FÖRSVARA DEMOKRATIN! Kapitel 1

Kapitel 1:

VAD ÄR DEMOKRATI?

"Demokrati" betyder ju "folk-styre". Men vad innebär det, att "folket styr"? Innebär det att majoritetens vilja i varje enskild fråga, i varje ögonblick, ska gälla? Är det idealet?

I så fall kanske den tekniska utvecklingen snart kan ge oss förutsättningar att förvandla varje medborgare till sin egen riksdagsledamot - förse envar med hörlurar och en bärbar knappsats: "ja", "nej" respektive "avstår"...

Hakarna vore ju två, och de hänger ihop. För det första har inte varje medborgare den tiden och den kunskapen, för att kunna vara med och avgöra allt. För det andra är opinionen föränderlig, labil. Vad som en dag är majoritet, kan nästa dag vara minoritet.

Med andra ord: beslut måste vara genomtänkta, välgrundade och förankrade. Så att de inte måste ändras redan dagen därpå.

"SIFO-DEMOKRATI" OCH POPULISM

Det finns, inte minst inom mediaetablissemanget och bland politiskt ointresserade personer, en föreställning om "SIFO- demokrati". Om någon (som har råd därtill) har beställt och låtit publicera en opinionsmätning i en fråga, vars resultat stöder vederbörandes egen uppfattning - då förväntas politikerna agera i enlighet med denna opinion.

Alltså: politikerna förväntas vara vindflöjlar och opportunister, utan egna övertygelser och uppfattningar! Deras allt överskuggande mål skall vara att hålla sig populära hos så många som möjligt, ständigt ute på röstfiske, måna att inte stöta sig med någon.

Haken med SIFO-demokrati är ju att de tillfrågade kanske inte vet någonting om den fråga som de tillfrågats om - de har inte tagit del av några fakta, inte hört några argument för eller emot. De behöver heller inte ta ansvar för sitt tyckande - de är till och med anonyma.

SIFO-demokratin står populismen nära. Dvs vad som gäller är den omedelbara och spontana åsikten i varje fråga. Man behöver inte bry sig om att olika åsikter i olika frågor ska gå ihop. Man kan t ex kräva utgiftsökningar på i princip varje område, samtidigt som man hatar skatter, accepterar svartjobb och själv gärna bidragsfuskar.

MEDBORGAR-DEMOKRATI

Alternativet till SIFO-demokratin är inte att man ska strunta i majoritetens uppfattning! Alternativet är att man får fram denna uppfattning på ett annat sätt, nämligen genom saklig information och fri debatt. Då får man en uppfattning som mognat i samspel med andra, den blir byggd på eftertanke, insikt och ansvarskänsla.

Alternativet skulle man kunna kalla en medborgar-demokrati. I vilken utsträckning en sådan fungerar beror på åtminstone tre aktörer:

a) Medborgarna

b) Partierna och politikerna

c) Massmedia

a) Medborgarna

Det måste finnas medborgare som är besjälade av en medborgaranda. De måste vara intresserade av sitt samhälle. De måste vara beredda att ta ansvar - genom att avsätta tid för att sätta sig in i politiska frågor, genom att vara redo att själva kandidera till förtroendeuppdrag.

De måste uppskatta politiker som är ärliga, som tar ansvar och försöker arbeta långsiktigt.

b) Partier och politiker

Partiernas och politikernas roll i en medborgar-demokrati blir till stor del folkbildarnas. De ska slåss för vad de tror på, tydligt formulera sina argument. Peka på problem, klargöra avvägningar och dilemman. Visa på vilka punkter man skiljer sig i åsikter från andra partier och politiker, och förklara varför. Ta risken att få mothugg, lida nederlag och bli impopulära.

c) Massmedia

I det moderna samhället har massmedia kommit att spela en alltmer central roll. Det blir chefredaktörerna och journalisterna - och ytterst ägarna av media - som avgör vilka som ska få komma till tals. En fungerande demokrati förutsätter att företrädare för olika åsiktsriktningar kan komma ut med sina fakta och argument, så att medborgarna får tillgång till en allsidig information. Först då kan de bilda sig en egen uppfattning.

DIREKT OCH REPRESENTATIV DEMOKRATI

I praktiken kan inte väljarna vara med och besluta i mer än ett begränsat antal frågor. Direkt demokrati, där alla deltar, kan man främst ha i helt lokala sammanhang. På nationell nivå kan det förekomma bara undantagsvis, genom allmänna folkomröstningar i enskilda frågor.

Vad vi har är en representativ demokrati, där det handlar om att välja företrädare, för att på dem överlåta att besluta i enskilda frågor. Vad man kan gå på är en allmän åsiktsinriktning, ytterst handlar det om att ge förtroende.

Det viktiga blir då att ansvar senare kan utkrävas, dvs att väljarna kan få klart för sig hur de valda motsvarat förtroendet och senare har möjlighet att byta ut dem.

GRÄNSER FÖR MAJORITETEN

MEN ÄVEN OM en majoritetsuppfattning mejslats fram genom en aldrig så grundlig diskussion, så finns det gränser för vad en majoritet får besluta. Det finns mänskliga rättigheter som inte får kränkas. Även om t.ex. Hitler skulle ha haft en majoritet av tyska folket bakom sig, så hade han inte rätt att gasa ihjäl människor.

