Margareta Norlin skriver i Arbetet den 4/6 -00, bl.a. följande:
"Ett av de mest utmärkande dragen i vår tid, eller utmärkande för tidsandan detta undanglidande begrepp är flykten bort från medborgarskapet. Det märks i röstskolket, i synen på kunskap och utbildning där Sverige idag skrotar folkbildningen, stryper stödet till bildningsförbund och studiecirklar, slår sönder den likvärdiga skolan för alla så att vi får elitskolor för överklassens barn och en undermålig skola för arbetarklassens barn, lägger ner Folkets Hus och offentligt ägda samlingslokaler, gör om public service-tv till en underhållningsindustri och skiter i att stödja arbetarrörelsens tidningar. Bröd och skådespel åt folket.
Kanske beror det delvis på amerikaniseringen av Sverige? I USA har det ju under överskådlig tid varit så svårt att vara medborgare att det blir allt färre som röstar, organiserar sig fackligt, deltar i allmänna angelägenheter, tar ansvar, kritiserar eller ens tänker i samhällstermer."
Norlin refererar till några skribenter i SvD:
"'Den tysta organisationen skapar passivitet och en väntan på riktlinjer eller godkännande uppifrån. Det individuella ansvarstagandet minskar. Tystnaden skapar på så sätt ett moraliskt vakuum. För den som underkastar sig auktoriteter tystnar förr eller senare även samvetets röst.'
...Så kväver man idag också i Sverige ansatserna till medborgarskap på arbetsplatserna, det vill säga det som handlar om att se till det gemensamma bästa istället för till egen vinning."
