Kan det verkligen vara så att även medborgare i allmänhet bär ett ansvar för vad som hänt i Sverige sedan 1980-talet? Har svenska folket del i det som sker?
Vaclav Havel drev tesen att ansvariga för tillståndet i Tjeckoslovakien varit inte bara diktaturens säkerhetspolis och direkta hantlangare, där låg ett ansvar även hos folket i allmänhet.
I sitt "Öppet brev till Gusav Husak" 1975 skrev Havel:
"Den grundläggande frågan som man här måste ställa sig lyder: varför uppträder folk egentligen som de gör? Varför gör de allt det som tillsammans skapar detta imposanta intryck av ett totalt endräktigt samhälle som helt stöder sin regering? Jag tror att för varje fördomsfri iakttagare är svaret uppenbart: det är rädslan som driver den.
Av rädsla för att mista sin anställning lär läraren i skolan ut saker som han inte tror på; av rädsla för sin framtid upprepar eleven..."
"Naturligtvis måste man fråga sig: vad är människorna egentligen rädda för? Processer? Tortyr? Förlust av egendom? Deportationer? Avrättningar? Säkert inte.
Dessa samhällsmaktens brutalaste former av påtryckningar på medborgarna tillhör lyckligtvis det förflutna, åtminstone under våra villkor. Dagens påtryckningsmedel är finare och mer sofistikerade, och även om det också i dag förekommer politiska processer, utgör de ändå bara ett perifert hot, medan huvudvikten har förts över till de påtryckningar som rör människans existensvillkor."
"Alla har något att förlora och alla ha följaktligen orsak att vara rädda. Registret över det som en människa kan förlora är rikt..."
"De som uppriktigt tror på allt vad den officiella propagandan säger och oegennyttigt stöder regeringsmakten är i dag färre än någonsin förr. I gengäld blir hycklarna allt fler..."
Tänk vad du vill, bara du samtycker utåt, bara du inte krånglar, bara du håller tillbaka ditt intresse för sanningen och dämpar ner ditt samvete - så är dörren vidöppen för dig.
Om det är den yttre anpassningen som räknas när det gäller att finna en plats i samhället, vilka egenskaper kan då tänkas mobiliseras hos människorna och vilka människor kommer då i förgrunden?
Någonstans mellan försvar mot den av rädsla styrda världen och aggressiv erövring av världen för att vinna personlig framgång breder ett området ut sig som det vore orätt att lämna obeaktat, eftersom även det i betydande grad är med och bildar det moraliska klimatet i dagens 'endräktiga samhälle'. Detta område är likgiltigheten och allt som hör ihop med den."
"Ju djupare en människa har resignerat beträffande möjligheterna att förbättra förhållandena i stort,.. desto mer vänder sig hennes energi dit där den möter minst hinder, det vill säga 'inåt'."
"...vad händer med människorna och med folket i ett system som bygger på rädsla och apati, som driver människan in i det rent materiella livets hålor och erbjuder henne hyckleriet som viktigaste princip vid hennes kommunikation med samhället?"
"Hela denna offentliga, legala kultur har emellertid ett grundläggande kännemärke: dess allmänna förytligande, som beror på att denna kultur i hög grad är alienerad från sitt egentliga väsen genom att den har blivit totalt kastrerad just som väckare av det mänskliga och alltså även det samhälleliga självmedvetandet."
"Där det inte förekommer någon öppen tävlan om makten... där anpassar sig samhällsmakten inte efter livet utan försöker anpassa livet till sig, vilket betyder att den i stället för att fortlöpande och öppet lösa livets verkliga motsättningar, anspråk och problem helt enkelt skyler över dem. Dessa motsättningar och anspråk finns där ändå under locket, de hopar sig och växer, för att sedan tränga ut i ett bestämt ögonblick då locket inte längre kan hålla dem inne."
"En ledande politikers ansvar för situationen i ett land skiljer sig från fall till fall och är naturligtvis aldrig absolut. Ingen härskar ensam....
