"Jag har dina åsikter, men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem!"
Detta Voltaire-uttalande har citerats med gillande av Arbetets redaktör, Anders Ferm. Nu behöver ju inte svenska redaktörer gå så långt att de riskerar sina egna liv för att bereda utrymme åt debattörer med avvikande uppfattningar. Men som detta häfte ska visa gör de av någon anledning ändå inte det.
Yttrandefrihet är en central beståndsdel i demokratin. Genom öppet redovisande av fakta, genom att argument får brytas mot argument och genom att företrädare för olika åsiktsriktningar får komma till tals, ges medborgarna de bästa förutsättningarna att bilda sig en egen uppfattning om vad som är klokt och bra. I botten ligger här en bestämd människosyn - folkviljan ska ha betydelse.
Yttrandefriheten fyller också en demokratisk funktion genom att den motverkar maktkoncentration. Ingen ska exempelvis kunna bara slänga ur sig påståenden utan att behöva riskera stå till svars för detta. Hållbarheten i argument, sanningshalten i påståenden, ska utsättas för granskning.
I yttrandefriheten ligger också ett värde i sig, liksom i demokrati överhuvudtaget. Det ligger ett värde i att människor kan känna sig delaktiga och respekterade, att deras synpunkter har betydelse och att de kan påverka sin situation.
Omvänt gäller, som slutordet löd i filmen "Farväl, främling": "Att inte kunna tala i sitt eget land är värre än döden!" Om man inte mäter med olika mått, då måste detta kunna appliceras också på svenskar i Sverige.
Yttrandefrihet är fint, som princip. Yttrandefrihet är en självklar bekännelse i varje journalistutbildning.
Hur det fungerar i praktiken kan man komma underfund med först genom att testa. Det är just vad vi har gjort. Det är genom att som enskild individ ge sig in i ett brännbart ämne - i detta fall invandrings- och flyktingpolitiken - som man kan märka hur det faktiskt ligger till.
SJÄLVKLART kan inte yttrandefriheten kräva att varje insänt bidrag ska publiceras. En redaktion har att ta hänsyn till kvalitet och läsvärde, till utrymme och vad som redan publicerats i ett ämne.
Det är inte viktigt att få just våra bidrag publicerade. Men när inte heller några andra bidrag publiceras till försvar för regeringens avvisningsbeslut angående Åselekurderna, då brister yttrandefriheten.
Detta drabbar då inte minst läsarna, som utsätts för en ensidig information, för propaganda.
Anders Sundholm
