Ur "Demokrati och makt i Sverige", huvudrapport från maktutredningen 1990, med Olof Petersson som författare. Några citat:
"En... 'djupare' demokrati förutsätter... en jämn spridning av resurser: ekonomiska och organisatoriska resurser, kunskaper och kompetens, självförtroende och kontakter med inflytelserika personer."
"Demokrati, social trygghet och effektiv produktion antas hänga samman."
"Oklara maktförhållanden, som gör det svårare att utkräva ansvar, 'ökar risken för en känsla av maktlöshet, kanske t.o.m. vanmakt... Det värde som varit grundläggande för den svenska demokratins utveckling - att solidaritet medborgarna emellan är en nödvändig förutsättning för att ett modernt samhälle inte skall brytas sönder i inbördes strider mellan olika grupper - riskerar att undermineras om medborgarna inte förmår se samspelet mellan maktutövning och levnadsvillkor."
"En del av det demokratiska kulturarvet innebär att människan genom kollektiv, rationell reflektion och debatt kan frigöra sig från drifter och impulser. En livsnerv i demokratin är möjligheten att rationellt ändra preferenser och uppfattningar i ljuset av argument framförda i en öppen och fri diskussion."
"Demokratin förutsätter en balans mellan den enskildes rättigheter och plikter i förhållande till kollektivet..."
"Det finns... ett oupplösligt samband mellan demokrati och makt." "...makt innebär möjlighet att påverka."
"Det är främst avsaknaden av våldsamma konflikter och inriktningen på kompromiss och samförstånd som format bilden av den svenska beslutsmodellen.
Tanken på en samförståndskultur förutsätter inte en total frånvaro av konflikter och motsättningar. Det rör sig istället om en speciell metod för att nå fram till kollektiva beslut. Ett centralt element i denna metod är att alla berörda parter skall ges en möjlighet att komma till tals och bli hörda."
"Demokratin grundas... på förmågan till kritisk distans. Framsteget bygger på rätten att göra misstag och på möjligheten at lära av misstag. Demokrati och kritisk rationalism kan ses som problemlösningsmetoder. Dessa principer kan endast förverkligas i ett öppet samhälle som tillåter nya idéer, kritik och debatt.
Kravet på fri åsiktsbildning innebär att det är den enskilda människan själv som, efter kritisk rflexion, avgör om hon vill göra den ena eller andra uppfattningen till sin egen. Autonom opinionsbildning förutsätter förmåga att ompröva, att ta hänsyn till nya fakta och nya perspektiv samt att kunna diskutera sin ståndpunkt med anra. Okunnighet, lögner, ensidig information, fundamentalism och indoktrinering är exempel på faktorer som försvårar medborgarnas möjlighet till autonom opinionsbildning."
"Demokrati innebär att leva under gemensamt satta, kollektiva normer. Demokratins legitimitet grundas på att medborgarna uppfattar de gemensamma institutionerna som skäliga och rättvisa. Det demokratiska styrelsesättet förutsätter därför ett slags kontinuerligt konstitutionellt samtal..."
"...Ansträngningarna att påverka medborgarnas föreställningar går i mångt och mycket ut på att definiera aktörer och problem. Kampen om definitionsmakten skärps.
En första viktig möjlighet att utöva makt vilar därför på förmågan att bestämma vilka aktörer som skall få tillträde till det offentliga samtalet (se "DN:s tio-i-topp"!). Endast vissa individer och kollektiv åtnjuter auktoritet. En del aktörer framstår som goda, andra ses som motståndare, fiender och syndabockar.
Definitionsmakten andra huvudområde handlar om att fastställa vad som är problem. Det finns ett oändligt antal problem i objektiv mening. Endast ett fåtal av dessa latenta, möjliga probelm blir problem i subjektiv betydelse, problem som uppfattas som problem."
"När man i det sena 1980-talets Sverige söker karaktärisera makten och dess former riktas uppmärksamheten mycket ofta mot 'trollkarlsmakten', dvs vetenskapen med dess rätt att tala om hur det 'egentligen' är här i världen. Det är makten anspråk att upprätta ovedersägligheter, att forma det som inte går att säga emot, 'så här är det'."
"Kampen om makten i samhället är i stor utsträckning en kamp om uppmärksamhet... Det offentliga samtalet kan ses som resultatet av en filtreringsprocess, ett urval av ämnen och teman. Just detta urval är föremål för en ständig strid mellan olika intressen. Vad är det då som styr den offentliga uppmärksamheten?
Svårigheten att kartlägga denna aspekt av maktspelet är att reglerna som fördelar uppmärksamhet vanligen endast är informella och underförstådda.
Tankekontrollens speciella form för maktutövning har sedan länge uppmärksammats i diskussionen om maktbegreppet och maktens olika former. En vanligt förekommande indelning urskiljer tre olika uttryck för makt: fysisk makt (tvång), materiell makt (belöning) och symbolmakt (övertalning). Det är den senare varianten som här är aktuell. Det är här fråga om betingad makt. Kontrollen över handlandet sker indirekt, nämligen via kontrollen över medvetandet.
I debatten om maktbegreppets innebörd har det med rätta påpekats att makt inte endast utövas i det direkta beslutsfattandet. Ett annat viktigt sätt att utöva inflytande över den kollektiva beslutsprocessen är att avgöra vilka frågor som över huvud taget skall föras upp till politiska beslut. Denna sida av makten har benämnts 'maktens andra ansikte'. Dessutom, har det påpekats, finns det ytterligare en aspekt av maktutövningen. Kontrollen över medvetande, föreställningar och uppfattningar kan ofta vara avgörande. Denna sida av makten har benämnts 'maktens tredje dimension'."
"Förmågan att kategorisera världen ger människor ett mäktigt men osäkert styrinstrument. Makten inom organisationer tillhör dem som kan definiera verkligheten för andra och som kan övertyga andra om vad som är det normala. Användningen av språket som medel för tankestyrning i organisationer har gjorts till föremål för en särskild undersökning.
Språkets makt ligger inte minst i möjligheten att skapa en mening som är igenkännelig och förståelig för organisationens medlemmar. Tre medel att forma en sådan gemensam innebörd är etiketter, metaforer och plattityder. Etiketter talar om vad något är, de klassificerar; metaforer utsäger hur något är, de relaterar, skapar bilder, ger liv; plattityder fastslår vad som är normalt, de stiliserar.... Det finns här en skillnad gentemot traditionella styrningsmetoder som går ut på att befalla och att straffa.
Därmed ändras också förutsättningarna för opposition mot makten. Motståndets strategi kan gå ut på att betvivla etiketter, peka på icke-metaforiska element i metaforer och förlöjliga plattityder."