Mellan sådana uppenbart oetiska beslut och tillåtna majoritetsbeslut finns en gråzon. I demokratin ligger en idé om kompromissande och hänsynstagande till andra.

Det är ju så, att en uppfattning grundas inte bara på någon objektiv saklighet och klokskap, det handlar i praktiken ofta om gruppintressen - intressen som kan stå i konflikt med andra gruppers intressen. Det gäller då att finna rimliga avvägningar.

Den goda kompromissen borgar också för att beslut blir långsiktigt hållbara, och inte rivs upp så fort som majoritetsförhållandena har förskjutits. 51% bör från början lyssna på vad övriga 49% anser.

YTTRANDEFRIHET

Vad en majoritet (eller en minoritet) heller inte får kränka är själva de demokratiska spelreglerna. Man får t ex inte hindra andra att komma till tals. Yttrandefriheten måste gälla alla - även meningsmotståndare!

Eller, från medborgarnas och väljarnas synvinkel: Det måste finnas tillgång till en allsidig information och en möjlighet att ta del av vad företrädare för olika åsiktsriktningar har att komma med, av fakta och argument. Detta tål att upprepas...

RÄTTSSÄKERHET

En annan viktig förutsättning för demokrati är rättssäkerhet.

Även om man formellt sett har rätt att yttra sig kan denna möjlighet ryckas undan om politiskt arbete medför personliga risker. Sådana risker kan spänna över hela fältet: från dåligt anseende, förlorat arbete och ekonomiska kostnader - till direkt fysiska hot och risker för den personliga säkerheten.

Saknar ett samhälle rättssäkerhet, då kan inte demokratin fungera. Då finner de flesta priset för engagemang vara för högt, och följden blir en passivisering. För det fåtal som trots allt engagerar sig, blir priset desto högre.

DEMOKRATISK KULTUR

Detta leder i sin tur över till en annan viktig aspekt: civilkurage, moral och kultur.

Även där det finns både yttrandefrihet och rättssäkerhet har demokratiskt arbete ett visst pris - i form av en del personligt obehag, tidsåtgång och ekonomiska kostnader. Det är ofrånkomligt, att det måste finnas samhällsmedborgare som är beredda att ändå engagera sig.

Å andra sidan tillhör det demokratiska principer att man ska respektera även meningsmotståndare, och kunna föra ett civiliserat samtal. Man ska inte gå till personangrepp, utan skilja på sak och person. Man ska lyssna på vad andra säger och menar, visa en vilja till förståelse. Man ska ta fasta på en motståndares starkaste argument, och notera inte bara de punkter där man är oense utan också vad man är överens om.

I vilken utsträckning en sådan demokratisk kultur vunnit spridning i ett samhälle påverkar också graden av demokrati.

RESULTAT

En sida av demokratin är att många människor deltar i den demokratiska processen. En annan sida av saken är att denna process ger resultat, att deltagandet "lönar sig" - att demokratin "levererar".

Av betydelse då är att den demokratiska processen har något att besluta om. I vilken utsträckning så är fallet har samband med åtminstone två faktorer:

1. Finns det ett nationellt handlingsutrymme?

Eller sätts ramarna för den ekonomiska politiken genom beslut på den internationella kapitalmarknaden? Har ens regering och riksdag i Sverige någon verklig makt?

2. Finns det en solidaritet och en nationell sammanhållning?

Eller har den inhemska makteliten sagt upp sin lojalitet med det egna folket?

MAKT OCH LEDARSKAP

Det finns en ideologisk föreställning om att makt är någonting fult. Detta är i grunden en antidemokratiskt föreställning!

Demokrati handlar just om makt:

Vem ska ha makten, och för vilka syften?

Ska makten vara kontrollerad eller okontrollerad?

Finns inte makten hos folket och dess företrädare, då finns den förmodligen någon annanstans.

Motsvarande gäller ledning och ledare. Det anses också suspekt - det associerar till "der Führer" i 30-talets Tyskland.

Men frågeställningarna blir liknande:

I vilken riktning leds vi?

Sker det med förbundna eller öppna ögon?

Kan vi byta ut ledarna när vi så önskar?

Frågan är också om de som formellt sitter i ledningen verkligen har makt. Har de någon överblick, kontrollerar de utvecklingen? Kan de alls påverka vad som sker?

Eller är Sverige idag likt en buss som rusar fram i 110 km/h på en motorväg - utan att någon sitter vid ratten?

LEGITIMITET

En fungerande demokrati förutsätter att den har en legitimitet hos folket

I ena änden handlar det om materiella villkor. Dels samhällets resurser, dels fördelningen av dessa resurser. I andra änden handlar det om en föreställning hos medborgarna om att det finns rättvisa och att de kan påverka. Det krävs också vissa gemensamma värderingar och en känsla av samhörighet bland medborgarna.

Finns allt detta, som ett sammanhållande kitt, då kan grupper acceptera beslut från högre nivåer som går dem emot. Saknas denna legitimitet för besluten kan olika grupper på olika sätt revoltera, och sabotera de demokratiska besluten. Sprider sig detta, då börjar ett samhälle gå mot upplösning.