...Mycket beror också på medborgarna - dels på varje individ, som i egenskap av myndig person fattar sina dagliga beslut och därmed påverkar helhetens tillstånd, dels på alla tillsammans..."
"För tillfället aktiveras och utvecklas systematiskt det sämsta hos oss - själviskhet, hyckleri, likgiltighet, feghet, rädsla, resignation och önskan att personligen slingra oss undan alltsammans utan hänsyn till de allmänna följderna."
Brevet till Husak ingår i Vaclav Havels bok "En dåre i Prag".
Ur Olof Ehrenkronas bokrecension i SvD den 21/12 -89:
"Genomgående i hans åskådning är att ingen individ är så obetydlig att han inte kan ändra historiens gång."
"Att vara dåre, att sträva efter att förändra det till synes oföränderliga är, menar Havel, att leva ett liv i värdighet."
"I kampen mot det totalitära samhället ger han de så kallade parallella strukturerna en central position. Parallella strukturer är allt som växer fram underifrån vid sidan av det offentliga, men vars syfte ofta är att fullgöra samma uppgifter. Enskilda daghem och skolor är exempel på sådana parallella strukturer."
I Finanstidningen den 11/12 -99 kom Klas Östman in på angränsande resonemang, i sin recension av en Hitlerbiografi, under rubriken "ATT LÖPA MED MAKTEN":
"Vill man förstå, menar Kershaw, hur Hitler kom till makten, då måste man titta mindre på honom själv och mer på alla andra tyskar - de som lät honom ta den. Medlöperiet är det centrala fenomenet."
"Tredje rikets grundbult var de många miljoner tyskar som frivilligt underkastade sig den nya ordningen. ... det behövdes ganska sällan våld och hotelser för att bygga upp diktaturen. Nazistpartiets medlemsantal ökade från 1 miljon till 2,5 miljoner på några månader efter januari 1933 - funktionärerna drunknade i pappersfloden och tvingades tillfälligt att sätta stopp för fler ansökningar.
Likriktning, 'GLEICHSCHALTUNG', i nationalsocialistisk riktning genomfördes från topp till botten i samhället."
"... upplöste de flesta partier sig själva eller lät sig upplösas utan större motstånd. Detsamma gällde såväl fackföreningsrörelsen som arbetsgivareföreningen, vilka bägge ombildades till nazistiska sidoorganisationer."
"Tusentals lokala skytteklubbar, sångkörer och trädgårdsföreningar lät sig utan invändningar likriktas... I somliga grupper var entusiasmen inför den nya regimen så påtaglig att man började tala om 'Selbstgleichschaltung', självlikriktning."
"...just den utbredda beredvilligheten att arbeta i nationalsocialistisk anda gjorde en styrning uppifrån onödig.
Ingen diktatur är så effektiv som den som vilar på folkets vilja att förslava sig självt."
"...de som ser nynazismen som det största hotet mot dagens demokratier och håller utkik efter en ny Hitler tittar åt fel håll. Den stora förtjänsten med Kershaws bok är att den påminner oss om hur långt medlöperiet kan gå, även ett till en början alldeles vardagligt... Det som börjar i 'Selbstgleichschaltung' i trädgårdsföreningen kan sluta var som helst."
Med andra ord. Även i diktaturer har medborgare i allmänhet ett medansvar för vad som sker. Då gäller detta i än högre grad i dagens Sverige - som visserligen inte är en väl fungerande demokrati, men heller ingen diktatur.
Även om man som medborgare inte agerar och aktivt, med de risker som detta kan medföra - beskrivna i kapitel 14 - har man ändå möjlighet att vart fjärde år vid valurnan ge uttryck för sin protest.
Alltsedan Sverigedemokraterna bildades 1988 har denna möjlighet funnits, men ända fram till riksdagsvalet år 2006 gav istället mer än 97% av de röstande den förda politiken sitt aktiva stöd.
Svenska folket kan inte friskrivas från ansvar!
|
|