Historiens förlopp ser i efterhand ofta oundvikligt ut, men det var ett val som människorna gjorde, utan att alla på samma gång riktigt sett helheten. Nationalstaten var en konstruktion, där många byggde och snickrade både på ramen och på den ideologiska överbyggnaden, i form av en enhetskultur (flaggor, nationalsång, kunge eller president, utbildningssystem, värnpliktsarmé, kulturinstitutioner) och en gemensam politisk offentlighet.
De nordiska länderns särskilda signum var det finfördelade föreningslivet. Nykterhetsloger och missionsförsamlingar växte fram under 1800-talet som en civil motkraft till en nedvittrande gammaldags stat. Senare, när arbetarrörelsen fått makten, gick den in och gjorde statens sak till sin. Utifrån en rad parallella demokratiska spår har det skapats en nationell självsyn som rymmer ett antal symboler - eftertanke, lagom, handslag, samarbete, välfärd, fred. Därav den förvirring som råder när symbolerna visar sig gälla allt mindre.
Dessa nationella föreställningar är sålunda inte givna. De måste bäras upp av att ständigt upprepas och bekräftas av de politiska aktörerna. Därför är det uppenbart att osäkerheten bland människorna om Sverige som nation främst beror på eliternas förvirring. De förmår inte upprätthålla en gemensam politisk offentlighet längre därför att de är djupt osäkra på vad staten ska göra.
Men nationalstatens värdegemenskap är på många sätt identisk med demokratins värdegemenskap, den legitimitet som gör att vi brukar acceptera också beslut som går oss själva emot. Upplöses nationalstaten i sina konturer, tappar också demokratin en del av sitt fotfäste."
"WALLENBERG och hans gelikar leker... med elden. Ett utbrett politiskt och samhälleligt främlingskap har ett pris. Att till exempel tidigare stabila sociala strukturer kan raseras.
En sådan social struktur som stått för en 'allmänanda' av samarbete, men som för varje dag av globalisering tappar i inflytande och legitimitet, är fackföreningsrörelsen.
Den amerikanske statsvetaren Robert Putnam har skrivit en omtalad bok om demokratin i Italien. Hans tes är att ett utvecklat och vitt förgrenat föreningsliv med frimärksklubbar, fotbollsföreningar, sångkörer och fackföreningar är en förutsättning för en fungerande demokrati och ett blomstrande näringsliv. Det är tilliten människor emellan som befrämjar politiska uppgörelser och affärer, medan misstänksamhet och kontrollbehov skapar ett socialt och ekonomiskt ökenlandskap."
"EN ANNAN social struktur som möjliggjort rationella beslut, som många kunnat begripa och omfatta, men som globaliseringen nu hotar, är nationalstaten.
Nationalstaten är - bland annat - ett rumsligt avgränsat begrepp.
Anledningarna är åtminstone två: att staten ska vara så liten att den ska kunna vara styrbar av furstarna/politikerna, men också överblickbar och legitim för folket. Utan överblickbarhet av vad staten företar sig blir det ingen riktig legitimitet. Både styrbarhet och överblickbarhet är viktiga för demokratin."
